D
Dum
Gäst
Poäng: 0
Vill bara skriva av mig lite..
Känner mig så jäkla ledsen och deppig.. Självklart beror det på ekonomin. Känns som om detta helvete aldrig ska ta slut. Jag har varit spelmissbrukare i snart 3 år och har spelat bort ca 400 000 som är min totala skuld idag, jag har kämpat så hårt och försökt komma på fötter igen och lyckades få bukt på det värsta och har fått mycket samlat men har lite småskit kvar.. Jag har dock blivit totalt utbränd av denna stress och press som de ekonomiska problemen medfört. Jag är just nu sjukskriven och får typ inte in några pengar alls, jag har försökt återvända till jobbet men min kropp har strejkat totalt och det slutar med att jag sitter gråtandes på bussen hem igen, jag känner mig orkeslös och helt värdelös och känner mig trött hela tiden trots att jag får tillräckligt med sömn (dem dagarna jag inte har så ont i magen att jag inte kan sova då dvs) Jag försöker fortfarande att samla det sista men får bara avslag på allt. Jag har verkligen slitit arslet av mig för att övervinna skulderna, jobbat ihjäl mig i stort sett och nu känns det som om marken öppnar sig under mig och någon/något drar mig ner. Jag gråter i stort sett varje dag över min situation och nej det är absolut inte någon annans fel än mitt egna men Fan ta allt. Jag är bara 23 år, ska allt gå åt helvete redan? Och jag vet att jag inte är ensam om detta men jag känner mig så ensam om det när jag umgås med mina vänner och alla är så glada och verkar helt bekymmersfria. Jag själv sitter där med ett fake leende och försöker fokusera på vad det pratas om men innerst inne tänker jag bara på mitt helvete jag har, ingen av mina vänner vet om detta. Mina föräldrar vet om mitt spelmissbruk och har fått några samtal där jag bara sitter och storgråter, dem har försökt hjälpa mig ekonomiskt och försökt hjälpa mig att gå hjälp mot spelandet. Jag vill ta hjälp men det kommer aldrig funka att gå prata om mina problem med en grupp 1 gång i veckan. En annan sak som gör att jag känner mig ensam i detta är att jag är tjej.. På något sätt (fast det inte är det) känns det mer skamligt att ha spelproblem om man är tjej, en tjej ska ju vara så himla duktig och tänka på framtiden och jobb och allt. Jag mår så jäkla dåligt och det enda som får mig att inte känna mig sämst är faktiskt att gå in här och läsa om folk som har det värre än jag, riktigt hemskt
usch.. Skönt att få skriva av sig lite. Svara gärna på hur er situation ser ut och om ni fixat det eller gett upp som jag.
Känner mig så jäkla ledsen och deppig.. Självklart beror det på ekonomin. Känns som om detta helvete aldrig ska ta slut. Jag har varit spelmissbrukare i snart 3 år och har spelat bort ca 400 000 som är min totala skuld idag, jag har kämpat så hårt och försökt komma på fötter igen och lyckades få bukt på det värsta och har fått mycket samlat men har lite småskit kvar.. Jag har dock blivit totalt utbränd av denna stress och press som de ekonomiska problemen medfört. Jag är just nu sjukskriven och får typ inte in några pengar alls, jag har försökt återvända till jobbet men min kropp har strejkat totalt och det slutar med att jag sitter gråtandes på bussen hem igen, jag känner mig orkeslös och helt värdelös och känner mig trött hela tiden trots att jag får tillräckligt med sömn (dem dagarna jag inte har så ont i magen att jag inte kan sova då dvs) Jag försöker fortfarande att samla det sista men får bara avslag på allt. Jag har verkligen slitit arslet av mig för att övervinna skulderna, jobbat ihjäl mig i stort sett och nu känns det som om marken öppnar sig under mig och någon/något drar mig ner. Jag gråter i stort sett varje dag över min situation och nej det är absolut inte någon annans fel än mitt egna men Fan ta allt. Jag är bara 23 år, ska allt gå åt helvete redan? Och jag vet att jag inte är ensam om detta men jag känner mig så ensam om det när jag umgås med mina vänner och alla är så glada och verkar helt bekymmersfria. Jag själv sitter där med ett fake leende och försöker fokusera på vad det pratas om men innerst inne tänker jag bara på mitt helvete jag har, ingen av mina vänner vet om detta. Mina föräldrar vet om mitt spelmissbruk och har fått några samtal där jag bara sitter och storgråter, dem har försökt hjälpa mig ekonomiskt och försökt hjälpa mig att gå hjälp mot spelandet. Jag vill ta hjälp men det kommer aldrig funka att gå prata om mina problem med en grupp 1 gång i veckan. En annan sak som gör att jag känner mig ensam i detta är att jag är tjej.. På något sätt (fast det inte är det) känns det mer skamligt att ha spelproblem om man är tjej, en tjej ska ju vara så himla duktig och tänka på framtiden och jobb och allt. Jag mår så jäkla dåligt och det enda som får mig att inte känna mig sämst är faktiskt att gå in här och läsa om folk som har det värre än jag, riktigt hemskt
usch.. Skönt att få skriva av sig lite. Svara gärna på hur er situation ser ut och om ni fixat det eller gett upp som jag.