- Blev medlem
- 10 December 2025
- Meddelanden
- 3
- Mottagna reaktioner
- 8
- Poäng
- 26
Hej!
Jag vill bara skriva av mig lite och få svar på om fler känner/har känt som jag gör.
I januari kommer jag att bli klar med min löneutmätning, har haft skulder i princip hela mitt vuxna liv och har varit kund hos kronofogden i ca 5-6 år. Mitt skuldsaldo var som mest uppe i (runda slängar) 600-650k med över 20 olika långivare. Känns helt sjukt nu när jag skriver det.
Som sagt så är jag klar med det här i januari, känns otroligt bra men samtidigt väldigt skrämmande/tomt.
Har levt med skulder i väldigt många år, som medfört ångest, skuldkänslor och en känsla av att jag är en brottsling. Har inte slappnat av på väldigt länge!
Nu börjar jag känna en slags tomhet! Vad ska jag tänka på framöver, när jag inte behöver tänka på min skuldsatthet och hur pengarna ska räcka? Hela livet har ju handlat om hur jag ska få det att gå ihop, känns nästan som ett (väldigt dåligt) fritidsintresse...
Kombinationen av lycka OCH tomhet är jättemärklig kan jag lova.
Är otroligt stolt att jag klarat av det här utan att bryta ihop totalt och utan hjälp från någon annan.
Är iallafall helt säker på att jag aldrig kommer att ta ett lån igen. Aldrig.
Kämpa på alla där ute, det går att leva med löneutmätning, faktiskt bättre än att leva på att hela tiden jaga ny lån och krediter.
Mvh
Jag vill bara skriva av mig lite och få svar på om fler känner/har känt som jag gör.
I januari kommer jag att bli klar med min löneutmätning, har haft skulder i princip hela mitt vuxna liv och har varit kund hos kronofogden i ca 5-6 år. Mitt skuldsaldo var som mest uppe i (runda slängar) 600-650k med över 20 olika långivare. Känns helt sjukt nu när jag skriver det.
Som sagt så är jag klar med det här i januari, känns otroligt bra men samtidigt väldigt skrämmande/tomt.
Har levt med skulder i väldigt många år, som medfört ångest, skuldkänslor och en känsla av att jag är en brottsling. Har inte slappnat av på väldigt länge!
Nu börjar jag känna en slags tomhet! Vad ska jag tänka på framöver, när jag inte behöver tänka på min skuldsatthet och hur pengarna ska räcka? Hela livet har ju handlat om hur jag ska få det att gå ihop, känns nästan som ett (väldigt dåligt) fritidsintresse...
Kombinationen av lycka OCH tomhet är jättemärklig kan jag lova.
Är otroligt stolt att jag klarat av det här utan att bryta ihop totalt och utan hjälp från någon annan.
Är iallafall helt säker på att jag aldrig kommer att ta ett lån igen. Aldrig.
Kämpa på alla där ute, det går att leva med löneutmätning, faktiskt bättre än att leva på att hela tiden jaga ny lån och krediter.
Mvh