När ska man berätta om sin situation ?

[erik23]

Mycket tankar som far omkring på kvällarna när man sitter själv.

Grundproblemet för min del är ju såklart att man varit spelberoende.
Känner dock att jag fått ordning på just den biten. Sen att ekonomin är skit är ju en annan del i det hela.

Skulder på 300.000 kr
(inte så mycket egentligen) är ju typ som ett billån.
Inga betalningsanmärkningar eller andra anmärkningar och har aldrig haft det heller.
Sparkonto på 0 kr och här känns det väldigt jobbigt då jag jobbat många år.

Jag har dejtat lite och nu har jag träffat nån som jag verkligen gillar och som även vill träffa mig mer.
Självklart är det långt kvar tills det blir allvar men nånstans så kan man ju inte låta bli att fundera vad som kanske kommer att hända.

Svårt att förklara hur man har ett sparande på 0 kr efter att man jobbat så många år.
Inte läge att berätta första gångerna man träffas såklart men inte heller när man letar gemensamt boende på hemnet.

Självklart förstår jag att det bästa är att vara ärlig.
Men när ska man berätta en sån sak ?
Och hur ska man berätta utan att skrämma iväg sin kanske livs nya kärlek ?

 

[Snake]

berätta tidigt. innan det blir allvarligt. av min erfarenhet så är det få som bryr sig och förstår ifall man varit spelberoende. berättar du efter ni bli tillsammans så är det som om du haft en lögn hela tiden och fel sätt att börja på. jag kanska har träffat rätt förvisso är nog inte alla som ser det så men om man har kontroll och ekonomi och spelet så tror jag nog det ska gå bra=)

 

[Per1975]

Hej Erik
Jag tror som Snake att det kan bara bra att hinta om sånt som är lite speciellt med en. Jag berättar alltid min livs historia på gott och ont (även om det inte är något saftigt att komma med) för om personen inte accepterar allt man jobbar på och saker man varit med om och man får en konstig blick eller blir behandlad annorlunda efter det märks det snabbt.

Samtidigt kanske känslorna tätnar och fördjupas om du väntar, kanske ta det inom första året, absolut innan man flyttar ihop så hon inte känner sig ”lurad”. Behöver inte betyda att det är en golddigger, hon kanske har lyckats utveckla ett annat ekonomiskt tänk bara än ”såna som oss”.

Har ett exempel på ett ex som gjorde bort sig. Han var riktigt kär i sin nya tjej och hon började jobba på samma jobb som mig. Vi jobbade alltså mitt emot varandra och jag och killen hade lite känslig historia som graviditet och försök till förlovning. Innan jag kunde ana att det var hans tjej i en stor stad började hon prata om honom med glädje och kärlek i rösten och jag förstod direkt vem det rörde sig om. Ringde honom och han bad mig att inte säga något om att jag var ett ex vilket jag respekterade.
Han var alltså inte ärlig. Till slut efter att jag slutat jobba där måste hon ha lagt ihop ett och ett och det tog slut för att hon känt sig sviken utanför. Han hade bestämt något med mig utanför hennes vetskap och hon hade pratat om privata grejer med mig och jag fick bara svara ”ja vad gullig han verkar”.

Det kanske är lite liknande med ekonomin att hon skulle känna att du undanhållit något. Det beror helt på vilka ni är och hur det tas.

När jag träffade min man hade han inget sparande och vi tjänade inte storkovan men visste att vi ville leva ihop och gifte oss efter 7 månader. Ibland spelar det ingen roll.
Jag tror det är viktigt att du säger att du x antal månader jobbat på det, vad du har gjort för att förbättra och att du absolut inte är intresserad av det igen.
Eller så ljuger du och säger att det var några dåliga bilaffärer t.ex. men sånt kan komma och bita en i rumpan.
Jobbigt att erkänna något och bli dömd för något som man har lagt bakom sig bara.

Det kanske bara är att säga ”jag är ingen dålig person (vad nu det är, man ser väl dock hemskt ansvarslös ut tyvärr) ...men jag tog mig ur det och kommer högst troligen inte göra om det och hatar lån nu. Om du vill vara med mig får du en som blivit mer medveten om hur lån kan förstöra istället för att riskera att gå igenom ekonomiska svårigheter om x antal år med någon som inte vet hur snabbt det går”.

Ja, jag vet inte, önskar dig lycka till. Kärlek är det viktigaste som finns. Speciellt när man varit svag spelberoende kan man behöva den där nära kontakten med någon som accepterar och försöker förstå. Kram.

 

[Per1975]

Mycket tankar som far omkring på kvällarna när man sitter själv.

Grundproblemet för min del är ju såklart att man varit spelberoende.
Känner dock att jag fått ordning på just den biten. Sen att ekonomin är skit är ju en annan del i det hela.

Skulder på 300.000 kr
(inte så mycket egentligen) är ju typ som ett billån.
Inga betalningsanmärkningar eller andra anmärkningar och har aldrig haft det heller.
Sparkonto på 0 kr och här känns det väldigt jobbigt då jag jobbat många år.

Jag har dejtat lite och nu har jag träffat nån som jag verkligen gillar och som även vill träffa mig mer.
Självklart är det långt kvar tills det blir allvar men nånstans så kan man ju inte låta bli att fundera vad som kanske kommer att hända.

Svårt att förklara hur man har ett sparande på 0 kr efter att man jobbat så många år.
Inte läge att berätta första gångerna man träffas såklart men inte heller när man letar gemensamt boende på hemnet.

Självklart förstår jag att det bästa är att vara ärlig.
Men när ska man berätta en sån sak ?
Och hur ska man berätta utan att skrämma iväg sin kanske livs nya kärlek ?

Glömde citera ditt inlägg i mitt men det är on topic bara lite väl svävande bitvis.

 

[KassaKon]

Mycket tankar som far omkring på kvällarna när man sitter själv.

Grundproblemet för min del är ju såklart att man varit spelberoende.
Känner dock att jag fått ordning på just den biten. Sen att ekonomin är skit är ju en annan del i det hela.

Skulder på 300.000 kr
(inte så mycket egentligen) är ju typ som ett billån.
Inga betalningsanmärkningar eller andra anmärkningar och har aldrig haft det heller.
Sparkonto på 0 kr och här känns det väldigt jobbigt då jag jobbat många år.

Jag har dejtat lite och nu har jag träffat nån som jag verkligen gillar och som även vill träffa mig mer.
Självklart är det långt kvar tills det blir allvar men nånstans så kan man ju inte låta bli att fundera vad som kanske kommer att hända.

Svårt att förklara hur man har ett sparande på 0 kr efter att man jobbat så många år.
Inte läge att berätta första gångerna man träffas såklart men inte heller när man letar gemensamt boende på hemnet.

Självklart förstår jag att det bästa är att vara ärlig.
Men när ska man berätta en sån sak ?
Och hur ska man berätta utan att skrämma iväg sin kanske livs nya kärlek ?

Min fundering handlar om varför skulle en tjej ta för givet att du ska ha ett sparande? Och en skuld på 300000 är väl inte så ovanlig? Eller är det bara jag som kommer ifrån sådana omständigheter? Har ”alla” flera hundra tusen på banken och inga lån?

 

[Per1975]

Min fundering handlar om varför skulle en tjej ta för givet att du ska ha ett sparande? Och en skuld på 300000 är väl inte så ovanlig? Eller är det bara jag som kommer ifrån sådana omständigheter? Har ”alla” flera hundra tusen på banken och inga lån?

Beror väl på, mina fina kusiner i Stockholm hade inte accepterat -300 000/inget spar och ska bara dejta rikingar men jag vill inte vara ihop med någon mycket tätare än mig, hade känt mig för tävlingsinriktad att tjäna som den. Låg 8000 under min mans lön före skatt nu senast och är Superavis, jag vill vara bäst.
Så förhoppningsvis tänker hon ”wohoo”.

 

[erik23]

Kul att se vad andra tycker.
Självklart vill jag vara så ärlig som möjligt och vill ju absolut berätta om det skulle bli seriöst med någon.

Problemet är också att jag bor i en ganska liten ”stad” där många känner många.
Hon känner garanterat någon som vet vem jag är osv.
Och då vill man ju inte att något ska spridas ut om en ifall det inte skulle funka. Kan bli så att vänner/familj får den informationen med tillslut.

Är väl det som man är rädd för också, inte bara hennes reaktion utan att flera ska få reda på det.

Håller med om att det är helt fel att starta allt med en lögn, men att berätta dem första gångerna känns inte heller bra ju.
Kanske ska avvakta tills ämnet om ekonomi och sånt kommer upp och att man lägger alla korten på bordet då.

Så svårt men allt som ni skrivit låter ju vettigt. Att börja med att ljuga vill jag absolut inte göra.

 

[Per1975]

Kul att se vad andra tycker.
Självklart vill jag vara så ärlig som möjligt och vill ju absolut berätta om det skulle bli seriöst med någon.

Problemet är också att jag bor i en ganska liten ”stad” där många känner många.
Hon känner garanterat någon som vet vem jag är osv.
Och då vill man ju inte att något ska spridas ut om en ifall det inte skulle funka. Kan bli så att vänner/familj får den informationen med tillslut.

Är väl det som man är rädd för också, inte bara hennes reaktion utan att flera ska få reda på det.

Håller med om att det är helt fel att starta allt med en lögn, men att berätta dem första gångerna känns inte heller bra ju.
Kanske ska avvakta tills ämnet om ekonomi och sånt kommer upp och att man lägger alla korten på bordet då.

Så svårt men allt som ni skrivit låter ju vettigt. Att börja med att ljuga vill jag absolut inte göra.

Ja, det där med att det kommer ut... om det kom ut till bygden/staden att jag spelat. Då hade jag flyttat till en annan ände av landet helt seriöst. Det är otroligt pinsamt, förstår dig.

 

[Lasseman]

Ju tidigare ju bättre. Att mörka ger inget. I värsta fall kan det innebära att din sambo kommer hem en dag och nyckeln inte längre passar i låset, och ni blivit avhysta, eller att man hittar bostaden man bor i på hemnet..

 

[KassaKon]

Ju tidigare ju bättre. Att mörka ger inget. I värsta fall kan det innebära att din sambo kommer hem en dag och nyckeln inte längre passar i låset, och ni blivit avhysta, eller att man hittar bostaden man bor i på hemnet..

Men herregud vilken dyster prognos! För att man har ett lån på 300.000?
Jag skulle tycka det var skumt om en dejt började med att berätta att han har ett lån på 300000 och ingen sparbuffert. Den informationen behövs först om man börjar prata om att flytta ihop, så att man vet vad man har råd med.