Skuldsatt pga ett spelberoende?

[aldrig nöjd]

Egentligen vågar jag väl inte heller då jag e både chef på ett företag och ingen jätte stor stad. Men känner att jag får lägga stoltheten lite åtsidan innan jag förlorat allt och alla. Varje steg jag tar nu i rätt riktning visar på att jag verkligen bil förändras den här gången.

 

[Hope777]

Jag bor inte heller i nån storstad utan i en typ 100000 pers stad...Jag är säljare i ett välkänt företag så jag tänkte ” jaja det får bära eller brista” jag gick på ett möte...och där var det bara en massa män o jag enda kvinnan...det va lite jobbigt faktiskt..men ska försöka ta mej på möte igen snart..jag jobbar ju rätt sent just dessa kvällar tyvärr...men jag hörde av en del männen att möterna är viktiga för att hålla sig spelfri...

 

[Barajag]

Var som dig hope777, ensam tjej på mötena. Till senast, då kom de lite kvinnor kändes underbart faktiskt! Jag kände dock två stycken i min grupp redan när jag började gå, helt otroligt att man bär samma sjukdom som bekanta utan att ha en aning

 

[Hope777]

Oj !!! Ja jag skulle faktiskt vilja att det fanns nån mer kvinna där...skulle nog känna mej mer bekväm då..fast det va ju bra ändå förstås..på vad o hur mycket pengar har du spelat bort? Kanske oväsentligt men för mej hjälper det att höra o få ta del av andra spelares liv..

 

[Barajag]

Jag har spelat till och från i 10 år nu. Har väl provat alla spel då jag levde med en spelmissbrukare men fastnade inte för något, tills jag upptäckte casino
Dom där spelmaskinerna har förstört mitt liv. Jag har spelat bort runt 600 000 på bara lånade pengar. Skulle nog tippa på att jag spelat bort miljonen de senaste 3 åren, kan säkert vara 2 miljoner också.. I höstas nådde jag min botten när jag spelade bort en vinst på 150 000 på en dag... pengar som jag och min familj hade kunnat gjort huuur mycket som helst med. Min familj har hjälpt mig så mycket, dom har gått in med pengar, dom har stöttat mig med hela sina själar och jag har svikit dom om och om igen. För att inte tala om min man, som stått ut med mig i alla dessa år. Jag började spela som värst när jag träffade honom. Fråga mig inte varför, de här är första förhållandet en man behandlat mig bra. Kanske är där skon klämmer.

Jag har iaf gått på möten i ca 1 år nu men hamnar iaf tillbaka, titt som tätt hamnar jag tillbaka. Men har nu börjat träffa en man på beroende enheten och de känns som att han känner mig. Han förstår verkligen min sjukdomsbild som inte min familj, de stackarna, gör i alla fall. Men så snart är de dags för mig att gå 12 stegs och hitta mig själv, den jag var en gång i tiden med känslor och livsglädje! Mina barn behöver det jag vill vara en stark mamma för dom
2018 är mitt år, det har jag bestämt mig för!

 

[Barajag]

Omsatt två miljoner menade jag...

 

[Hope777]

Bara jag!! Har du lyckats betala dina skulder? Jag har klarat av betalningarna tills nu...men jag längtar till jag ska till skuldrådgivningen på möte ang min situation nästa v...när jag tog kontakt med dem så räknade jag ihop skulderna lite snabbt o fick det till 600000kr men så satt jag mej ner i lugn o ro ( för en gång skull) räknade igen....750000kr som jag har i lån....så nu vet jag vad jag har att göra i en massa år...Men jag säger som dej...hoppas på en ljus framtid trots allt

 

[aldrig nöjd]

Har idag tagit kontakt med denna grupp https://spelberoendegruppen.com/ och hoppas att jag kommer ta mig dit då jag verkligen vill ha hjälp. Är det någon här som har erfarenhet av denna grupp från någon av alla orter som den finns på?
Det som är jobbigt är väl att mitt problem blir kommer bli uppmärksammat av andra, känns oerhört jobbigt att ta det här steget.

 

[Hope777]

Det kommer att bli bra ska du se....just det att man ”lägger korten på bordet” gör att du kommer att känna lätthet...vet utav egen erfarenhet att det kan kännas väldigt jobbigt med att säga...Jag heter ex Pernilla o är spelberoende men faktiskt så va det skönt...och det är ju tystnadsplikt inom gruppen...alla sitter ju i samma båt...så en dag när jag jobbade så kom en kille in på mitt jobb...jag tyckte precis...”vart har jag mött honom”kom på när han gått och han skötte det supersnyggt då jag vet att han kände igen mej...Du har inget att förlora utan allt att vinna...nu tar vi o tar tillbaka våra liv eller hur?

 

[aldrig nöjd]

Absolut tack för motivationen, ska ge det en chans. Och du har rätt nu ska jag ta tillbaka vad som en gång varit mitt! tillsammans blir vi starkare åtminstone jag av ditt stöd!