Spelberoende - är det verkligen ett beroende

[Annhha]

Jag är en fundersam människa.. Något som stör mig är hur spelberoende fungerar. Spelat bort drygt miljonen och varit beredd på att ta bort mig från livet för att jag inte orkar mer.. När jag väl bestämmer mig så är jag benhård och det fungerar utan abstinens eller problem. Känner bara hat och vill hjälpa andra som fastnat i spelberoende. Men vänta lite nu.. ett beroende, hur kan jag plötsligt ha makt över det? Någon som har en förklaring då jag omöjligt kan förstå min vändning.

 

[Per1975]

Det kanske klickade till i hjärnan äntligen. Jag spelade successivt mer under 2018. Jag tänkte i mars att jag behövde sluta innan våren, tänkte på våren "vakna upp nu!!" och tänkte det flera gånger till. Kändes som att jag var i en dimma eller under vatten och inte i kontakt med den sidan av mig själv som vill göra förändring.
Jag ville förstöra för mig själv. Kanske för att bedöva andra saker som kändes jobbiga. När jag sen märkte att spel inte gav mig den gratifikationen jag hoppats på och jag kände mig sviken för många gånger av min tur så gjorde jag till slut en totalomvändning.
Ville visa att jag inte var dålig och få tillbaka respekt så jag sket i skulderna och drog ett streck där och då.
Jag trodde inte att jag skulle sluta spela och ville inte heller det. Kändes som att jag skulle vara fast i flera år. Men det klickade till i hjärnan och jag blev botad. Jag tycker det är ett starkt beroende men jag tror att människan är starkare än sina inbillade drifter om överlevnaden står på spel.

 

[Per1975]

Så jag var jättefast och hade spelat upp lönen varje månad i ett år och allt som kom in på kontot med glädje men sen kände jag att jag skulle förlora allt i mitt liv om jag inte tog tag i livet och då fick beroendet backa. Livet eller spelet är det som valet kommer ner till, som du varit inne på med din berättelse. Tur man har överlevnadsinstinkt.

Jag kommer ihåg att jag var väldigt rädd för mig själv i ett halvår. Kände mig så rädd och kunde inte lita på mig själv. Kommer ihåg att jag tänkte att om jag gör såhär om och om igen, fast jag vet att det är fel, så kan jag inte leva med mig själv. Jag kände att jag behövde få ordentlig hjälp eller sluta självmant och hade ingen lust att bli inlagd på något hem. Hade pratat med stödlinjer och chattoperatörer på spelsidor under sommaren som ringt min telefon med mitt medgivande och lagt en timme på mig för att peppa mig att söka hjälp och som sagt "jag tror på dig!" men jag kände det inte själv då. Trodde att jag skulle lösa allt och få mycket pengar. När spelpaus kom kände jag att det var mitt sätt och att jag var redo att bara ge fan i spel.
Behövde tid att inse att jag var spelberoende.

Så en vinst på under 30 lakan augusti 2017 gjorde att jag spelade upp lönen januari till december 2018. Jag accepterar om folk inte tycker det är ett beroende men jag tycker att beteendet är jättekonstigt.. och Att kunna göra så om det inte är ett beroende.

 

[Självkontroll]

Jag är en fundersam människa.. Något som stör mig är hur spelberoende fungerar. Spelat bort drygt miljonen och varit beredd på att ta bort mig från livet för att jag inte orkar mer.. När jag väl bestämmer mig så är jag benhård och det fungerar utan abstinens eller problem. Känner bara hat och vill hjälpa andra som fastnat i spelberoende. Men vänta lite nu.. ett beroende, hur kan jag plötsligt ha makt över det? Någon som har en förklaring då jag omöjligt kan förstå min vändning.

Jag ser på det så här att Ett beroende är ett symtom på något annat, oftast obearbetade trauman, bristande självkänsla, depression, ångest eller vad det nu kan vara. Att inte ha verktyg till att hantera situationer, händelser eller när man inte mår bra i sin tillvaro då blir det att man tar till tex alkohol, droger, mat, träning, nicotin, sex eller tex spel för att fly och för att uppnå en viss tillfredelse, genom detta frigörs dopaminen vilket aktiverar vårt belöningssystem och ju oftare vi tar till det som ger oss ett dopamin påslag desto oftare vill vi ha det, till sist gör vi detta varje dag och får våra kickar och tror inte vi kan leva utan det här dopamin påslaget, tyvärr så går det oftast till överdrift och det blir ett problem, ingenting i vardagen fungerar längre, ekonomin blir påverkad, relationer påverkas och den psykisk ohälsan blir till det sämre, ångest, oro och stress ökar. Vid det här laget har vi blivit beroende men det går att bryta detta och det går att känna sig tillfredsställd med livet igen, hjärnan kan om programmeras. Desto längre tid man är ifrån sin substans desto bättre kan hjärnan återhämta sig, dopaminet som aktiverar belöningssystemet går att få på annat håll, ett exempel är träning vilket även frigör endorfiner och serotonin. Jag menar att problrmrn bottnar i något annat men där beroendet kan ses som ett symtom, precis som feber är vid tex influensan. Det går att ta sig ur det när man hittat roten till problemet och börjar behandla det som egentligen är grundproblemet och på så vis tillfrisknar man från beroendet. Sårbarheten kommer alltid ligga där latent och det är då man också blir en så kallad beroende personlighet, också vanligt att man byter ut det ena beroendet mot ett annat.

 

[Per1975]

Jag ser på det så här att Ett beroende är ett symtom på något annat, oftast obearbetade trauman, bristande självkänsla, depression, ångest eller vad det nu kan vara. Att inte ha verktyg till att hantera situationer, händelser eller när man inte mår bra i sin tillvaro då blir det att man tar till tex alkohol, droger, mat, träning, nicotin, sex eller tex spel för att fly och för att uppnå en viss tillfredelse, genom detta frigörs dopaminen vilket aktiverar vårt belöningssystem och ju oftare vi tar till det som ger oss ett dopamin påslag desto oftare vill vi ha det, till sist gör vi detta varje dag och får våra kickar och tror inte vi kan leva utan det här dopamin påslaget, tyvärr så går det oftast till överdrift och det blir ett problem, ingenting i vardagen fungerar längre, ekonomin blir påverkad, relationer påverkas och den psykisk ohälsan blir till det sämre, ångest, oro och stress ökar. Vid det här laget har vi blivit beroende men det går att bryta detta och det går att känna sig tillfredsställd med livet igen, hjärnan kan om programmeras. Desto längre tid man är ifrån sin substans desto bättre kan hjärnan återhämta sig, dopaminet som aktiverar belöningssystemet går att få på annat håll, ett exempel är träning vilket även frigör endorfiner och serotonin. Jag menar att problrmrn bottnar i något annat men där beroendet kan ses som ett symtom, precis som feber är vid tex influensan. Det går att ta sig ur det när man hittat roten till problemet och börjar behandla det som egentligen är grundproblemet och på så vis tillfrisknar man från beroendet. Sårbarheten kommer alltid ligga där latent och det är då man också blir en så kallad beroende personlighet, också vanligt att man byter ut det ena beroendet mot ett annat.

Ja precis... jag trodde inte på mig själv och min förmåga att "bli något", hade många jag låg i krig med som jag mådde riktigt dåligt över, (på grund av att jag blivit en arg person) fått mycket skit av min mamma under uppväxten och alltid fått höra att jag är en så hemsk och vidrig person som aldrig kommer få jobb, kompisar eller pojkvän. Man hittar något som bedövar sånt och kanske glider in i det.
Jag gick igenom köket en gång som ungdom och fick världens mest hatiska blick och blev spottad i ansiktet med orden "jag vill fan inte ens se dig" väldigt hatisk mamma. Så i mitt fall gissar jag på trauma m.m. Tusen saker som skadat mig som jag bara accepterat.

 

[Självkontroll]

Till en början ger spel en dopaminchock och framkallar känslor av eufori. Hjärnan svarar med att balansera nivån och skruvar ner dopaminreceptorerna, vilket gör att den beroende förlorar känsligheten för naturliga lustupplevelser. Är man beroende av tex spel så är man därför vanligen mindre känslig för naturliga glädjeämnen. Det enda sättet att ta sig ur detta tillstånd är spela mer.
Efter en tid minskar den njutningen och spelandet blir allt mer tvångsmässigt. Vi utvecklar en överkänslighet och får allt svårare att stå emot det. Hjärnan har skapat starka betingade reaktioner som utlöses av någonting man lärt sig att förknippa med spel . Tex kan en spelberoende få ett nästan oemotståndligt tvång att vilja spela mer av att bara se en spelreklam på tv. Det ör också så att stressnivån höjs och många signalsubstanser i hjärnan, förutom dopamin, som också har betydelse för beroendet Så förutom att hjärnan skriker efter en högre dopaminnivå mobiliseras hjärnans stressystem, vilket bidrar till stress och ångest men som jag tidigare nämnde så finns det ett så kallat stoppsystem som kan bromsa impulserna att spela. Stoppsystemet är lokaliserat i pannloben, som är centrum för impulskontroll och förmågan till långsiktig planering. En längre tids missbruk ger förändringar i pannloben, vilket gör det svårare för personen att handla långsiktigt och styra sina impulser. Forskare har faktiskt kunnat konstatera att personer som är beroende ofta har lägre aktivitet i pannloben än normalt.
Jag hoppas detta kan ge dig Annah svar på dina funderingar och tankar!

 

[Per1975]

Till en början ger spel en dopaminchock och framkallar känslor av eufori. Hjärnan svarar med att balansera nivån och skruvar ner dopaminreceptorerna, vilket gör att den beroende förlorar känsligheten för naturliga lustupplevelser. Är man beroende av tex spel så är man därför vanligen mindre känslig för naturliga glädjeämnen. Det enda sättet att ta sig ur detta tillstånd är spela mer.
Efter en tid minskar den njutningen och spelandet blir allt mer tvångsmässigt. Vi utvecklar en överkänslighet och får allt svårare att stå emot det. Hjärnan har skapat starka betingade reaktioner som utlöses av någonting man lärt sig att förknippa med spel . Tex kan en spelberoende få ett nästan oemotståndligt tvång att vilja spela mer av att bara se en spelreklam på tv. Det ör också så att stressnivån höjs och många signalsubstanser i hjärnan, förutom dopamin, som också har betydelse för beroendet Så förutom att hjärnan skriker efter en högre dopaminnivå mobiliseras hjärnans stressystem, vilket bidrar till stress och ångest men som jag tidigare nämnde så finns det ett så kallat stoppsystem som kan bromsa impulserna att spela. Stoppsystemet är lokaliserat i pannloben, som är centrum för impulskontroll och förmågan till långsiktig planering. En längre tids missbruk ger förändringar i pannloben, vilket gör det svårare för personen att handla långsiktigt och styra sina impulser. Forskare har faktiskt kunnat konstatera att personer som är beroende ofta har lägre aktivitet i pannloben än normalt.
Jag hoppas detta kan ge dig Annah svar på dina funderingar och tankar!

Det här var intressant! Jag har gjort tester och jag har förhöjd aktivitet jämfört med normaltillståndet i pannloben enligt datortomografi m.m.. Kanske därför jag lyckades sluta efter ett år bara. : P
I IQ tester har jag schimpansnivå i impulskontroll ungefär och geninivå i logik så det är lite stridande krafter där.

 

[Självkontroll]

Ja precis... jag trodde inte på mig själv och min förmåga att "bli något", hade många jag låg i krig med som jag mådde riktigt dåligt över, (på grund av att jag blivit en arg person) fått mycket skit av min mamma under uppväxten och alltid fått höra att jag är en så hemsk och vidrig person som aldrig kommer få jobb, kompisar eller pojkvän. Man hittar något som bedövar sånt och kanske glider in i det.
Jag gick igenom köket en gång som ungdom och fick världens mest hatiska blick och blev spottad i ansiktet med orden "jag vill fan inte ens se dig" väldigt hatisk mamma. Så i mitt fall gissar jag på trauma m.m. Tusen saker som skadat mig som jag bara accepterat.

Usch, jag är ledsen över att du behövt uppleva det. Antar att i din barndom var otrygg, kände dig oälskad och kanske bara var till besvär. Jsg är dock glad att du kunnat identifiera vad din föykg berott på. Har inga tröstande ord men antar att din mamma saknade verktyg till att hantera situationer samt hade bristande verktyg för kommunikation, hennes hat ligger defintivt på henne och hennes missnöje i livet. Inget du ska ta åt dig av men förstår att som barn var hennes ord sanning. Hoppas jag inte trampar dig på tårna men antar din mamma var sjuk i psykisk ohälsa/sjukdom.
Du är värd endast det bästa och du är älskad precis dom du är ❤️ Jag tycker du verkar vara en fin människa, sunt förnuft och du har ett varmt hjärta. ❤️

 

[Självkontroll]

Det här var intressant! Jag har gjort tester och jag har förhöjd aktivitet jämfört med normaltillståndet i pannloben enligt datortomografi m.m.. Kanske därför jag lyckades sluta efter ett år bara. : P
I IQ tester har jag schimpansnivå i impulskontroll ungefär och geninivå i logik så det är lite stridande krafter där.

Jag antar att det ät efter en tids missbruk, att den skadas efter en tid. Du kanske skulle göra ett nytt test, det hade varit intressant om det påvisat något om der gjort skada och om din aktivitet blivit nedsatt ?!

 

[Per1975]

Usch, jag är ledsen över att du behövt uppleva det. Antar att i din barndom var otrygg, kände dig oälskad och kanske bara var till besvär. Jsg är dock glad att du kunnat identifiera vad din föykg berott på. Har inga tröstande ord men antar att din mamma saknade verktyg till att hantera situationer samt hade bristande verktyg för kommunikation, hennes hat ligger defintivt på henne och hennes missnöje i livet. Inget du ska ta åt dig av men förstår att som barn var hennes ord sanning. Hoppas jag inte trampar dig på tårna men antar din mamma var sjuk i psykisk ohälsa/sjukdom.
Du är värd endast det bästa och du är älskad precis dom du är ❤️ Jag tycker du verkar vara en fin människa, sunt förnuft och du har ett varmt hjärta. ❤️

Tack ❤️ Du med!! Jo, någon som är så har själv problem. Innerst inne är man inte så pjåkig trots spelmissbruk avbockat på sin omvända bucket list. "Saker man inte vill göra i livet"