- Blev medlem
- 15 Oktober 2019
- Meddelanden
- 424
- Mottagna reaktioner
- 160
- Poäng
- 347
Känner mig som instängd på nå sätt… Sålt mitt föräldrarhem som verkligen betydde ALLT för mig, sålde mina smycken och allt av värde för att fixa ekonomin.. för familjens skull såklart
Innan allt gick åt helsike så rensade jag mina konton, mitt framtidskapital sparande för att fixa ekonomin.
nu sitter jag ändå med skulder till kfm o löneutmätning på en 75% tjänst som undersköterska därför att jag inte fixar att gå upp till heltid inom vården.
Jag var så himla dum som inte stod på mig efter husförsäljningen och ”krävde” min halva av pengarna för att betala bort mina skulder… Min man fick de mesta pengarna för att betala bort det han stod på…
igår tog han ett samlingslån för att lösa det sista han har, så nu har han en god ekonomi och är på väldans bra humör.
själv sitter jag här, utan chans till skuldfrihet på väldigt länge och kan inte ens få en egen lägenhet om jag så skulle vilja. Jag är fast helt enkelt. jag får be honom om extrapengar om jag vill gå ut och äta med kompisar eller köpa något till barnen etc…och om han säger Nej, så får jag hitta på nån dum ursäkt till varför det inte går osv… Jag får panik av att känna mig så himla osjälvständig! Kan inte vara glad för hans skull. Han säger att vi har gemensam ekonomi, men hur kommer det då sig att jag har hamnat i en ”beroendeställning? Hatar det! Har även kommit på mig själv att ”fråga om jag får” köpa en ny sak osv… vad har hänt med mig??
finns inte så mycket att göra va?
Behövde bara skriva av mig lite.
Innan allt gick åt helsike så rensade jag mina konton, mitt framtidskapital sparande för att fixa ekonomin.
nu sitter jag ändå med skulder till kfm o löneutmätning på en 75% tjänst som undersköterska därför att jag inte fixar att gå upp till heltid inom vården.
Jag var så himla dum som inte stod på mig efter husförsäljningen och ”krävde” min halva av pengarna för att betala bort mina skulder… Min man fick de mesta pengarna för att betala bort det han stod på…
igår tog han ett samlingslån för att lösa det sista han har, så nu har han en god ekonomi och är på väldans bra humör.
själv sitter jag här, utan chans till skuldfrihet på väldigt länge och kan inte ens få en egen lägenhet om jag så skulle vilja. Jag är fast helt enkelt. jag får be honom om extrapengar om jag vill gå ut och äta med kompisar eller köpa något till barnen etc…och om han säger Nej, så får jag hitta på nån dum ursäkt till varför det inte går osv… Jag får panik av att känna mig så himla osjälvständig! Kan inte vara glad för hans skull. Han säger att vi har gemensam ekonomi, men hur kommer det då sig att jag har hamnat i en ”beroendeställning? Hatar det! Har även kommit på mig själv att ”fråga om jag får” köpa en ny sak osv… vad har hänt med mig??
finns inte så mycket att göra va?
Behövde bara skriva av mig lite.
