I Sverige används begreppet affidavit sällan inom den inhemska rättsordningen, eftersom det är en term hämtad från den anglosaxiska rättstraditionen. Ett affidavit är en skriftlig, edsvuren utsaga som undertecknas inför en person med befogenhet att ta emot eder, såsom en notarius publicus.
När används affidavit i Sverige?
Affidavit används främst i situationer där utländska myndigheter eller institutioner kräver sådana dokument som en del av sina rättsliga eller administrativa processer. Några exempel inkluderar:
- Internationella arvsärenden: När en svensk medborgare är arvinge i ett dödsbo utomlands kan ett affidavit krävas för att styrka arvsrätten (enligt Advokatsamfundet)
- Äktenskaps- och familjerätt: Vid giftermål utomlands kan ett affidavit begäras för att bekräfta civilstånd eller att inga hinder föreligger för äktenskapet.
- Immigrations- och visumärenden: Utländska myndigheter kan kräva ett affidavit för att styrka exempelvis släktskap, ekonomiska förhållanden eller andra personliga uppgifter.
Hur upprättas ett affidavit i Sverige?
Eftersom affidavit inte är en del av svensk rättspraxis, är det vanligt att en notarius publicus hjälper till att upprätta och intyga dokumentet. Notarius publicus kan bevittna underskrifter, intyga kopior av handlingar och utfärda apostille för dokument som ska användas internationellt.
Det är viktigt att den som behöver ett affidavit kontaktar den utländska myndigheten för att få exakta instruktioner om dokumentets utformning och innehåll, eftersom kraven kan variera mellan olika länder och institutioner.