Först ett tack till att den här sidan finns, att man inte behöver känna sig ensam. Samtidigt väldigt tråkigt att det är många som är drabbade.
Jag började som så många andra spela för en liten summa för ca 7år sedan. Jag lyckades hålla det till en rimlig nivå tills sommaren 2018. Det eskalerade, det eskalerade fort. Jag tappade kontrollen och skulderna växte. Jag har alltid lyckats hålla allt spelande för mig själv, trots många vänner och en sambo jag lever med.
Men alla känslor kommer ifatt en, man är blind och tror allt kommer lösa sig. Varje litet lån blir som en befriande känsla. Ni förstår säkert. Man kan spela och känns kickarna igen och tror det ska gå vägen.
Jag har lyckats samla på mig 680 tusen i skulder idag. Det sprack för mig när jag lyckades vinna upp till 620 tusen och var så förbannat glad, positiv. Kunde ringa morsan o bara prata o vara glad. Allmänt glad till allt. Tills förra veckan då jag på något sätt förstod att jag var en spelmissbrukare. När jag lyckades vinna och hade bara 60 tusen i lån till att förlora allt på 3 dygn och hamna i en fet ångest igen. Där sprack allt för mig. Hade modet att träffa 2 av mins bästa vänner o med tårarna rinnandes lägga alla kort på borden. Dagen efter var det dags för att berätta för sambon och jag kände mig så misslyckad, ångesten tog över och jag ville helt ärligt bara försvinna. Hon sa tre ord den kvällen: vi löser det här!
Det kändes okej att berätta. Samtidigt som man kände sig värdelös o allt det där man ställt till med. Sambon o jag har varit tillsammans 2år. Hon sa att hon står för hela hyran själv nu och att jag får mat på bordet varje dag och att jag ska fokusera på att betala av nu bara.
Jag har en bra lön där jag får ut ca 30 i handen varje månad. Jag har lagt en plan på att kunna vara skuldfri på två år. Funderar på att ta ett extra jobb även fast mitt nuvarande jobb tar mycket på krafterna.
Jag gick alltså från att ha ett proffskontrakt i fotboll för 4 år sen. Hände mycket på den tiden. Förlorade min allra bästa vän i en hastig bortgång och allt bara raserade. Idag har jag tagit en lång paus från fotbollen, börjat arbeta o lever som en vanlig Svensson.
Tack till alla i forumet. Känns alltid bra för själen att komma in hit o läsa. Jag är idag 26år. Förlåt om det var dåligt formulerat. Jag blev medlem idag efter några veckors läsande. Hade kunnat skriva mycket mer om livet o allt som hänt senaste åren men det här får räcka. Sitter på toan o ska in i duschen. Ha en bra dag du som läser. Tack för du tog din tid.
Jag började som så många andra spela för en liten summa för ca 7år sedan. Jag lyckades hålla det till en rimlig nivå tills sommaren 2018. Det eskalerade, det eskalerade fort. Jag tappade kontrollen och skulderna växte. Jag har alltid lyckats hålla allt spelande för mig själv, trots många vänner och en sambo jag lever med.
Men alla känslor kommer ifatt en, man är blind och tror allt kommer lösa sig. Varje litet lån blir som en befriande känsla. Ni förstår säkert. Man kan spela och känns kickarna igen och tror det ska gå vägen.
Jag har lyckats samla på mig 680 tusen i skulder idag. Det sprack för mig när jag lyckades vinna upp till 620 tusen och var så förbannat glad, positiv. Kunde ringa morsan o bara prata o vara glad. Allmänt glad till allt. Tills förra veckan då jag på något sätt förstod att jag var en spelmissbrukare. När jag lyckades vinna och hade bara 60 tusen i lån till att förlora allt på 3 dygn och hamna i en fet ångest igen. Där sprack allt för mig. Hade modet att träffa 2 av mins bästa vänner o med tårarna rinnandes lägga alla kort på borden. Dagen efter var det dags för att berätta för sambon och jag kände mig så misslyckad, ångesten tog över och jag ville helt ärligt bara försvinna. Hon sa tre ord den kvällen: vi löser det här!
Det kändes okej att berätta. Samtidigt som man kände sig värdelös o allt det där man ställt till med. Sambon o jag har varit tillsammans 2år. Hon sa att hon står för hela hyran själv nu och att jag får mat på bordet varje dag och att jag ska fokusera på att betala av nu bara.
Jag har en bra lön där jag får ut ca 30 i handen varje månad. Jag har lagt en plan på att kunna vara skuldfri på två år. Funderar på att ta ett extra jobb även fast mitt nuvarande jobb tar mycket på krafterna.
Jag gick alltså från att ha ett proffskontrakt i fotboll för 4 år sen. Hände mycket på den tiden. Förlorade min allra bästa vän i en hastig bortgång och allt bara raserade. Idag har jag tagit en lång paus från fotbollen, börjat arbeta o lever som en vanlig Svensson.
Tack till alla i forumet. Känns alltid bra för själen att komma in hit o läsa. Jag är idag 26år. Förlåt om det var dåligt formulerat. Jag blev medlem idag efter några veckors läsande. Hade kunnat skriva mycket mer om livet o allt som hänt senaste åren men det här får räcka. Sitter på toan o ska in i duschen. Ha en bra dag du som läser. Tack för du tog din tid.
Jag menar välkommen hit. =)