Litet återfall eller vad man ska säga + tips tack

[Conrad]

Ni som har hamnat i klistret, vad har ni för bakgrund?
Personligen så har jag väl aldrig riktigt förstått allvaret i att ta lån. Jag har haft fast inkomst sedan jag var 19-20 och alltid tänkt att "det löser sig", "jag har så mycket pengar över varje månad"..tills jag en dag inte hade det.
Har inga direkta spelproblem, men när jag inte har mått bra psykiskt så har jag levt över mina tillgångar, med resor, dyra cyklar, mobiltelefoner, restaurangbesök..jag har alltid velat bjuda mina ex på allt. Ja, det är väl lite "Lyxfällan" över hela min situation. En växande skam som gjort att jag inte berättat och fortsatt att låna för att slippa säga att "jag har nog egentligen inte råd med detta".
Har aldrig haft någon betalningsanmärkning eller liknande, kanske hade jag insett allvaret tidigare om jag hade fått det.
I september 2018 hade jag skulder på över 650 000 och en del av dessa var snabblån med usla räntor. Ett lån av en privatperson gjorde att jag kunde lösa några av de värsta på 85 000 kronor.
Hade en bra period där jag minskade mina skulder ganska mycket, fick ett lån där jag samlade ytterligare en del via Sambla och Nordax bank i maj 2019.
På sista tiden har jag dock tagit ett par dumma beslut, ett lån på 100 000 via Ikano och 30 000 via re:member. Det är inte den katastrof som det var 2018, men jag skäms över de här senaste lånen eftersom jag lovat mig själv att aldrig riskera att hamna där jag var hösten 2018 (då jag snuddade vid självmordstankar). Mina skulder är uppe på runt 750 000, inkomst 390 000, UC-score runt 3,5, inga ärenden hos KF.
Hur har ni andra tagit kontroll över ert beteende? Gått till en samtalsterapeut/psykolog?
Vad tror ni om möjligheterna att få ett samlingslån framåt hösten på 600 000? Jag känner att jag skulle vara mest hjälpt av det, fördelat på 15 år. Räntan är nog faktiskt inte det viktigaste, känner att jag skulle vilja ha lite mer över i plånboken till vardagslivet, alltså en låg månadskostnad och hellre pytsa in extra när jag kan.

 

[ANG]

Ja vad säger man... jag är lite som du, inget spelberoende eller narkotika/alkoholberoende, däremot levt över mina tillgångar med vad som just då kändes som guldkant på tillvaron. Hade det dumma omdömet att låna mer än jag behövde till något och brände pengarna på skit, fortsatte lite så. Skaffade ett kreditkort och det typ brann i fickan, helt plötsligt ville jag ha saker jag annars tyckt var för dyra men det gick ju att ta på kortet och så betala lite varje månad. Skulderna växer ju tyvärr och det blir en ond cirkel. Sålde mitt hus och gick med plus, köpte ett nytt och lånade så mycket jag fick. Pengarna skulle gå till renoveringar vilket det i största män gjorde men det blev en del pengar på sådant jag inte skulle lägga dem på.
I januari 2019 blev jag arbetslös. Mådde skit. Räkningarna slutade inte komma och jag betalade minsta möjliga och hoppade vissa månader över för att nästa månad betala dubbelt. Det höll ett tag. I oktober kom första brevet från KFM. Har lyckats parera och betala av innan jag fått en anmärkning. Idag löste jag förmodligen det sista som hamnat hos kronofogden, Alektum hade skickat skuld till kfm, ringde upp och fick en enkel avbetalningsplan mot att jag swishade en summa direkt. I januari 2020 började jag nytt jobb med bättre lön så nu hoppas jag att jag ska kunna betala av massa skit så sakteliga.

tror att det stora problemet idag, som jag ständigt påminner mina barn om, är att det är lätt att låna, handla på avbetalning och skaffa kreditkort. MEN det ska ju betalas tillbaka och många likt mig sticker huvudet i sanden...
Jag känner dock att jag fått en törn i sidan, vaknat upp och försöker få ordning på tillvaron igen. Att ha bolån och något annat lån är ju ok, men man kan inte fortsätta gasa för fullt...