Lånforum.se rekommenderar

1. Zmarta - Forumets favorit
2. Lendo - Ett bra alternativ
3. Creditstar - Ingen UC, nytt erbjudande
4. Klaralån - Lån utan UC
5. Brixo Privatlån - Ingen UC
6. Loanstep - Ingen UC, nytt erbjudande
7. Tomly - Lån utan UC
8. Kredio - Lån utan UC
9. Flexkontot - Swish, ingen UC
10. Ferratum - Lån utan UC
11. Brixo - Swish-utbetalning & Ingen UC
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Ja flera har tagit upplysning förra året men inte alla. I år tror jag en har tagit upplysning men min deklaration är inte klar för i år än så på den syntes ju ingenting nytt.

Aha... har haft skuldsanering i snart ett och ett halvt år och bara en kreditupplysning är tagen på mig...än så länge och det skedde för ca en månad sedan.
Flera andra här ute som nämnde att samma borgenär hade tagit på dom oxå vid samma tidpunkt.
 
Tycker det var helt rätt att skicka in begäran om omprövning. Inte för att du vill betala mer i första hand utan för att göra rätt och att det blir du som skickar in först och inte någon borgenär. Slår vad om att inget händer med din skuldsanering eller betalplan, men då slipper du känna oro för att du eventuellt ”undanhållit” något. Man känner ju oro nog redan som det är i den situationen:)

Tack! ^^

Ja jag vill absolut inte vara oärlig på något sätt och jag tycker faktiskt att dom borde höja betalplanen eftersom att det blev fel från början.

Ja alltså oron äter upp mig, försöker att inte tänka på det men det är svårt. Speciellt när det är så lång handläggningstid.
 
Har någon borgenär tagit en kreditupplysning på Dig nu under skuldsaneringen, för det är ju enda sättet för dom att se Din inkomst?
Ja precis, det tänkte jag också på. Det gjorde de på mig, inte alla såklart, men ett par stycken. Då skickade jag ändå in omprövning 4-5 gånger under skuldsaneringstiden, så de hade väl inte lika stor anledning att kolla mig eftersom det inte var ”knäpptyst” från min sida under 5 år.
 
Tack! ^^

Ja jag vill absolut inte vara oärlig på något sätt och jag tycker faktiskt att dom borde höja betalplanen eftersom att det blev fel från början.

Ja alltså oron äter upp mig, försöker att inte tänka på det men det är svårt. Speciellt när det är så lång handläggningstid.
Jag led själv av stor oro som plågade mig under de 5 åren. Ändå gjorde jag allt rätt plus man kan tycka att har man fått en skuldsanering så har man ju fått den ”definitiva” lösningen. Men oron för att få den upphävd etc. fanns där hela tiden. För min del tycker jag 3 år skulle vara nog, 5 år är nästan en evighet. Jag skulle inte vilja utsätta andra för det måendet. Jag fick ta antidepressiv medicin och gick i samtal en tid. Hade ett bra jobb och ett ännu bättre jobb nu. Ingen arbetsplats där man kan vara klädd hur som helst etc, men man hade inga extra pengar över till kläder. Väldigt energikrävande att hålla fasaden uppe i 5 år fastän man mådde dåligt. Sedan, när skuldsaneringen var helt klar, ja då blev det skillnad på måendet - kändes som man kunde övervinna allt!
 
Du påstod att det vore att komma runt att en borgenär gynnades, jag påstår att gynna är precis det man gör om man gör så
Gör så här då, ett syskon hjälper mamma att betala av på lånet. Det kan inte anses gynnande av borgenär, eller hur? Lägg till att ts tar ett privat lån av sitt syskon efter att skuldsaneringen inletts. Det är inte heller otillåtet.
 
Gör så här då, ett syskon hjälper mamma att betala av på lånet. Det kan inte anses gynnande av borgenär, eller hur? Lägg till att ts tar ett privat lån av sitt syskon efter att skuldsaneringen inletts. Det är inte heller otillåtet.

Men något som vore ännu bättre vore om syskonet köpte det som behövdes till det barn som var på väg, som man inte har råd att köpa barnvagn osv till pga betalar på lånet mamman tagit.
 
Ok. Tror jag hade ca 35 st under min saneringstid. Jag tänker nog lite att har du både många till antalet och ”jobbiga” sådana är säkert sannolikheten större att någon får för sig att begära omprövning. Vid bedömningen kan du aldrig vara säker på vilket beslut du får. Sedan kan ett beslut i sin tur överklagas, men det är inte vi, gäldenärerna, som äger den processen, den avgörs slutligen av andra. Jag har ju skrivit en del om det här tidigare och fått en del mothugg från olika håll vilket förstås är helt ok! Men nu är jag ju klar med skuldsaneringen sedan några år medan några av er fortfarande håller på med era, så lite vet jag trots allt. Jag hade inte på något sätt ”äventyrat” beslutet om skuldsanering om det nu fanns något som jag borde meddelat eller gjort. Lasseman är uppenbarligen kunnig på det här, vore intressant att höra hans syn. Själv känner jag mig som något av en inventarie som hade skuldsanering baserat på de tidigare reglerna:)
Haha, vi finns fortfarande! Jag har enligt gamla reglerna och har 8 månader kvar!
 
Haha, vi finns fortfarande! Jag har enligt gamla reglerna och har 8 månader kvar!
Bra då vet du allt om det:) Var det så att du fick dra någon som helst fördel av det nya systemet; betalningsfria månader etc eller gäller gamla reglerna ända tills du är klar?
 
Jag led själv av stor oro som plågade mig under de 5 åren. Ändå gjorde jag allt rätt plus man kan tycka att har man fått en skuldsanering så har man ju fått den ”definitiva” lösningen. Men oron för att få den upphävd etc. fanns där hela tiden. För min del tycker jag 3 år skulle vara nog, 5 år är nästan en evighet. Jag skulle inte vilja utsätta andra för det måendet. Jag fick ta antidepressiv medicin och gick i samtal en tid. Hade ett bra jobb och ett ännu bättre jobb nu. Ingen arbetsplats där man kan vara klädd hur som helst etc, men man hade inga extra pengar över till kläder. Väldigt energikrävande att hålla fasaden uppe i 5 år fastän man mådde dåligt. Sedan, när skuldsaneringen var helt klar, ja då blev det skillnad på måendet - kändes som man kunde övervinna allt!


Jag tycker också 5 år är för lång tid, man hinner brytas ner en aning. Men samtidigt skulle det vara mycket kortare tid så får ju borgenärerna knappt tillbaka något.

Om man sen jämför utmätning på obestämd tid med att ha ett slutdatum så är ju 5 år en gudagåva.

Jag känner mig bitvis ganska knäckt av situationen, det går knappt en dag utan att jag tänker på det även om man försöker koncentrera sig på annat.

Tycker verkligen inte om känslan av att sitta fast. Längtar så tills den dag allt är över!
 
Jag tycker också 5 år är för lång tid, man hinner brytas ner en aning. Men samtidigt skulle det vara mycket kortare tid så får ju borgenärerna knappt tillbaka något.

Om man sen jämför utmätning på obestämd tid med att ha ett slutdatum så är ju 5 år en gudagåva.

Jag känner mig bitvis ganska knäckt av situationen, det går knappt en dag utan att jag tänker på det även om man försöker koncentrera sig på annat.

Tycker verkligen inte om känslan av att sitta fast. Längtar så tills den dag allt är över!
Ja i din situation längtar man verkligen efter att ”gå i mål” utan att något inträffar som skulle kunna riskera betalplanen. Jag tänker så här om längden på skuldsaneringen: många gånger har man också haft löneutmätning en tid plus att man dessförinnan kanske dragits med dålig ekonomi, ofta handlar det om en längre tid. Den sammanlagda perioden med ohållbar ekonomi och betalningsanmärkningar blir i slutändan mycket lång. Man ska ha något slags värdigt eller uthärdligt liv under tiden också. Många år av dålig ekonomi och dåligt mående påverkar oss mer än vi tror. Även om det kändes bra att bli färdig med saneringen så är det ändå inte sig likt efteråt. Det är svårt att ”ta på”, men det förändrar en. På ett sätt kunde jag känna att jag förlorade 5 år av mitt liv. Visst, det var jag som själv orsakade min situation (plus en mängd andra omständigheter), men det känns så ändå. Om vi däremot ska fokusera på det positiva, förutom att just bli skuldfri efter 5 år, så är det att man verkligen lär sig något. Och tur är väl det tänker jag, eftersom man sedan har fått sin chans.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Ta en titt i Lånforums guide för bästa samlingslån, där finns svar på de vanligaste frågorna runt samlingslån.
Topp