Spelberoende

[Barajag]

Det känns som där sprack mitt äktenskap, nu måste jag upp med garden mot speldjävulens påhitt.
Jag kommer aldrig mer satsa en krona, men hur många gånger har jag inte sagt d egentligen? Känns som att jag klivit över alla så ingen lär ju tro på mig längre.

27 dagar idag, de håller mig stående på fötterna!

 

[Hope777]

♥️

 

[Annhha]

Vi är inte sämre människor för att vi är spelberoende och tilliten kommer tillbaka men det tar tid. Med dina 27 dagar så är du på god väg och något som är viktigt är att du tror på dig själv och insikten att du har ett spelberoende men tänker förbli spelfri.Varje dag som spelfri är den bästa vinsten.

 

[TinaLina]

Det kommer att gå jättebra men det som tynger mig mest är att jag inte har kontakt med min son som är 22 år. Han tröttnade på mina återfall och just nu vet jag ingenting. Senast jag träffade honom var 15 juni.Varje dag brottas jag med mina tankar, hur kunde jag göra honom så illa? Vad var jag för en mor egentligen som spelberoende? Han mådde psykiskt dåligt och det var därför jag började spela för att jag inte kunde hantera att jag inte kunde hjälpa honom. Han förlorade sin far i cancer när han han var åtta år. Som om inte det räckte så gjorde jag ett självmordsförsök i juli i år, skickade dock ett sms till honom och han ringde polisen som bröt sig in i lägenheten och jag hamnade på intensiven. Så tack vare min son sitter jag här och skriver...

Känns helt absurt, hur ska min son någonsin kunna förlåta mig? Hur ska jag någonsin kunna gottgöra det? Saknar min son så otroligt mycket. Vet dock att han inte vill att jag tränger mig på. Ingen aning om vad han tänker eller tycker. Tystnaden är värst. Vet inte vad jag väntar på, eller så kommer det aldrig. Kanske orkar han inte umgås med mig. Värsta mardrömmen som mamma.

Blir bara mer och mer beslutsam i min kamp att vara spelfri vilket är 81 dagar idag.

Hej Annhha!
Sitter och läser ditt inlägg igen och igen, jag hade kunnat skriva det mesta själv. Jag har också förlorat en son pga mitt spelberoende, spelat i över 10 år. Det gör så obeskrivligt ont att inte ha någon som helst kontakt med sitt älskade barn, att han inte vill ha med mig att göra. Saknaden går inte att beskriva, och att jag själv, mitt andra jag som är fjättrad i speldjävulens bojor, har drivit min son från mig plågar mig dag och natt.

På måndag fyller han 25 år! Bär på en fruktansvärd ångest över att inte få vara med och fira honom. Kan inte ringa eller skicka sms heller då jag inte vet hans nummer längre.

Har dragits med ett skuldberg med löneutmätning i många år förstås, det börjar ljusna nu äntligen, så nästa år är det ett minne blott. Alltid något.
En av många konsekvenser av mitt spelberoende är att jag blivit väldigt ensam. Skammen och skuldkänslan har gjort att jag dragit mig undan socialt, trots att jag egentligen är rätt social, konstigt nog.
Jag är singel och mina tankegångar kring det har varit att -Det är ändå ingen som vill ha en ensam skuldtyngd spelberoende som livskamrat. Skammen över att inte ha någon kontakt med sonen stoppar mig också naturligtvis. Jag har inte berättat för kollegorna på jobbet eller andra om honom, orkar inte med frågor om det.

Jag blir glad av att läsa att du Annhha, har en fantastisk man som finns där för dig. Grattis också till dina spelfria dagar, kämpa på!

Vill bara avsluta med att säga att allt är inte nattsvart trots allt. Jag har en glädjekälla i min andra son som är 22 år. Han kommer hit och äter middag i morgon. Vi brukar ses 1-2 gånger i månaden och käka nåt gott och sen titta på serien The walking dead.

 

[Hope777]

Hej Annhha!
Sitter och läser ditt inlägg igen och igen, jag hade kunnat skriva det mesta själv. Jag har också förlorat en son pga mitt spelberoende, spelat i över 10 år. Det gör så obeskrivligt ont att inte ha någon som helst kontakt med sitt älskade barn, att han inte vill ha med mig att göra. Saknaden går inte att beskriva, och att jag själv, mitt andra jag som är fjättrad i speldjävulens bojor, har drivit min son från mig plågar mig dag och natt.

På måndag fyller han 25 år! Bär på en fruktansvärd ångest över att inte få vara med och fira honom. Kan inte ringa eller skicka sms heller då jag inte vet hans nummer längre.

Har dragits med ett skuldberg med löneutmätning i många år förstås, det börjar ljusna nu äntligen, så nästa år är det ett minne blott. Alltid något.
En av många konsekvenser av mitt spelberoende är att jag blivit väldigt ensam. Skammen och skuldkänslan har gjort att jag dragit mig undan socialt, trots att jag egentligen är rätt social, konstigt nog.
Jag är singel och mina tankegångar kring det har varit att -Det är ändå ingen som vill ha en ensam skuldtyngd spelberoende som livskamrat. Skammen över att inte ha någon kontakt med sonen stoppar mig också naturligtvis. Jag har inte berättat för kollegorna på jobbet eller andra om honom, orkar inte med frågor om det.

Jag blir glad av att läsa att du Annhha, har en fantastisk man som finns där för dig. Grattis också till dina spelfria dagar, kämpa på!

Vill bara avsluta med att säga att allt är inte nattsvart trots allt. Jag har en glädjekälla i min andra son som är 22 år. Han kommer hit och äter middag i morgon. Vi brukar ses 1-2 gånger i månaden och käka nåt gott och sen titta på serien The walking dead.

Hej @TinaLina så oerhört tråkigt för dej och din son att ni inte har någon kontakt alls alla missbruk vare sig det är pengar eller spel, knark skiljer nära o kära åt i livet. Men va glädjande att läsa att du ändå har god relation med din yngre son och att dina skulder minskat så mycket att du ser ett slut på din utmätning. Min utmätning har nyss börjat och mina skulder bara växer o växer med alla räntor så nära en miljon snart skulle jag kunna tro känner ändå glädje o ett lugn inom mej att inte känna spelångesten längre för den är den värsta ångest jag någonsin haft.
Jag jobbar numer bara på mitt ordinarie jobb, när det var som värst hade jag tre jobb unnade mej 1-2 dagars ledigt i månaden så jobbade på dagarna och spelade på nätterna så jag fattar inte idag hur jag orkade o ändå var detta bara för ett år sedan.Nu löneutmätning och får nog leva med det resten av livet om jag inte blir beviljad sanering i framtiden men hellre utmätning livet ut än spelpångest så långt vet jag iallafall.
Hur mycket skulder har du haft? har du slutat spela nu?

 

[Annhha]

Det gör mig lika ont TinaLina att läsa att du liksom jag förlorat kontakten men en av dina söner på grund av spelberoende. Facit på hur illa spelberoendet gör oss som hamnat i det som jag kallar livets helvete. Gläds med att du dock har kontakt med den 22-åriga sonen även om en son inte kan ersätta den andre sonen. Hur länge är det sedan du hade kontakt med den 25-åriga sonen om jag får fråga? Var rädd om den son du har kontakt med. Jag tänker att jag måste ge min son tid samtidigt som det gör så ont i mig varje dag, pendlar till jobbet och timmen på morgonen med bussen ja då är tankarna hos min son. Han som är mitt allt och som jag gjort så illa. Min son förlorade sin pappa i cancer när han var åtta år sedan när jag som mor försökte ta livet av mig i somras då mitt spelande fick mig att nå botten. Då tänker jag hur illa kan en mor göra sin son. Dessutom var det min son som räddade mitt liv annars hade jag inte suttit och skrivit här idag. Min son har även psykiska problem som han behöver få hjälp med vilket han ännu inte fått då väntetiden i sjukvården är som den är. Träffade honom 15 juni sista gången, snart fem månader sedan och det känns som en evighet.....

 

[TinaLina]

Hej @TinaLina så oerhört tråkigt för dej och din son att ni inte har någon kontakt alls alla missbruk vare sig det är pengar eller spel, knark skiljer nära o kära åt i livet. Men va glädjande att läsa att du ändå har god relation med din yngre son och att dina skulder minskat så mycket att du ser ett slut på din utmätning. Min utmätning har nyss börjat och mina skulder bara växer o växer med alla räntor så nära en miljon snart skulle jag kunna tro känner ändå glädje o ett lugn inom mej att inte känna spelångesten längre för den är den värsta ångest jag någonsin haft.
Jag jobbar numer bara på mitt ordinarie jobb, när det var som värst hade jag tre jobb unnade mej 1-2 dagars ledigt i månaden så jobbade på dagarna och spelade på nätterna så jag fattar inte idag hur jag orkade o ändå var detta bara för ett år sedan.Nu löneutmätning och får nog leva med det resten av livet om jag inte blir beviljad sanering i framtiden men hellre utmätning livet ut än spelpångest så långt vet jag iallafall.
Hur mycket skulder har du haft? har du slutat spela nu?

Hope777, tack för dina fina rader.
Hade sammanlagt 520k i skulder när jag släppte allt. Då hade min yngsta sons pappa redan räddat mitt skinn många gånger. Hade jag inte haft honom så hade jag gått under. Jag är så oerhört tacksam över att han fanns då och fortfarande finns och ser till att räkningar och skulder betalas. När han för tredje gången redde upp röran jag ställt till med genom lån ur egen ficka var jag så skamfylld att jag bad honom skicka skulden jag hade till honom, som då var på 360 000, till KFM. Insåg att om jag någonsin ska bli skuldfri så måste jag få en tvingande löneutmätning. Skulden till honom var visserligen räntefri, men han var ju så "snäll" att jag själv i princip fick bestämma hur mycket, eller snarare hur lite jag betalade varje månad.

Jag, precis som du Hope777 jobbade nästan varje dag, heltid på ordinarie jobbet och nattjobb som timvikarie, varje ledigt pass. Jag hade också 2 inneboende vid den tiden som drog in extra pengar. Jag var besatt, jag skulle bara betala tillbaka så fort som möjligt. Att jobba så höll i 8 månader sen sa min kropp, och själ ifrån. Inneboende hade jag i 2 år. Det var superjobbigt periodvis, men det hade ju sitt syfte.
Nu lever jag ensam i min egentligen onödigt stora lägenhet och jobbar endast på ordinarie jobbet. Allt känns lugnare nu och jag ser en ljusning som sagt.
Jag är inte spelfri dock, men mitt ex drar 85% av lönen 2 sekunder efter midnatt så min näsa är över vattenytan på det planet i alla fall.

Nära 1 miljon i skulder måste kännas oöverstigligt, lider med dig. Att du lyckas hålla dig spelfri är fantastiskt, det glädjer mig att höra.
Hur långt bort är en skuldsanering, tror du? Vad krävs för att du ska få det i framtiden? Jag har aldrig ens provat, har ju lyckligtvis inte haft den sortens skulder med omöjliga räntor.

 

[Annhha]

Jag skickade en förfrågan med framförhållning till min son om han kunde tänka sig att träffa mig i slutet på december när jag fyller år och han kunde tänka sig att fika med mig.... Som ni förstår så går jag på moln ☁️☁️☁️ just nu, det här behövde jag. Ännu en orsak till att förbli spelfri

 

[TinaLina]

Det gör mig lika ont TinaLina att läsa att du liksom jag förlorat kontakten men en av dina söner på grund av spelberoende. Facit på hur illa spelberoendet gör oss som hamnat i det som jag kallar livets helvete. Gläds med att du dock har kontakt med den 22-åriga sonen även om en son inte kan ersätta den andre sonen. Hur länge är det sedan du hade kontakt med den 25-åriga sonen om jag får fråga? Var rädd om den son du har kontakt med. Jag tänker att jag måste ge min son tid samtidigt som det gör så ont i mig varje dag, pendlar till jobbet och timmen på morgonen med bussen ja då är tankarna hos min son. Han som är mitt allt och som jag gjort så illa. Min son förlorade sin pappa i cancer när han var åtta år sedan när jag som mor försökte ta livet av mig i somras då mitt spelande fick mig att nå botten. Då tänker jag hur illa kan en mor göra sin son. Dessutom var det min son som räddade mitt liv annars hade jag inte suttit och skrivit här idag. Min son har även psykiska problem som han behöver få hjälp med vilket han ännu inte fått då väntetiden i sjukvården är som den är. Träffade honom 15 juni sista gången, snart fem månader sedan och det känns som en evighet.....

Annhha, mina tårar rinner så jag knappt ser att skriva, det skär i hjärtat att läsa att vi sitter i samma båt med våra söner. Livets helvete, exakt så är det! Att veta att man själv orsakat situationen är grönjävligt att bära. Din son bär på en stor sorg efter sin pappa och ditt självmordsförsök ovanpå sina egna psykiska problem, kan vara en stor del i att han håller avstånd, eller vad tror du? Han behöver nog tid, som du skriver. Av egen erfarenhet vet jag att det är lättare att lämna än att bli lämnad. Att sluta höra av sig är också ett sätt att säga att det du gjort mot mig inte är okej.
Jag hoppas verkligen att din son hör av sig så småningom när han fått bearbeta det som hänt och kanske fått hjälp av psykvården. Där kommer han ju få möjlighet att prata om er relation om inte annat.

Har också dryga timmen till jobbet och passerar den tågstationen han bor bredvid. Sjuk ångest varje gång... tänk om han kliver på och ser mig, vad händer då? Säger han -Hej (en önsketanke)... låtsas han att han inte ser mig, eller ännu värre... tittar han på mig och bara går vidare?
Jag har inte träffat min son på över 2 år, det är drygt 1,5 år sedan jag hörde hans röst i telefonen.

Ber om ursäkt att jag skriver i din tråd, ville bara att du skulle veta att det finns en till här på forumet som mist kontakten med en anhörig.
Önskar dig allt gott!
Styrkekramar till dig och alla andra i liknande situation

 

[TinaLina]

Jag skickade en förfrågan med framförhållning till min son om han kunde tänka sig att träffa mig i slutet på december när jag fyller år och han kunde tänka sig att fika med mig.... Som ni förstår så går jag på moln ☁️☁️☁️ just nu, det här behövde jag. Ännu en orsak till att förbli spelfri

Ååhh, vad roligt att höra! Förstår att du är själaglad nu. Din son saknar dig säkert och vilken födelsedagspresent du får, helt oslagbar!