- Blev medlem
- 30 Januari 2019
- Meddelanden
- 317
- Mottagna reaktioner
- 115
- Poäng
- 307
Hej! Jag vet inte varför jag skriver detta. Men jag måste få ur detta ur mitt system. År 2016 så ramlade jag, bröt handleden och skadade svanskotan på jobbet. Jag var i chock i tillfället och jag gick in och virade runt en handduk runt armen medans jag skratta och grät. Jag kände inte då att jag hade ont i svanskotan eftersom jag hade så fruktansvärt ont i handleden då den i princip gick av för jag tog emot med armen när jag ramla i en stentrappa. Efter några dagar så märker jag att jag fortfarande har sjukt ont i min svanskota och jag kollar mig i helkroppsspegel och jag är helt blå och svullen. Några veckor går och detta blir till en boll på 4x4 cm. Först då kontaktar jag läkarna angående detta, inte en utan flera läkare kollar på detta och konstaterar att dem vill inte operera bort den. Då den är för nära svanskotan och man är inte riktigt säker på vad det är och om ärret skulle bli större än skadan. Sista läkaren jag är hos jämför mig med en av hennes tidigare patienter och säger att hon inte vill operera på mig eftersom att hon haft en patient innan mig som gjort sig så illa på rumpan så hela skinkan hänger ner men att hon fick säga till den patienten att hon inte kunde operera. Så jag går därifrån och smäller i dörren. Efter det så gick jag till en plastikkirurg, dem skulle ha 20 tusen men även där var dem osäkra på om det verkligen går att ta bort eller om det skulle bli ett större ärr. Jag mår så psykiskt dåligt under denna period och jag kände mig ful. Så jag gjorde det som alla tjejer gör när dem känner sig otillräckliga. Jag började shoppa, göra naglar till slut så hittade jag till lån. Tog ett lån, kunde inte betala tillbaka och tog ett till lån. Jag satte in hårförlängningar för säkert 30 tusen kronor bara under några månader. Och berget fortsatte öka med skulder, ångest, och mitt hat mot mig själv. Jag började missbruka, jag missbrukade mellan 2016-2020 allt jag fick tag på gick i. På sommaren gick jag med dubbla lager långa tröjor, och munktröja tight knutet runt midjan för att försöka dölja skadan. Fortfarande idag 2021 så döljer jag denna skada med åtsittande kläder och många lager eller med pösiga stora kläder. Oavsett om det är 30+ grader eller 10- grader. Jag är 26 år gammal, så under dessa år så har jag självklart dejtat en del också. Alla killar jag har dejtat har jag varit tvungen att informera om denna skada, då den är väldigt uppenbar trots att det står på papper att den inte är uppenbar. Vilket jag inte förstår för den är 4*4 cm. Som en stor golfboll. Jag har inte velat att någon rör mig på ryggen överhuvudtaget. Nu spolar vi fram till 2021, mina skulder på kronofogden ligger idag på 566 tusen kronor. Jag har privata skulder på runt 45-50 tusen. Samma dag som min chef ringde och sa att jag inte får jobba för jag fått positivt coronabesked, trots att jag varit frisk nu i en vecka. Samma dag som dem lägger in alla mina sjukdagar på min lön trots att brytpunkten och lönerna ska ha körts nu. Samma dag som jag får ett mail om att jag fått godkänt anstånd i december månad. Det blir alltså samma summa som jag skulle fått utan sjukdagarna inlagda. Och samma dag som jag får böter på SL på 1500 och står med gråten i halsen framför kontrollanterna och säger att jag är fattig just nu men var tvungen att ta mig till jobbet men jag blev hemskickad då läkaren ringde och sa att jag fått positivt på mitt coronatest. Då får jag beskedet från afa att dem inte kan godkänna min arbetsskada och att den inte skedde i samband med att jag ramlade på jobbet. Jag stängde av min telefon i sex timmar och låg på badrumsgolvet och funderade på att ta mitt liv. Nu ska jag ta ställning till allt det här? Ingen av min familj vill ha kontakt med mig på grund av min ekonomi. Som i sin tur skedde på grund av denna arbetsskada. Jag hade ändå inte fått mycket för den här arbetsskadan, men det är principen. Och det faktum att det hade plåstrat om såret litegrann. Jag kommer överklaga det här, jag kommer göra det varje gång det ger avslag och tills jag får rättvisa. För jag tycker inte det är okej längre. Jag kan fixa papper från alla mina kollegor som var med mig denna dag och fram tills nu. På hur dåligt jag mått psykiskt, och att jag även varit sjukskriven på grund av att jag mått dåligt psykiskt över detta. Flera av dessa kollegor jobbar med mig idag. Jag kan ta fram från alla människor jag träffat mellan 2016-2021 som jag varit tvungen att förklara för om den här knölen. Men det räcker nu.