Med gråten i halsen

[Syrran]

Vet inte hur jag kan stötta när min hjärna och tillvaro är i en dimma. Det jag kan tipsa, klok av erfarenhet och tiden, är att om möjligt ta stöd av vänner/familj/detta forum. För hur man än försöker så är ensam inte stark. Jag tror att jag slösade många år i onödan med den devisen pga att jag stått på egna ben sen jag var barn. Och klarat betydligt ”värre” kamper än denna. Även då borde jag släppt andra in men inte vågat av förklarliga skäl. Djupa svek av familj i tidig barndom/ungdom sätter sina spår.

Absolut förstår dig! Vet inte vad jag ska säga när man själv satt sig i skiten!
Hade en bra trygg barndom men ofta haft lätt att missbruka inte droger men matmissbruk o tobak och nu spelmissbruk! Har ingen aning varför men hade anorexi som övergick till bulimi i yngre år! Så det är nått hos mig som är stört upplever jag!
Svårt för ordet lagom på nått vis!
Vi får kämpa men idag har det varit tungt med alla krämpor vill bara gråta o köra huvudet i sanden!

 

[tigerkatten007]

Absolut förstår dig! Vet inte vad jag ska säga när man själv satt sig i skiten!
Hade en bra trygg barndom men ofta haft lätt att missbruka inte droger men matmissbruk o tobak och nu spelmissbruk! Har ingen aning varför men hade anorexi som övergick till bulimi i yngre år! Så det är nått hos mig som är stört upplever jag!
Svårt för ordet lagom på nått vis!
Vi får kämpa men idag har det varit tungt med alla krämpor vill bara gråta o köra huvudet i sanden!

Kram ❤️