Om inte kan de nog snart säga ”såg det inte komma” om mängden nya kunder hos kf.Man kan bara hysa en from förhoppning om att det fasas ut lite långsammare (och att regeringen alltså lyssnar i alla fall något på remissinstanserna. Imorgon får vi väl svaret?
Över vilken tid? Hur långe tänker du leva? 150-200 år . Livet ska inte levas för att pumpa pengar i banker
Typ från första månaden om du inte råkar ha otur att köpa in dig i en nedåtgående marknad.Över vilken tid? Hur långe tänker du leva? 150-200 år . Livet ska inte levas för att pumpa pengar i banker
Nej dem maxar säkert 100k om året i avdrag med säkerhetTror inte mågra av de poltikerna har lån utan säkerhet. Dock har alla lån med säkerhet. Gissa vad de röstar igenom.
Det är nog inte helt ovanligt med bolån runt 3 mille och 3% i ränta.Men nu ska vi ju vara någorlunda rimliga i våra tankar.
Tror knappast att de flesta av dem som nästan lever på att få tillbaka på skatten minskar sina skulder med hjälp av densamma. Att de som haft lån sedan tidigare skall vara exkluderade innebär ju egentligen bara på sikt att det oundvikliga skjuts upp lite genom att skatteavdraget gör att det så gott som går plus minus noll.
Ja det kommer antagligen bli rusning till KFM men vad är skillnaden mot nu? Ska tempot endast dras ned lite grann? Antingen rycks plåstret på en gång vilket leder till en stor smäll eller ska man låta gamla synder ligga kvar, fortsätta ställa till problem en tid framöver för att sen ända hamna på samma ställe i slutändan med antagligen mer lidande på väg dit?
Hur staten en kommer göra kommer folk alltid tycka olika, dock finns det en helhetsbild man får tänka på. Det kommer bli hemsk för vissa individer men i det totala perspektivet kanske det är enda alternativet.
Exakt så!Du kan ha en poäng, men jag delar inte alls din åsikt (vilket såklart inte innebär att min är mer rätt än din.
Jag är alltså av åsikten att det inte bara vore rimligt med en längre utfasning, utan också att det hade varit det mest "hederliga" alternativet (pretentiöst ord, I know, därför "citationstecken") eftersom ju folk har tecknat upp sig på dessa lån under förutsättningen att ränteavdraget varit en realitet.
Jag anser alltså inte heller att det skulle vara fråga om något "syndigt" att ta lån (möjligtvis att ge lån till profiträntor). Tvärtom har min och många andras konsumtion i hög grad uppmuntras (inte minst genom styrräntan) och bidragit till att hålla hjulen i samhället rullande.
Jag har personligen aldrig varit i närheten av att verkligen hamnat hos kronofogden, utan gnetat på som en dåre för att göra rätt för mig. Och det har naturligtvis många andra också, men har av olika skäl (spelberoende, arbetslöshet, separationer osv) trillat ner mellan stolarna.
Och jag kommer fortsätta gneta på allt jag kan. Men med det här "kontraktsbrottet" (med de totalt nya förutsättningarna att hålla ekonomin flytande) så kommer det bli mycket svårare och kan mycket väl sluta med att jag ger upp och blir en betydligt större belastning för samhället än att jag kan jämka lite.
Nu hör det förstås till saken att jag såklart mest pratar/debatterar i eget egenintresse här. Det här kommer drabba mig hårt och det vill jag såklart inte. Så jag debatterat envist vidare som en idiot (men när regeringen inte ens tycks ta notis om tung kritik från kronofogden, finansinspektionen och andra blytunga remissinstanser lär de knappast bry sig om vad en anonym arbetare på ett webbforum skriver).
Skuldsaneringen väntar, men har dom börjat med löneutmätningen än? Sitter i samma sits, nyfiken på hur lång tid det tar i dagsläget.Exakt så!
Jag sitter just nu med 1.5 hos KFM.
Tjänar bra, men som du säger händer livet.
1 separation senare, hög inflation och högre räntor gjorde att min ekonomi gav vika.
Skuldsaneringsansökan ligger och väntar på behandling sedan mars.
Jag insåg ju dock i förra året att detta inte skulle hålla, så jag gjorde vad jag kunde. Pratade med budget i kommunen.
Fick ta terapi hjälp för att hantera ångest och skit i samband med att allt sket sig.
Enda lån jag betalat sen januari är bolånet. Har småbarn, så risken att jag åker ut är liten eller ingen då husen inte går att sälja där jag bor. Ligger just nu 3 ute på samma gata och har legat ute i 6 månader utan ett enda bud. Jag hade min bostad ute i 9 månader med flertalet visningar. En person kom och tittade annars nada.
Så i januari betalade jag alla lånen sista gången. Och februari månad var tuff, men idag mår jag bättre än någonsin. Mat på bordet, kläder på kroppen och jag har faktiskt råd att ibland unna barnen något.
Livet går vidare, med eller utan ränteavdrag. Min smäll kom innan dem försvann (om dem nu gör det) så jag påverkas inte av en eventuell ändring idag. Men jag känner med alla som gör det.