Det är nog bra att försöka göra upp med inkassobolagen först. Om inget annat så gynnar det dig vid en framtida ansökan om skuldsanering.
Så bra och klokt skrivet. ❤️Det där med hur man ska göra är nog väldigt individuellt. En del försöker få till överenskommelse med inkasso, andra släpper allt till KF. Jag tror man behöver ta del av hur andra gjort, och utifrån det fatta det beslut som passar en själv. Jag kan dela med mig hur jag tänkte.
Till att börja med tror jag att man i samband med att man inser fakta, att det inte går längre, känner det som att någon öppnat en fallucka och man faller hejdlöst mot botten. Det är i denna fas man ältar, grubblar om varför, hur, vilken idiot man varit osv. Jag tror inte heller det är ovanligt med tankar om döden, då man känner vanmakt och inte ser hur man ska kunna påverka sin situation. För min del var det dock viktigt att efter ett tag, när jag grubblat en tid, aktivt försökte tänka annorlunda. Precis som många skrivit handlar vanmakten mycket om att man inte accepterat situationen samt känner ett motstånd mot den. Mitt råd är därför att försöka gå från att tänka "varför har jag det såhär" till "såhär är det".
Jag funderade på att försöka komma fram till planer med inkasso. Fördelen jag såg var att jag då undvek att "hamna hos kf", samt möjligen kunde påverka räntor på olika vis (sänkt, fryst osv). Nackdelen jag såg med detta var att det skulle ta mycket av min tid, och tid var något jag redan tyckte att det där med pengar hade fått för mycket av. Suttit och letat, jagat lån för att betala lån - precis som många. Jag insåg att eftersom jag hade flera borgenärer, ca 12 stycken totalt, samt en skuldsumma som var över 900 000 kr, vore det närmast lönlöst att ens börja försöka få till avbetalningsplaner. Jag försökte istället sätta mig in i hur det skulle komma att drabba mig, och mina barn, om jag istället släppte allt. Det jag kom fram till var att jag skulle få svårt att förlänga mobilabonnemang och inte kunna ta nya lån. Jag bor tryggt i en bra hyresrätt och har sedan länge i princip levt under det som KF anser är förbehållsbelopp, eftersom jag betalat hutlösa summor på lån varje månad. När jag vägde tiden och stressen med att jaga avbetalningsplaner, mot vad betalningsanmärkning och utmätning skulle innebära var valet enkelt för mig. Jag valde att släppa allt, och jösses vilken frid i själen. Så länge man har tak över huvudet och mat på bordet tänker jag.
Jag hade en tid lite panik över mitt skuldsaldo, men valde att försöka få bort tankar på att det aldrig kommer bli bra. Försökte att tänka "det är såhär ett tag". Jag har för mig att du, Birgitta88, skrivit en ganska hög skuldsumma någonstans? Jag tänker då att man alltid kan prova att söka skuldsanering? Jag sökte samtidigt som jag slutade betala mina skulder, vilket gjorde att jag i verkligheten aldrig blev aktuell för utmätning då jag fick inledande innan dess.
Väg dina för- och nackdelar med olika scenarion. Andas emellanåt. Prata med skuldrådgivare men fatta dina beslut själv. Och ibland är det jäkligt mörkt, men det måste inte vara så för evigt
Det där med hur man ska göra är nog väldigt individuellt. En del försöker få till överenskommelse med inkasso, andra släpper allt till KF. Jag tror man behöver ta del av hur andra gjort, och utifrån det fatta det beslut som passar en själv. Jag kan dela med mig hur jag tänkte.
Till att börja med tror jag att man i samband med att man inser fakta, att det inte går längre, känner det som att någon öppnat en fallucka och man faller hejdlöst mot botten. Det är i denna fas man ältar, grubblar om varför, hur, vilken idiot man varit osv. Jag tror inte heller det är ovanligt med tankar om döden, då man känner vanmakt och inte ser hur man ska kunna påverka sin situation. För min del var det dock viktigt att efter ett tag, när jag grubblat en tid, aktivt försökte tänka annorlunda. Precis som många skrivit handlar vanmakten mycket om att man inte accepterat situationen samt känner ett motstånd mot den. Mitt råd är därför att försöka gå från att tänka "varför har jag det såhär" till "såhär är det".
Jag funderade på att försöka komma fram till planer med inkasso. Fördelen jag såg var att jag då undvek att "hamna hos kf", samt möjligen kunde påverka räntor på olika vis (sänkt, fryst osv). Nackdelen jag såg med detta var att det skulle ta mycket av min tid, och tid var något jag redan tyckte att det där med pengar hade fått för mycket av. Suttit och letat, jagat lån för att betala lån - precis som många. Jag insåg att eftersom jag hade flera borgenärer, ca 12 stycken totalt, samt en skuldsumma som var över 900 000 kr, vore det närmast lönlöst att ens börja försöka få till avbetalningsplaner. Jag försökte istället sätta mig in i hur det skulle komma att drabba mig, och mina barn, om jag istället släppte allt. Det jag kom fram till var att jag skulle få svårt att förlänga mobilabonnemang och inte kunna ta nya lån. Jag bor tryggt i en bra hyresrätt och har sedan länge i princip levt under det som KF anser är förbehållsbelopp, eftersom jag betalat hutlösa summor på lån varje månad. När jag vägde tiden och stressen med att jaga avbetalningsplaner, mot vad betalningsanmärkning och utmätning skulle innebära var valet enkelt för mig. Jag valde att släppa allt, och jösses vilken frid i själen. Så länge man har tak över huvudet och mat på bordet tänker jag.
Jag hade en tid lite panik över mitt skuldsaldo, men valde att försöka få bort tankar på att det aldrig kommer bli bra. Försökte att tänka "det är såhär ett tag". Jag har för mig att du, Birgitta88, skrivit en ganska hög skuldsumma någonstans? Jag tänker då att man alltid kan prova att söka skuldsanering? Jag sökte samtidigt som jag slutade betala mina skulder, vilket gjorde att jag i verkligheten aldrig blev aktuell för utmätning då jag fick inledande innan dess.
Väg dina för- och nackdelar med olika scenarion. Andas emellanåt. Prata med skuldrådgivare men fatta dina beslut själv. Och ibland är det jäkligt mörkt, men det måste inte vara så för evigt
Det går att skicka privat konversation här på sidan