Lånforum.se rekommenderar

1. Zmarta - Forumets favorit
2. Lendo - Ett bra alternativ
3. Creditstar - Ingen UC, nytt erbjudande
4. Klaralån - Lån utan UC
5. Brixo Privatlån - Ingen UC
6. Loanstep - Ingen UC, nytt erbjudande
7. Tomly - Lån utan UC
8. Kredio - Lån utan UC
9. Flexkontot - Swish, ingen UC
10. Ferratum - Lån utan UC
11. Brixo - Swish-utbetalning & Ingen UC

Visa ränteexempel

JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.

Svara på tråd

Meddelande: <blockquote data-quote="Lize" data-source="post: 124749" data-attributes="member: 1435"><p>Tack! Ja jag har funderat på det, men som allt annat så måste den tanken mogna först <img src="https://www.xn--lnforum-exa.se/upload/smilies/smiling-face-with-smiling-eyes_1f60a.png"  class="smilie" loading="lazy" alt=":)" title="Smile    :)" data-shortname=":)" /> Fram till 1974 levde jag i en riktigt lycklig familj som det 5:e barnet i ordningen och var en riktigt bortskämd "sladdis". Vår familj bodde i de bästa kvarteren i Göteborg i ett stort hus, min pappa hade ett välbetalt jobb, min mamma var hemmafru och ägnade sej åt välgörenhet och att se efter oss barn. Vi hade t o m ett hembiträde. Båda mina föräldrar var mycket intellektuella och moderna i tanken fastän de var födda på tidigt 20-tal. Allt försvann i ett slag när min äldste bror omkom i en mordbrand startad av en pyroman. Min fine pappa började supa och mamma och han kom inte överens längre, skilsmässan var ett faktum och ingen var kapabel att ta hand om minstingen, d v s undertecknad. Mina äldre syskon klarade sej på egen hand nätt och jämt. Jag hamnade i ett superreligiöst fosterhem ute på landet, där det inte fanns en redig tanke mer än att de var frireligiösa. Kan säga att det inte finns i min värld att ens rösta på KD, jag har sett den äckliga baksidan, Ebba deras partiledare kommer från samma miljö... det finns ett så äckligt tänkande, jag var den lägst stående varelsen i deras värld eftersom mina föräldrar misslyckats så och det fick jag höra varje dag, att jag skulle vara tacksam att någon tog hand om mej som var barn till missbrukare. De hade en adoptivson, som hade alla bokstavskombinationer som fanns, som terroriserade mej hela tiden, jag fick sitta inlåst i ett rum för att han inte skulle bita och slå mej, när jag inte var i skolan. Till skillnad från min fosterbror så hade jag det väldigt lätt i skolan, fick lätt kamrater och hade högsta betyg i allt inklusive gymnastik, jag kunde spela både piano och fiol och var händig i både trä- och syslöjd. Man kan ju tänka sej att mina fosterföräldrar skulle varit stolta över mej, men icke, jag fick absolut inte försöka glänsa, då kunde min fosterbror bli ledsen. Efter varje skolavslutning (som ingen gick på) fick jag själv ta mej hem på cykel och gömma mina betyg. Fosterföräldrarna fick bra betalt av socialen för att ta hand om mej, det motsvarade vad en som jobbade på Volvo tjänade, men så fort jag fyllde 18 år så fick jag klara mej själv, jag åkte helt enkelt ut på gatan. En av de få glädjeämnen från denna tid var när jag tog studenten, ingen kom förutom min "riktiga" pappa, som lyckades vara nykter och tagit på sej en kostym. Han tog mej i hand och gratulerade till tagen student, det var stort för mej! Vi gick sedan och åt lunch på ett fint ställe. Det var en av de sista gångerna jag såg honom i livet nykter, han dog något år senare. Jag fick i vuxen ålder reda på att min "riktiga" mamma försökt att få vårdnaden om mej tillbaka, hon hade gått ända till Tingsrätten, men min frikyrkliga familj tillsammans med tanten från socialen (med i samma kyrka) hade ljugit ihop ett vittnesmål från mej om att jag var livrädd för min mamma och absolut inte ville flytta till henne. Istället för vårdnaden om mej fick mamma ett besöksförbud. Vi träffades först igen när jag var myndig och det var jättefint, men det är svårt att få en vanlig relation igen. Så när jag träffade den man, som är orsaken till alla mina ekonomiska problem, så var jag så svältfödd på kärlek att jag gjorde allt för att vara till lags. Ja det blev mycket skrivet, men jag tror att vi är flera som är skuldsatta som har liknande historier om sin barndom i fosterhem.</p></blockquote><p></p>

Verifiering: Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...