- Blev medlem
- 4 November 2011
- Meddelanden
- 265
- Mottagna reaktioner
- 6
- Poäng
- 52
Tack den kändes ju bra...!!! Det är så lätt att säga men skammen man känner är obeskrivlig. Man förmår sig helt enkelt inte berätta, vågar inte. Tur att du är ärligheten själv
vet hur det känns och hur man mår,tog mig ca 1 år med skuldberg inkasson till slut började brev från kfm komma.jag såg alltid till att komma hem först innan han kom hem så jag kunde ta posten.lånegivare började ringa och fråga jag la på luren för jag kan inte prata om skulder när han är hemma,jag var livrädd att telefonen skulle börja ringa varenda dag.stressen höll på knäcka mig..i 1 års tid,innan jag släppte bomben.det bästa jag gjort.
lever man ihop så kan man inte mörklägga skulderna.det kommer inte fungera länge till.så tyvärr måste du berätta det.och jag kan säga det med en gång.
att det finns inget bra tillfälle.inget man kan planera.jag försökte som sagt i 1 år.jag var hemma den dagen,ledig från jobbet.så jag hadde hela dagen på mig samla mod.när han kom hem så satt jag vid matbordet.han var glad prata jobb osv.så sa jag du får sätta dig jag vill prata med dig.först vill jag säga dig att det jag skall göra måste jag göra.du får sedan välja om du vill leva med mig eller du väljer att gå det är upp till dig.du bestämmer själv.men jag måste ta tag idetta.och jag gör det med eller utan dig.så berättade jag.jag grät,hulkade,höll på svimma,hyperventilerade.1 års helvete av oro,spänning,sorg bedrövelse självmordstankar,ja allt.bara släppte.min man sa att men herregud det ordnar sig.varför gråter du säger han,karljäv...tänkte jag
.han säger jag trodde du ville skilja dig säger han.så jag menar man får bara göra det.min guube tog det så här.visst kanske alla inte slutar bra.men jag tycker du skall samla mod och berätta. men jag tyckte det jobbigaste var berätta för mannen än att ha själva skulderna.så jag vet att det är jobbigt.men du kommer klara det.