Tycker du har rätt inställning, det är som en epok nu är över. På något sätt känns det ändå bra att krascha, att 15 års trixande med spel och pengar, lån hitan ditan och pusslande. I 14 år har jag på något sätt varit skuldsatt och tillslut kraschade det och hur mycket jag än ville så kunde jag inte längre hålla allt uppe. Några här skriver att de ångrar att de inte släppte taget innan. Dvs att sista året är onödigt att via de risigaste lånen bokstavligen måla in sig i ett hörn att det inte längre beviljas några fler liv linor. Om någon ringde och sa, varsågod här är 100K så skulle dessa pengar vara som att man ligger i kallvatten till hälften fyllt badkar och man får en liten kastrull med varmt vatten för att få upp värmen i badkaret. Det gör typ knappt ett piss i marginell skillnad. Nu mina kämpar så blickar vi framåt. Allt kommer att ha sin gång, och vem vet om vi nu i släppt allt stadiet kanske om ett år sitter här på forumet och peppar nykomlingar att det faktiskt går att resa sig igenHär i mars och april kommer jag att släppa alla mina sista skulder också och jag växlar mellan att känna en otrolig lättnad, som du beskriver Hope777 och total ångest som du beskriver Helmer. Men det känns på något sätt bra att lägga alla korten på bordet och se i ögonen vad man har ställt till med för sig själv. Bara släppa kontrollen och vara ärlig gentemot sina nära och sig själv. Det hjälper. Jag tänker som du Hope777, min nya hobby skall vara att vara duktig på att leva billigt, jag är redan inne på flera facebook sidor och bloggar samt läser böcker och är enormt inspirerat. Aldrig mera skall jag låna. Så vissa dagar känner jag att detta skall vara början till ett nytt kapitel. Men lik förb..... kommer ångesten som en lastbil som kör över mig ibland...usch...

Tycker du har rätt inställning, det är som en epok nu är över. På något sätt känns det ändå bra att krascha, att 15 års trixande med spel och pengar, lån hitan ditan och pusslande. I 14 år har jag på något sätt varit skuldsatt och tillslut kraschade det och hur mycket jag än ville så kunde jag inte längre hålla allt uppe. Några här skriver att de ångrar att de inte släppte taget innan. Dvs att sista året är onödigt att via de risigaste lånen bokstavligen måla in sig i ett hörn att det inte längre beviljas några fler liv linor. Om någon ringde och sa, varsågod här är 100K så skulle dessa pengar vara som att man ligger i kallvatten till hälften fyllt badkar och man får en liten kastrull med varmt vatten för att få upp värmen i badkaret. Det gör typ knappt ett piss i marginell skillnad. Nu mina kämpar så blickar vi framåt. Allt kommer att ha sin gång, och vem vet om vi nu i släppt allt stadiet kanske om ett år sitter här på forumet och peppar nykomlingar att det faktiskt går att resa sig igen![]()
