Motivation till att fortsätta kämpa efter avslag om skuldsanering

[Kokka12]

Jag hatar känslan av att livet är ”på paus”. Min ända önskan i livet är att få bilda familj.. Jag har därtill inga som helst önskningar eller drömmar om ”lyx och fläd”, utan vill bara kunna ge min eventuella familj en någorlunda trygg och stabil tillvaro. Genomgick en abort under veckan som var, och är så ledsen över den, hade så gärna önskat att livet såg annorlunda ut så jag hade haft möjlighet att behålla mitt barn.. Men med en oviss ekonomisk framtid kunde jag helt enkelt inte... Missförstå mig inte; jag är fullt medveten om att jag endast har mig själv att skylla och att det är jag som satt mig i denna ekonomiska situationen. Men då jag är 36år börjar ju tiden rinna ut rent biologiskt när det gäller barn, och med vetskapen om att inte veta när det kan blir en förändring (som ju en skuldsanering skulle ge med tiden), börjar jag för första gången tappa motivation och livslust..

Förstår att vi alla har olika drömmar och mål, men ni som fått avslag före/efter inledande; hur hittar ni motivation att fortsätta kämpa?

Jag har samma problem som dig . Har precis fyllt 30 vill bilda familj men kan inte göra det för jag vet har stora skulder hos kronofogden och löneutmätning . Har inga motivering , känns man har gjort stort misstag ung och dum som livet är på paus .