- Blev medlem
- 19 Mars 2022
- Meddelanden
- 25
- Mottagna reaktioner
- 13
- Poäng
- 37
Hej!
Vill bara säga att jag är extremt tacksam över detta forum som har hjälpt mig jätte mycket längst min resa och för att se hur andra har det. Jag har sett väldigt mycket inlägg angående spelberoende och efter att ha läst alla fina inlägg och folks historier så tänker jag att det är dags för mig att dela med mig av min historia. Jag är 21 år gammal och har varit spelberoende sen jag var 15 år. Jag har idag en sambo som jag har ett barn tillsammans med som är 15 månader. 2020 så berättade jag för min sambo över mina spelproblem och förklarade att jag hade skulder som var på ungefär 50 tkr. Jag berättade för min mamma som hjälpte mig att lösa den skulden. Trots att jag fick god hjälp och stöd av alla runt om mig så fortsatte jag spela och drog på mig ännu fler skulder och dom skulderna låg totalt på 70 tkr. Den senaste skulden jag drog på mig berättade jag aldrig för min sambo men min mamma fick reda på det eftersom hon såg ett av mina brev ifrån den banken. Jag förklarade för min mamma att jag fått ett återfall och hon hjälpte återigen att lösa denna skuld. Nu har det gått ungefär 1 år sen jag fick hjälp med alla dessa lån men tro det eller ej så har jag fortsatt spela idag har jag totalt skulder på 250 tkr och då räknar jag med ett lån till min moster som ligger på 50 tkr. Jag får inga samlingslån och jag kan inte berätta för mina nära och kära för då är allt över med tanke på att dom hjälpt mig tidigare. Vissa kanske tycker 250 tkr är lite och vissa kanske tycker det är mycket men oavsett vad så är det inte summan som är problemet utan att jag inte kan säga det till någon med tanke på hur mycket hjälp jag har fått tidigare. Det har gått så långt så man funderar på om livet ens är värt längre med tanke på att man bara ställer till med problem för min familj och dom runt om mig. Att varje dag vakna upp och ha denna klump i magen och ångesten när man ska sova. Att Inte ha råd för hyra utan allt går till lån och hela tiden komma på lögner för min sambo och ljuga henne rakt upp i ansiktet och man känner hur tårarna bara ligger där i ögonen men det är bara att bita ihopp och hålla kvar dom. Jag har aldrig varit fri från spelandet utan bara sagt att jag har slutat men ändå fortsatt och dragit på mig lån. Att inte ha någon att prata med och alltid ljuga om att man glömde föra över pengar när man inte har råd med mjölken eller blöjorna på affären. Tack för att jag fick skriva av mig och är återigen jätte tacksam för detta forum som sagt det har hjälpt mig mycket att hålla livsglädjen uppe när man ser att vissa andra lyckas.
Vill bara säga att jag är extremt tacksam över detta forum som har hjälpt mig jätte mycket längst min resa och för att se hur andra har det. Jag har sett väldigt mycket inlägg angående spelberoende och efter att ha läst alla fina inlägg och folks historier så tänker jag att det är dags för mig att dela med mig av min historia. Jag är 21 år gammal och har varit spelberoende sen jag var 15 år. Jag har idag en sambo som jag har ett barn tillsammans med som är 15 månader. 2020 så berättade jag för min sambo över mina spelproblem och förklarade att jag hade skulder som var på ungefär 50 tkr. Jag berättade för min mamma som hjälpte mig att lösa den skulden. Trots att jag fick god hjälp och stöd av alla runt om mig så fortsatte jag spela och drog på mig ännu fler skulder och dom skulderna låg totalt på 70 tkr. Den senaste skulden jag drog på mig berättade jag aldrig för min sambo men min mamma fick reda på det eftersom hon såg ett av mina brev ifrån den banken. Jag förklarade för min mamma att jag fått ett återfall och hon hjälpte återigen att lösa denna skuld. Nu har det gått ungefär 1 år sen jag fick hjälp med alla dessa lån men tro det eller ej så har jag fortsatt spela idag har jag totalt skulder på 250 tkr och då räknar jag med ett lån till min moster som ligger på 50 tkr. Jag får inga samlingslån och jag kan inte berätta för mina nära och kära för då är allt över med tanke på att dom hjälpt mig tidigare. Vissa kanske tycker 250 tkr är lite och vissa kanske tycker det är mycket men oavsett vad så är det inte summan som är problemet utan att jag inte kan säga det till någon med tanke på hur mycket hjälp jag har fått tidigare. Det har gått så långt så man funderar på om livet ens är värt längre med tanke på att man bara ställer till med problem för min familj och dom runt om mig. Att varje dag vakna upp och ha denna klump i magen och ångesten när man ska sova. Att Inte ha råd för hyra utan allt går till lån och hela tiden komma på lögner för min sambo och ljuga henne rakt upp i ansiktet och man känner hur tårarna bara ligger där i ögonen men det är bara att bita ihopp och hålla kvar dom. Jag har aldrig varit fri från spelandet utan bara sagt att jag har slutat men ändå fortsatt och dragit på mig lån. Att inte ha någon att prata med och alltid ljuga om att man glömde föra över pengar när man inte har råd med mjölken eller blöjorna på affären. Tack för att jag fick skriva av mig och är återigen jätte tacksam för detta forum som sagt det har hjälpt mig mycket att hålla livsglädjen uppe när man ser att vissa andra lyckas.