Tillbaka i skuldträsket

[Mollymunter]

Men så jobbigt, beklagar din förlust och tänker på dig fastän jag inte känner dig IRL

 

[Xaviar]

Snälla, ta hjälp och stöd av vad samhället har att erbjuda. Hälsan är trots allt överordnad allt annat här i livet.
Lätt för mig att säga men ändå, försök ta vara på dig i en tragisk situation få kommer få uppleva.

 

[Oldspice]

Men kära du så hemskt. All styrka och omtanke till er.

Beklagar! Livet är en berg&dalbana – fullt av toppar och dalar, glädje och djup sorg. I denna svåra stund går mina tankar till dig. Må styrkan att ta dig genom denna dal, och må minnet av din make ge dig tröst.”

 

[Lippe]

Beklagar djupt @Anam ❤️❤️❤️

 

[Ny2018]

Kort uppdatering!
Jag vill bara flika in och säga att hela mitt liv har rasat, de kanske inte märks på de inlägg jag skrivit tidigare. Men som många av er vet har jag kämpat hårt tillsammans med min man och våra två barn som båda två har autismdiagnos.

Vardagen är riktigt tuff och den 10/7 valde min man att lämna jordelivet. <
Utan någon som helst förklaring, tecken eller något så står jag nu här själv med 2 barn och ett raserat liv.

Jag har nyligen SÖKT SANERING. När jag såg att myra åkt på en stroke så kände jag också att nu MÅSTE min hälsa komma först för min barns skull. Ekonomin kommer sen, jag kommer att släppa allt denna månad jag kommer aldrig orka jobba i den mån vi gjort tillsammans nu när jag står ensam.

Jag fårse hur ofta jag är aktiv och i vilken utsträckning.

Ta vara på livet mina vänner, de är så mkt mer värt än pengar

Ord är egentligen överflödiga men så hemskt, beklagar innerligt. ❤️

 

[Ny2018]

Grinar som ett barn till era fina kommentarer! Tack för erat stöd, trodde aldrig de här skulle drabba mig. De här är saker man läser om.
Det jobbigaste är att barnen inte förstår, de tror lixom att han jobbar, eller bara ”inte kommit hem”.. Eftersom de inte kan prata heller frågar dom inte efter honom heller.. allt är bara allmänt skit just nu och som kvinna håller man ihop med fasaden.
Önskar inte min värsta fiende detta, fyfan rent ut sagt.

Har du stöd från någon som kan avlasta dig ?

 

[Terry_]

Saknar ord. Beklagar verkligen. Vi är alla här för dig och vi är många som kommer hjälpa dig att ta dig igenom detta.

VÅGA VARA STARK FÖR DINA BARN!!

Ekonomin löser sig det garanterar jag.

Tänk på dig, din hälsa - och dina barn.

PS: Jag vet att man inte ska tänka i dessa banor men du måste, håll nu koll på hans pensioner, tjänstepension, försäkringar (eventuella) och allt sådant också.

 

[Myra]

Kära Anam, jag saknar ord! Så så så så fruktansvärt! tänker på dig och barnen

 

[MittlivärKAOS]

Åh vad hemskt! Beklagar sorgen! Och du och dina barns mående kommer först. Ta hand om dig!

 

[Anam]

Tusen miljoner tack för era fina kommentarer och omtanke

Vet inte riktigt vart jag ska börja i allt det här, sorgen har ihjäl mig känns det som, jag funderar 1000 gånger i minuten om det fanns något jag har kunnat gjort annorlunda, har jag kunnat se tecken som jag tänkt ”inte är så märkvärdigt” eller hur i h*lvete hände de här..

Jag har tyvärr ingen möjlighet till avlastning mer än 8h/mån för sonen via LSS i kommunen. Dottern är inte beviljad pga för låg ålder, ”normalt föräldraransvar”.
Jag har syskon men inga föräldrar i livet, men tyvärr klarar inte mina syskon av barnen pga deras funktionsnedsättning. Har en vän som kommer över och hjälper till att rodda med lite käk osv. Men de är tillfälligt nu under sommaren och semester.

Jag har som sagt också skickat in ansökan om sanering, men även där grottar tankarna på om de tycker jag var dum som valde att bli utköpt och säga upp mig från min trygga anställning och började studera istället för att få ett annat jobb som går att kombinera med mina barn.. jag kanske skulle tagit ett lättare jobb istället för att säga upp mig. Men de var inte det jag ville då och jag hade såklart inte planerat att de här skulle hända. Jag tänkte att vi överlever de här med mina studier, men nu står jag här själv.

Jag är idag sjukskriven och vet inte riktigt hur jag ens ska göra med fortsatta studier.

Rent utav livrädd om vad allt detnu innebär med inkasso, kronofogden, anmärkningar, ev utmätning.
Jag har haft CSN som inkomst, men har ansökt om sjukpenning. Jag har även ett helt Omvårdnadsbidrag.. känner också att jag kanske hade behövt flytta, till ett mindre och billigare boende. Men vem orkar ta tag i sånt nu?

TACK @Terry_ för påminnelsen. Jag har han medförsäkrad i mitt fack så jag ska kolla upp det. Dock svårt att sätta sig o ringa runt osv när man är själv med barnen stor del av tiden.

Men jag fixar det på något vis, mina barn behöver mig mer än någonsin och de är också därför jag valt att släppa allt, det ordnar sig även om det inte känns så just nu.