Trassel, 3 frågor som kanske någon kan besvara.

[Trasslig]

Hej.

Jag har under 2.5 år spelat, som många andra på nätcasinon.
Som många andra har även jag tappat kontrollen.
Jag har tagit lån, även från eget företag i den mån att jag nu har svårigheter att få allt att gå runt.

Jag har levt ett ganska tufft liv ända sen jag var liten. Mot alla odds skapar jag mig ett liv där jag har "allt".
Jag trodde jag var starkare än den missbrukargen som finns i min familj/släkt men så kom spelet in i mitt liv och jag föll som en jäkla kägla.

Idag berättade jag för min sambo.
Besvikelsen i hans ögon gör ondare än allt.
Inom 10 minuter sa han att vi får ordna detta. Vi har låneutrymme på huset.
Jag vet att jag "måste" göra detta men jag kan ändå känna ett motstånd för att belåna vårt hus pga min idioti.
Men samtidigt inser jag att det kommer rädda mig. Och familjen.
Sambon sa även att vi skulle kunna låna pengar (av hans familj) men att det innebär att vi måste berätta. Och det vill jag inte. Inte han heller tror jag...

Jag inser dock nu i min ensamhet att jag ev inte har accepterat sjukdomen som ett spelmissbruk är.
För anledningen till att jag inte vill berätta är att då blir det liksom sanning. Då ska man även låna och lova att aldrig hamna där igen och någonstans inser jag att man aldrig kan lova. När man har ett missbruk.

Jag har levt med en förälder med alkoholmissbruk och minns alla löften, svek, oärligheten.
Nu står jag här själv. Med samma beteende.

Jag har 3 frågor som kanske någon kan besvara.
1. När man belånar huset. Kan man detta med dålig kreditvärdighet? Eller blir huset det som gör att man kan låna, vi har lån på ca 2.2 milj på huset. Värdet på huset är 3.9 milj.

2. Ni som sökt hjälp. Var har ni vänt er?

3. Ni som är anhörig. Kan ni berätta lite kring detta. Känslor, hur ni hanterat det och vad jag kan göra för att se till att minska den ångest som jag skapat.

Tack på förhand och ursäkta ett svammligt inlägg.

 

[2pac]

Hej.

Jag har under 2.5 år spelat, som många andra på nätcasinon.
Som många andra har även jag tappat kontrollen.
Jag har tagit lån, även från eget företag i den mån att jag nu har svårigheter att få allt att gå runt.

Jag har levt ett ganska tufft liv ända sen jag var liten. Mot alla odds skapar jag mig ett liv där jag har "allt".
Jag trodde jag var starkare än den missbrukargen som finns i min familj/släkt men så kom spelet in i mitt liv och jag föll som en jäkla kägla.

Idag berättade jag för min sambo.
Besvikelsen i hans ögon gör ondare än allt.
Inom 10 minuter sa han att vi får ordna detta. Vi har låneutrymme på huset.
Jag vet att jag "måste" göra detta men jag kan ändå känna ett motstånd för att belåna vårt hus pga min idioti.
Men samtidigt inser jag att det kommer rädda mig. Och familjen.
Sambon sa även att vi skulle kunna låna pengar (av hans familj) men att det innebär att vi måste berätta. Och det vill jag inte. Inte han heller tror jag...

Jag inser dock nu i min ensamhet att jag ev inte har accepterat sjukdomen som ett spelmissbruk är.
För anledningen till att jag inte vill berätta är att då blir det liksom sanning. Då ska man även låna och lova att aldrig hamna där igen och någonstans inser jag att man aldrig kan lova. När man har ett missbruk.

Jag har levt med en förälder med alkoholmissbruk och minns alla löften, svek, oärligheten.
Nu står jag här själv. Med samma beteende.

Jag har 3 frågor som kanske någon kan besvara.
1. När man belånar huset. Kan man detta med dålig kreditvärdighet? Eller blir huset det som gör att man kan låna, vi har lån på ca 2.2 milj på huset. Värdet på huset är 3.9 milj.

2. Ni som sökt hjälp. Var har ni vänt er?

3. Ni som är anhörig. Kan ni berätta lite kring detta. Känslor, hur ni hanterat det och vad jag kan göra för att se till att minska den ångest som jag skapat.

Tack på förhand och ursäkta ett svammligt inlägg.

Hej,

Trist att höra att du har ett spelmissbruk och sannolikt inte mår särskilt bra alls. Jag är själv spelmissbrukare och har fått hjälp med mina skulder 2 gånger av familj, nu tredje gången jag kraschade vart det värre än någonsin 1,7 miljoner kr i skulder, tackade nej till hjälp för det. Jag kan föreställa mig hur du känner dig och tycker att det är ett gott tecken att du känner ett motstånd att belåna huset. Jag tycker inte det vore fel att göra det men jag tror att du borde söka hjälp först och verkligen känna själv att du är färdig med spelandet, låta tiden gå ett tag och bli tryggare i din spelfrihet. Risken är annars att du lånar (får hjälp av folk du verkligen bryr dig om) och sviker dom och försätter inte bara dig utan även dom i en betydligt jobbigare ekonomisk situation och den besvikelsen, skammen och ångesten kommer vara så mycket större än det du känner just nu.

För att svara på nr 2. Det finns i vården att få hjälp, personligen tyckte jag inte att det gav mig sådär jättemycket (skadade inte heller), däremot var spelförening för mig väldigt bra, framför allt i början. Jag kände inte att jag hade någon jag kunde prata med som kunde relatera och alla i min närhet var besvikna och ledsna. Så skulle rekommendera att gå till en spelförening och anser att det är viktigast.

3. Jag är inte anhörig men kan tala litegrann för hur min familj kände. De var först sura och besvikna, sedan ledsna och sedan nästan enbart oroliga för mig. Oroliga för att jag inte mådde bra, den oron var jobbig för mig för den påminde mig om hur jag ställt till allting. Det bästa jag kunde göra för att hålla dom lugna var att hålla mig spelfri, ge dom insyn i min ekonomi och sköta allt annat i livet (jobb osv). Ju "gladare" och bättre jag mådde desto mindre blev deras ångest och lugnare blev dom när ilskan och besvikelsen hade lagt sig. Först var de arga och besvikna som sagt.

 

[2pac]

Också att tillägga till nr 2.

Om du har någon nära vän som du litar på som du tror kommer stå vid din sida, kan det vara värt att berätta för en vän i varje fall. Vänner har ofta en helt annan distans än vad familj har och som sagt tror det är viktigt att ha någon som du kan prata med som inte är familj eller sambo.