Skuldsatt högt över öronen i sambons namn

[turnaround]

Innan du pratar med sambon, ta reda på precis alla skulder du har, både dina egna och din sambos. Det hjälper också oss här på forumet att komma med tips på hur du eller ni kan gå vidare. Långivare, skuld, ränta, månadskostnad och månader kvar på lånet är bra att ta med. Ta också reda på vilken UC-score du har (och övriga upplysningar hos UC) från minuc.se.

Mitt i bedrövelsen är det starkt att du nu börjar prata om det även om det är med utomstående! Det är på något sätt första steget vidare.

 

[Sagah]

Hej!
Tusen & åter tusen tack för att du delade och skapade den här tråden vilket är sjukt värdefullt Jag har sen en tid tillbaka försatt mig och min sambo i lika sits, skillnaden oss emellan är att min sambo vet, har släppt ilskan och bitterheten. Han stöttar mig till tusen och belönar så fort jag uppvisar ett önskvärt beteende som vi kommit överens om sk säkerhetsbeteenden. Men jag tog aldrig hjälp dvs professionell sådan och även fast jag motsätter mig avhållsamhet så har jag gjort just det i perioder.
alla gånger har det slutat med återfall. I min värld SÅKLART. Konsekvenserna är otaliga, skadorna är enorma. Bränt flera broar, begått brott fast jag inte riktigt hade koll på det. Utan beroendehjärnan har styrt och styr fortfarande. Min sambos familj vet och kan inte nog uttrycka den skam jag känner. När jag sträckte ut handen till min egen familj vände dom mig ryggen, sa sig skämmas och tyckte vansinnigt synd om sig själva. Det blev liksom bevis för mig att ingen kan älska, acceptera och respektera mig om jag visar min sjukdom.
så utåt hade jag ”gott ställt”. Bangade aldrig på nåt och aldrig heller använt meningen ”jag har inte råd” eller/och ”usch vad dyrt”. Nu när jag studerar och gjort det de senaste 4åren samt blev arbetslös mitt i pandemin var ju alla givetvis förstående.
herregud vad skönt det är att säga att jag inte har råd. Äta ur frysen istället för att handla onödigt.
Jag känner mig i förändringsprocessen absolut, med tanke på skadorna måste jag ta tag i detta nu för att ens ha en liten chans till hälsosam livskvalitet, förhoppningsvis inte bli sjuk som slutar i förtidig död.
Jag vill ge min sambo allt i hela världen som han verkligen är galet värd.
Är tacksam över att känna mig rik i övrigt bortsett i pengar och värdesätter mina rikedomar så vansinnigt, skulle inte byta ut nån eller nåt mot pengar.
Så AA. Aldrig tänkt på det och ska starkt överväga att åtminstone gå dit och lyssna.
Det jag undrar över är hur det har gått för dig? Skulle verkligen uppskatta om du vill dela med lite om livet just nu. Håller alla tummar att du rest dig ur askan