Släppa allt och börja om - stöd och råd

[Mumlan]

Vill bara tacka för att du delar med dig. Har hjälpt något otroligt att få läsa andras berättelser och det har hjälpt mig att känna mig som en människa igen, att få höra att det finns andra vettiga personer därute som kört i diket.

För kanske en eller två veckor sedan började det trilla in förelägganden hos KFM. Det var riktigt tungt när det väl skedde, men skrev på allt direkt och har ställt in mig på löneutmätning, gjort månadsbudget för kommande åren, ändrat några abonnemang, sålt lite småsaker, försökt hålla ångesten borta även om det ibland är svårt.

Hur går det för dig @Mumlan? Har du fått beslut än? Eller har du fortfarande inledande?

Jag fick mitt samtal igår angående skuldsanering och imorse fick jag besked att jag fått inledande. En klump i magen när man öppnade dokumentet. Jösses. Jag hoppas det når hela vägen, men försöker ställa mig in på avslag. Rädd att bli besviken.
Oavsett oerhört tacksam att jag är ett steg på vägen till ett bättre liv hur det än går, även om det kommer ta tid. Allt jag vill är att få städa upp min röra och börja om och göra rätt för mig i den mån jag kan. Som en berg-och dalbana av känslor det här.

Jag har inledande och fick i tisdags veta att förslag till betalplan är på väg. Jag mår lite bättre, tycker att det är mycket lugnare såhär, och får jag sanering så är ju framtiden ljus. Även om jag skräms av existensminimum i fem år. Jag vill som du, städa upp det jag kan efter vad jag ställt till med och sen bara få lugn och ro. Får jag avslag så är det iallafall lugnare med löneutmätning istället för stressen att jaga lån. Men då får jag betala tills jag är 65 minst, det känns fruktansvärt. Tar en sak i taget och hoppas nu på att betalplanen blir godkänd. Heja dig @Lilla-My , det går åt rätt håll, jag håller mina tummar att det går hela vägen för dig!

 

[Gunma]

Jag har inledande och fick i tisdags veta att förslag till betalplan är på väg. Jag mår lite bättre, tycker att det är mycket lugnare såhär, och får jag sanering så är ju framtiden ljus. Även om jag skräms av existensminimum i fem år. Jag vill som du, städa upp det jag kan efter vad jag ställt till med och sen bara få lugn och ro. Får jag avslag så är det iallafall lugnare med löneutmätning istället för stressen att jaga lån. Men då får jag betala tills jag är 65 minst, det känns fruktansvärt. Tar en sak i taget och hoppas nu på att betalplanen blir godkänd. Heja dig @Lilla-My , det går åt rätt håll, jag håller mina tummar att det går hela vägen för dig!

Blir nog bra, varför tror du inte du får skuldsam? Nu när du har inledande?Hur länge har du haft löneutm. Och hur gammal är du nu? Stora skulder?

 

[Mumlan]

Blir nog bra, varför tror du inte du får skuldsam? Nu när du har inledande?Hur länge har du haft löneutm. Och hur gammal är du nu? Stora skulder?

Jag vet inte varför jag inte skulle få, men jag törs inte vara tvärsäker. Mycket kan ju hända. Jag hann inte få löneutmätning, jag hade tur och fick inledande innan. Jag är 50 år och har 1,5 miljoner.

 

[Gunma]

Jag vet inte varför jag inte skulle få, men jag törs inte vara tvärsäker. Mycket kan ju hända. Jag hann inte få löneutmätning, jag hade tur och fick inledande innan. Jag är 50 år och har 1,5 miljoner.

Då håller jag tummarna.
Det klarar du.

 

[joelberra]

Då var det dags för mig efter 7 års kämpande.

28 juni har jag lyckats få samtliga inkassokrav att ha som förfallodatum. 650,000kr med snittränta på 30% som kommer gå till Kronofogden efter det. Jag har nyss skrivit på ett förstahandskontrakt där jag får bo i 4 år, och har som plan att göra ALLT för att bli skuldfri under dessa 4 år.

Jag har räknat:
12,000kr i ränta / månad
6,000kr i hyra / månad
6,000kr i förbehållsbelopp / månad

Kommer ha ut ca 24,000kr utan provision och extrajobb, så "vanlig lön" innebär att skulderna aldrig kommer försvinna. Blir med andra ord tvungen att jobba stenhårt för provision och hitta ett extrajobb. Har det senaste året jobbat sju dagar i veckan, 16 månader i sträck men med ledarskap på båda ställena som höll på att kosta mig livet. Vidriga människor.

Har gått från att ha löner på 60,000kr / månaden och leva nästan som en kung, försökt rädda det när situationen skitit sig med efterblivna blancolån, och nu sitter jag här. Pank med löneutmäning som utan extra arbete aldrig kommer sluta ticka.

Jag är 25 år gammal nu. Hade det kunnat vara en chans att få skuldsanering i min ålder? Jag har under de senaste två åren gått igenom djup terapi, sökt hjälp för allt, gjort ALLT för att minska skulderna men jag har inte kunnat. Med räntor på 12,000kr i månaden + amortering på ungefär samma, har jag gått in i väggen tre gånger för att försöka lösa situationen.

Det värsta är att pengarna har spenderats för att min självkänsla varit låg, självhat, och att jag försökt passa in. Jag har alltså satt mig själv i en monumental ekonomisk kris för att jag hatat mig själv. Inte en krona på misslyckade aktier eller liknande.
Att ha gått igenom terapi för det har dock stärkt mig, men vetskapen kan göra en galen. Och att få den här starten på livet helt ensam, när andra i min ålder börjar göra karriär, köper bostad och skaffar livspartner.

Värmande inlägg och hoppfulla meddelanden tar jag tacksamt emot. Familjen har vänt en ryggen och jag har bara mig själv att köra på from nu, men ska BESTÄMT klara det innan jag fyller 30. Jag ska göra en sån jävla revansch.

 

[KassaKon]

Då var det dags för mig efter 7 års kämpande.

28 juni har jag lyckats få samtliga inkassokrav att ha som förfallodatum. 650,000kr med snittränta på 30% som kommer gå till Kronofogden efter det. Jag har nyss skrivit på ett förstahandskontrakt där jag får bo i 4 år, och har som plan att göra ALLT för att bli skuldfri under dessa 4 år.

Jag har räknat:
12,000kr i ränta / månad
6,000kr i hyra / månad
6,000kr i förbehållsbelopp / månad

Kommer ha ut ca 24,000kr utan provision och extrajobb, så "vanlig lön" innebär att skulderna aldrig kommer försvinna. Blir med andra ord tvungen att jobba stenhårt för provision och hitta ett extrajobb. Har det senaste året jobbat sju dagar i veckan, 16 månader i sträck men med ledarskap på båda ställena som höll på att kosta mig livet. Vidriga människor.

Har gått från att ha löner på 60,000kr / månaden och leva nästan som en kung, försökt rädda det när situationen skitit sig med efterblivna blancolån, och nu sitter jag här. Pank med löneutmäning som utan extra arbete aldrig kommer sluta ticka.

Jag är 25 år gammal nu. Hade det kunnat vara en chans att få skuldsanering i min ålder? Jag har under de senaste två åren gått igenom djup terapi, sökt hjälp för allt, gjort ALLT för att minska skulderna men jag har inte kunnat. Med räntor på 12,000kr i månaden + amortering på ungefär samma, har jag gått in i väggen tre gånger för att försöka lösa situationen.

Det värsta är att pengarna har spenderats för att min självkänsla varit låg, självhat, och att jag försökt passa in. Jag har alltså satt mig själv i en monumental ekonomisk kris för att jag hatat mig själv. Inte en krona på misslyckade aktier eller liknande.
Att ha gått igenom terapi för det har dock stärkt mig, men vetskapen kan göra en galen. Och att få den här starten på livet helt ensam, när andra i min ålder börjar göra karriär, köper bostad och skaffar livspartner.

Värmande inlägg och hoppfulla meddelanden tar jag tacksamt emot. Familjen har vänt en ryggen och jag har bara mig själv att köra på from nu, men ska BESTÄMT klara det innan jag fyller 30. Jag ska göra en sån jävla revansch.

Du kan kämpa för att inte göra av med dina 6000 kr och amortera ned på skulderna i stället.