Snart händer det

[Trias]

Denna krasch är annorlunda och svårare på ett annat sätt än de jag haft tidigare känner jag. Sist kände jag verkligen, ambition, hopp och tro på mig själv men denna gång känner jag mig mer uppgiven och som att livet saknar mening. Ibland tänker jag att livet är för smärtsamt och vad är poängen med att utsätta sig för det och sen dö (när det än blir). Jag har inte valt att leva och gå igenom allt det här.

Någon som gått igenom liknande/haft liknande reflektioner?

Du behöver ha bra människor runt dig, men även skaffa dig en hobby som du kan se framemot trots ångesten. Annars går det inte. Du har gjort den här resan tidigare och därför är det inte så konstigt att du känner såhär. Det gör alla som varit skuldsatt länge. Skillnaden ligger i hur man hanterar tvivlet.

Här du någon att prata med? Någon som förstår dig på riktigt och som inte dömer dig. Helst någon som gått/går igenom liknande saker som du.

 

[Gild]

Denna krasch är annorlunda och svårare på ett annat sätt än de jag haft tidigare känner jag. Sist kände jag verkligen, ambition, hopp och tro på mig själv men denna gång känner jag mig mer uppgiven och som att livet saknar mening. Ibland tänker jag att livet är för smärtsamt och vad är poängen med att utsätta sig för det och sen dö (när det än blir). Jag har inte valt att leva och gå igenom allt det här.

Någon som gått igenom liknande/haft liknande reflektioner?

Jag har kraschat nu, första gången i ekonomisk knipa i livet , släppt allt i november. Så inget har igentligen hänt ännu. Peppat mig vet hur jag ska tänka osv men fysiskt och psykiskt är jag ett vrak. Enda gången funkar är när jag motionerar, tänker på nåt annat. Sätter jag mig ner så kan ej djupandas och hjärtklappning hela tiden och svår ångest. Får typ inte luft. Går ej få bort. Tappat lusten att ta tag i saker, irriterad, arg.

 

[En_till]

Mitt första inlägg på forumet. Hittade hit idag med Google.

Läst igenom tråden och jag känner igen allting när andra beskriver sin resa.

Började med stryktips och v75 redan som barn. Fortsatte på travet i min unga vuxentid. Digitaliseringen förändrade allt. Tidigare så var det trav på lördagar och en veckodag på lokala travbanan. Gick ut från travbanan med lönen bortspelad och ibland en vinst. Tyckte allt fortfarande var OK, det var bara att vänta in nästa lön och kanske låna någon tusing från en kompis.

När sedan trav i princip var tillgängligt hela dagar så var det dit alla mina tankar gick. När travet var slut fortsatte jag med slottsen. Var sambo under den tiden och fick ihop det och vi levde gott. Det var efter separationen (7 år sedan) allt började gå riktigt åt helvete. Ensam, vad ska man göra för att få tiden att gå? För mig var det spelandet som höll mig sysselsatt.

När det började gå dåligt upptäckte jag att det var lätt att få lån. Där började karusellen- ville spela för att bli av med lånen, men det blev istället till att ta fler lån.

Jag är också som andra i tråden skrivit högpresterande på jobb och en bra inkomst som gjorde att jag kunde låna väldigt mycket pengar. Utåt sett lyckades jag hålla fasaden och dra runt på lånen i ca 6 års tid. Alla pengar jag tjänade gick till spel, det kändes inte ens som riktiga pengar för mig förrän de hade varit inne på ett spelbolag och sedan plockats ut i vinst. Då kunde jag använda pengarna.

Till slut var det en skatteskuld (ett år sedan) som inte gick att delbetala eller att lösa på månadsbasis. Det var för mycket pengar helt enkelt. Då släppte jag den till KFM och sedan lät jag allt falla.

Även fast inte allt, märkligt nog lyckats komma till KFM så är skulderna hos KVM på 2,1 miljoner.

Har mått så fruktansvärt dåligt i att leva i med pressen och försöka få ihop månaderna med min höga lön och spelvinster.

Nu sitter jag här helt tom. Har inga släktingar, så var ensam på julafton, har alltid fått klara mg själv då jag förlorade föräldrarna tidigt.

Jag såg TS fråga om någon känner igen de existentiella frågorna om att leva och jag känner precis likadant. Jag har inte valt att komma till detta livet för att plågas, allt känns meningslöst och jag vet inte om jag kommer ta mig upp ur det här. Jag vill bara ge upp. Efter parerat skulderna med samtal om betalsningsfria månader mm under alla år och alla brev som kom när jag släppte allt har tagit kol på mig. Jag är inte längre hel, jag är väldigt trasig och funderar hur fan det kan vara möjligt att ens få låna så mycket pengar. Ska jag vara på jorden för att klicka med pengar som är en siffra på ett konto. Ska det klickandet göra att alla långivarna jagar mig och att jag ska må så här dåligt. Det kan inte vara meningen att ett liv ska levas så.

Som sagt, mitt första inlägg, ber om ursäkt ifall det är lite rörigt. Det var lite skönt att skriva av sig lite och läsa alla andra som gått nästan exakt samma väg.

 

[Gild]

Mitt första inlägg på forumet. Hittade hit idag med Google.

Läst igenom tråden och jag känner igen allting när andra beskriver sin resa.

Började med stryktips och v75 redan som barn. Fortsatte på travet i min unga vuxentid. Digitaliseringen förändrade allt. Tidigare så var det trav på lördagar och en veckodag på lokala travbanan. Gick ut från travbanan med lönen bortspelad och ibland en vinst. Tyckte allt fortfarande var OK, det var bara att vänta in nästa lön och kanske låna någon tusing från en kompis.

När sedan trav i princip var tillgängligt hela dagar så var det dit alla mina tankar gick. När travet var slut fortsatte jag med slottsen. Var sambo under den tiden och fick ihop det och vi levde gott. Det var efter separationen (7 år sedan) allt började gå riktigt åt helvete. Ensam, vad ska man göra för att få tiden att gå? För mig var det spelandet som höll mig sysselsatt.

När det började gå dåligt upptäckte jag att det var lätt att få lån. Där började karusellen- ville spela för att bli av med lånen, men det blev istället till att ta fler lån.

Jag är också som andra i tråden skrivit högpresterande på jobb och en bra inkomst som gjorde att jag kunde låna väldigt mycket pengar. Utåt sett lyckades jag hålla fasaden och dra runt på lånen i ca 6 års tid. Alla pengar jag tjänade gick till spel, det kändes inte ens som riktiga pengar för mig förrän de hade varit inne på ett spelbolag och sedan plockats ut i vinst. Då kunde jag använda pengarna.

Till slut var det en skatteskuld (ett år sedan) som inte gick att delbetala eller att lösa på månadsbasis. Det var för mycket pengar helt enkelt. Då släppte jag den till KFM och sedan lät jag allt falla.

Även fast inte allt, märkligt nog lyckats komma till KFM så är skulderna hos KVM på 2,1 miljoner.

Har mått så fruktansvärt dåligt i att leva i med pressen och försöka få ihop månaderna med min höga lön och spelvinster.

Nu sitter jag här helt tom. Har inga släktingar, så var ensam på julafton, har alltid fått klara mg själv då jag förlorade föräldrarna tidigt.

Jag såg TS fråga om någon känner igen de existentiella frågorna om att leva och jag känner precis likadant. Jag har inte valt att komma till detta livet för att plågas, allt känns meningslöst och jag vet inte om jag kommer ta mig upp ur det här. Jag vill bara ge upp. Efter parerat skulderna med samtal om betalsningsfria månader mm under alla år och alla brev som kom när jag släppte allt har tagit kol på mig. Jag är inte längre hel, jag är väldigt trasig och funderar hur fan det kan vara möjligt att ens få låna så mycket pengar. Ska jag vara på jorden för att klicka med pengar som är en siffra på ett konto. Ska det klickandet göra att alla långivarna jagar mig och att jag ska må så här dåligt. Det kan inte vara meningen att ett liv ska levas så.

Som sagt, mitt första inlägg, ber om ursäkt ifall det är lite rörigt. Det var lite skönt att skriva av sig lite och läsa alla andra som gått nästan exakt samma väg.

De är väll de enda positiva för mig nu att och ca 5-6 månader handlar inte allt om att jaga pengar längre de ska bli skönt att slippa för de har de gjort under väldigt lång tid, oavsett om man får
Löneutmätning elr inledande och sen skuldsanering. Komma nernoch förhoppningsvis få ekonomisk rehabilitering och under tiden hitta saker man tycker om att göra. Hoppas du finner ro på nåt sätt men förstår.

 

[Jessica87]

Som spelfri i 2 år så kan jag så väl relatera. När jag slutade spela kändes allt meningslöst. Inget var roligt. Spelandet hade inte bara vant min hjärna vid snabba dopaminkickar, utan en bergochdalbana av krasch-and-spike. Upp och ner. Himmel och helvete. Ångest och eufori om vartannat. Tomheten, abstinensen inte efter spelet i sig, men kickarna det gav, var tung. Dessutom hade jag där och då förstört min ekonomi fullkomligt, hamnat hos KFM med löneutmätning, sålt allt jag kunde, och behövde hantera en hel drös med känslor och oro. Men. Tiden gick. Jag började rannsaka mig själv. Gått i terapi och börjat hitta mina mönster, mina varför. Och glädjen, den kom tillbaka. Suget efter spel minskade. Jag började förstå att tryggheten att kunna betala hyran och ha mat på bordet var mer värt än kickarna. Men det tar tid. Det är tyvvärr en del av processen. Så, ni som kämpar; även om det inte känns som att det kommer ordna sig, så kommer det att ordna sig.

 

[2pac]

Du behöver ha bra människor runt dig, men även skaffa dig en hobby som du kan se framemot trots ångesten. Annars går det inte. Du har gjort den här resan tidigare och därför är det inte så konstigt att du känner såhär. Det gör alla som varit skuldsatt länge. Skillnaden ligger i hur man hanterar tvivlet.

Här du någon att prata med? Någon som förstår dig på riktigt och som inte dömer dig. Helst någon som gått/går igenom liknande saker som du.

Tack för stödet! Jag har dessvärre ingen att riktigt prata med ordentligt. Anhörig kan jag ej prata med ordentligt för hon lider själv på grund av mig. Jag har en vän som jag kan prata med men blir sällan - alla har jobb och egna liv och åtaganden liksom. Självhjälpsmötena var bra sist men tycker inte det ger lika mycket denna gång.

Jag skulle vilja gå i terapi (snackar ej spelrelaterad KBT, det går jag redan) där jag kan få prata av mig, ha någon som bollplank kring olika saker liksom. Men vet inte vart jag börjar egentligen, om jag går genom vården eller mindler (eller liknande tjänst), sen ska man välja psykolog också hehe.

 

[2pac]

Jag har kraschat nu, första gången i ekonomisk knipa i livet , släppt allt i november. Så inget har igentligen hänt ännu. Peppat mig vet hur jag ska tänka osv men fysiskt och psykiskt är jag ett vrak. Enda gången funkar är när jag motionerar, tänker på nåt annat. Sätter jag mig ner så kan ej djupandas och hjärtklappning hela tiden och svår ångest. Får typ inte luft. Går ej få bort. Tappat lusten att ta tag i saker, irriterad, arg.

Om jag väl lyckas pallra mig till gymmet så tycker jag också att motion hjälper. Känns bättre efter.

Jag hoppas att tiden läker såren...

 

[Gild]

Om jag väl lyckas pallra mig till gymmet så tycker jag också att motion hjälper. Känns bättre efter.

Jag hoppas att tiden läker såren...

Ja mår mycket bättre och hanterar tanke och stress bättre när man håller rutinerna och kosten hyfsad.

 

[LånaUtanPapper]

Sorterade din lista i storleksordning och funderade lite.

Tycker att du börjar döda Lumify och Binly. Dom är så otroligt dyra i månaden i förhållande till storleken på lånen.

Efter dom 2 är borta så börjar du kryssa av lånen nerifrån och går uppåt. Så att du betar av dom i denna ordning:

1. Binly
2. Lumify
3. Fairlo
4. Saldo
5. Saldo
6. Rocker
7. Carpay
8. Viaconto
9 Creditstar

Jag tror det blir det mest effektivaste sättet att göra detta på.
När du amorterar extra så sprid inte ut amorteringarna utan välj ett lån du amorterar så mycket som möjligt på och alla andra lån betalar du så lite som möjligt på.

Blir du av med ovan 9 så ser det ut så här efteråt:



Månadskostnad på 17659 kr + Klarna. Med din inkomst blir situationen hanterbar (relativt fort, även om det idag känns som en evighet).
Men det gäller att ha disciplin och plöja igenom dom första ca 184.000 (1. Binly - 9. Creditstar).

1. Binly - 7. Carpay är totalt 83000 av det

Fokusera inte på totalbeloppet så mycket idag utan se varje lån som försvinner som ett framsteg!

 

[2pac]

Visa bilaga 5661
Sorterade din lista i storleksordning och funderade lite.

Tycker att du börjar döda Lumify och Binly. Dom är så otroligt dyra i månaden i förhållande till storleken på lånen.

Efter dom 2 är borta så börjar du kryssa av lånen nerifrån och går uppåt. Så att du betar av dom i denna ordning:

1. Binly
2. Lumify
3. Fairlo
4. Saldo
5. Saldo
6. Rocker
7. Carpay
8. Viaconto
9 Creditstar

Jag tror det blir det mest effektivaste sättet att göra detta på.
När du amorterar extra så sprid inte ut amorteringarna utan välj ett lån du amorterar så mycket som möjligt på och alla andra lån betalar du så lite som möjligt på.

Blir du av med ovan 9 så ser det ut så här efteråt:

Visa bilaga 5662

Månadskostnad på 17659 kr + Klarna. Med din inkomst blir situationen hanterbar (relativt fort, även om det idag känns som en evighet).
Men det gäller att ha disciplin och plöja igenom dom första ca 184.000 (1. Binly - 9. Creditstar).

1. Binly - 7. Carpay är totalt 83000 av det

Fokusera inte på totalbeloppet så mycket idag utan se varje lån som försvinner som ett framsteg!

Stort tack @LånaUtanPapper. Dmar dig gällande Lumify + Binly.

Det ser ut såhär just nu, har redan betalat av saldo + fairlo faktiskt.



Creditstar får jag se hur det blir. Har höjt till 80tkr i excelet för de jag vet inte om de fular sig eller inte.

De var väldigt tillmötesgående i Oktober när jag bad om hjälp att pausa betalningar. I december kontaktade jag dom att jag var redo att återgå till min återbetalningsplan igen - då till min förvåning stod det att jag var försenad med alla de månaderna som lånet skulle ha varit pausat. De säger till mig att jag inte behöver oroa mig.

Sedan i slutet på december får jag ett mail med en fråga:

"Vi kom fram till att det bästa alternativet är att upprätta en ny betalningsplan. Vi undrar därför om det skulle vara okej för dig att betala 4?000 SEK per månad i 20 delbetalningar. Den första betalningen blir den 29 januari 2026.

På detta sätt slipper du våra automatiska påminnelser och hamnar inte efter med betalningarna."

Jag svarade att det lät bra men jag tänkte inte att kapitalbeloppet skulle förändras från 68 tkr till 80 tkr men det verkar det ha gjort så (i inloggat läge hos dom står det så)... Har bett om specificering som förklarar hur de kommit fram till 80 tkr:

• ursprungligt kapitalbelopp
• ordinarie ränta (med periodangivelse)
• eventuell dröjsmålsränta (belopp och period)
• administrativa avgifter
• påminnelse- eller inkassoavgifter