- Blev medlem
- 4 Januari 2019
- Meddelanden
- 2 027
- Mottagna reaktioner
- 1 140
- Poäng
- 897
Jag känner att jag börjar tappa livet. Sen avstängningen av elen så har allt bara gått åt fel håll. Naturligtvis för att det inte går att ha mina barn där. Men känns som det ena leder till det andra, som leder till det tredje. Jag står nu inför en rätt oklar sommar. Mitt mående har egentligen aldrig varit sämre än nu. Det finns en enda sak som betyder nåt och det är barnen. Nu är min äldsta på sjukhus för hon äter eller dricker ingenting. Det är kopplat till OCD som eskalerat nåt fruktansvärt senaste tiden. Och så står man där, maktlös och undrar om ens eget mående har med saken att göra och det har det säkert till liten del iaf. Jag skärper till mig nåt oerhört i deras närhet men klart att man ser ändå kanske.
Jag har viss erfarenhet av en massa spydiga kommentarer och allmänt dumma ”ryck upp dig”-svar. Jag ber dig som tänker nåt sånt, skriv inte. Jag har gjort vad jag kunnat men det går inte längre. Jag ÄR SÅ JÄKLA trött.
Jag vill bara prata av mig, och skulle nån vilja prata i PM så kör. Jag känner mig helt löjligt ensam i detta och jag vete fan om detta kommer funka.
Jag har viss erfarenhet av en massa spydiga kommentarer och allmänt dumma ”ryck upp dig”-svar. Jag ber dig som tänker nåt sånt, skriv inte. Jag har gjort vad jag kunnat men det går inte längre. Jag ÄR SÅ JÄKLA trött.
Jag vill bara prata av mig, och skulle nån vilja prata i PM så kör. Jag känner mig helt löjligt ensam i detta och jag vete fan om detta kommer funka.
