Nedstämd

[Lillan]

Känner mig bara låg och ledsen idag då jag tänker på de 2.5 åren som gått sedan jag hamnade i denna skit. Från första smslånet till alla inkasson mera smslån tills det inte gick längre. Hamnade naturligtvis med en massa till Kf till löneutmätning osv osv. Alla nätter som man satt uppe för att kolla vilket lån man skulle betala in först för att kunna låna igen, denna hemska postbil som kom med alla brev , ja allt var kaos, och man mådde så dåligt så dåligt.Dessutom när inget man gjort har varit för att man ska leva ett lyxliv utan för att klara av vardagen med mat och räkningar. Blir också så ledsen över alla hemska avgifter som alla inkasson har, ett lån som är ganska stort och ligger hos ett inkasso kommer att kosta mig 300000 kr innan jag har betalat det klart!! Har verkligen kämpat och har under det senaste året betalat bort flera smslån som jag haft Har också kunnat deala med flera bolag och fått bra avbetalningar men ändå känner jag mig så ledsen idag.....varför tog jag det första smslånet? Önskar att alla smsbolag har varit tvingade att stänga. Har världens ångest varje gång lönen kommer , kommer jag att klara det denna månad också? Vet att många av er känner igen sig i allt detta, men ville bara få skriva av mig. Kämpa på alla därute, vi får ta en dag, en månad i taget!

 

[jobaby]

Känner som du och känner igen mig i det du skriver..
Har själv bestämt att släppa typ allt till KFM då det inte håller att pussla varje månad och ändå gå back många tusen.
Får bli löneutmätning och förhoppningsvis en skuldsanering i en nära framtid.
Och det med postbilen känner jag igen.. får gå lite omväg om man ser att brevbäraren är på gång.. suck..

Blir en hemsk lånekarusell som inte går att ta sig ut från, lån som betalar andra lån och till sist är det stopp.
Jag ska till kommunens skuldrådgivare i veckan som kommer för att få lite hjälp, kan bara en god idé för dig med kanske?

Kämpa på och du är inte ensam!

 

[tigerkatten007]

Hej på er! Och känner igen mig också i det ni skriver. En tröst är att ni tagit bra beslut för att försöka ordna upp detta. Jag är också väldigt ledsen för allt jag förlorat de senaste åren. Pengar. Värdighet. Och massa annat. Jag har hatat mig själv och den här branschen så mycket att jag nästan gått under. Har släppt hatet en del men eftersom det förstört en del för min framtid så tär det på själen. Kram på er & kämpa på!

 

[Kryss]

Ja, det är såklart sorgligt och tungt vissa dagar när det känns svårare än vanligt eller om man tänker mer djupt på hur svårt det kommer bli och hur lång tid det kommer ta att komma ur sin skuldsituation. Som ni skriver känner vi säkert alla igen oss på olika sätt.

Men det finns även ljuspunkter. Med tiden blir man mer van vid att ha skulder, än om man är ny hos Kronofogden. Man ska även vara glad om man har en familj och folk nära en, det är det verkligen inte alla som har. Även om man har en stabil inkomst ska man vara glad över så man ens har möjligheten att betala på sina skulder. Det är långt ifrån alla som har det heller, särskilt många unga som studerar och är arbetslösa i perioder och kanske ibland inte har någon inkomst överhuvudtaget. Eller äldre människor som är sjuka och har låg ersättning eller är pensionärer med låg pension.

Tidsperioden är såklart sorglig, det är samma för mig som för många andra. När jag tittar på mina gamla skulder så är allt från en kort period juni och juli 2013 och det kommer straffa mig för en rad år framåt efter det och fortfarande ett antal år framåt från idag. Hur man mått dessa år sedan dess och hur livet eventuellt kunde varit annorlunda om man sluppit denna enorma press och betungande känslan som givetvis påverkar ens yttre humör och möjligheter i livet därigenom och att man kanske kunnat spara hundratusentals kronor om man istället lagt undan pengarna istället för att betala lån, räntor och kronofogdeavgifter för varenda krona man får in. Klart det känns hemskt och tragiskt. Livet far förbi framför en när man är i den här situationen och när man är ikapp har många år gått i värsta fall. Det är hemskt att tänka på.

 

[turnaround]

Började ta mina första krediter 2003-2004 nångång (Banque Inviks kreditkort särskilt riktat till studenter) och tog mig ur det först i våras, så i 11-12 år kände jag precis sådär. Med facit i hand borde jag släppt allt till kronofogden eller sökt hjälp hos socialen då inkomsterna inte täckte grundläggande behov, men jag vill inte lägga mer tid på att älta det där. Det är ju inte så att allt i livet var hopplöst, det fanns goda stunder också - och det kommer komma fler goda än dåliga framöver hoppas jag. Även med samlingslånet på plats är det ju inte så att allt är fantastiskt, jag måste ju betala flera tusenlappar mer än "alla andra" av varje månadslön, men det är ju i alla fall en klart förbättrad situation.

 

[Myra]

Det är naturligt att känna så! Men tänk så mkt du har lärt dig. Jag njuter av friheten att bli erbjuden sms lån men inte behöver låna. Sen vet jag att det kan vända snabbt men jag gör allt för att kunna betala de lån jag har idag och inte ta nya lån. Det har blivit som en mantra: Inte låna, inte låna, inte låna. Känner mig ledsen de gångerna jag inte hottat annan utväg än att låna. Så himla dyrt dyrt dyrt att låna. Jag mår även rent fysiskt illa när jag ser svart på vit vad lån kostar, räntor och avgifter och inkasso m m.