L
L.T
Gäst
Poäng: 0
Orkar inte kämpa mer. Orken har tagit slut. Har kampats med så fruktansvärt mycket med -och motgångar i så många år nu och nu har allt nått sitt slut. Jag ligger på botten och jag ser inte en endaste anledning att fortsätta, inga utvägar finns i sikte. Givetvis ligger ett spelmissbruk till grund som säkert så många förstår bara av att läsa rubriken av denna trådstart.
Jag har gått ifrån att ärva en stor summa pengar och ha framtiden ljus, till att spela bort allt detta och 500.000kr därtill och sedan gjort en rekordvinst om 1100000kr på ett knapptryck. Ja, ni läste rätt - en miljon ett hundra tusen. Allt vad ekonomiska bekymmer heter var lösta. Ha en buffert som gynnat mig för lååång, lång framtid. Jag intalade mig själv att jag skulle kunna hantera vinsten. Ville spärra mig själv från allt vad spel heter men slogs mot ett casino som inte ville utbetala mer än 25000kr/vecka, vilket slutligen slutade med att jag spelade bort allt. Ja. Åter igen, ni läste rätt - Allt. Ni som förstår ni förstår, och ni andra inte alls. Fann mitt mitt i allt kaos mitt livs jobb och träffade mitt livs kärlek. Kärleken försvann i och med återfallet, vem vill vara ihop med en lögnare som seriöst åker hemifrån för "att uträtta ärenden i ca 4 timmar" = spelade och åter spelade. Är så jävla less på alla dessa lögner från mig själv, om mig själv. Jag har ingen ork kvar nu.
När vinsten var borta började allt såklart om igen. Vem fan vill leva med vetskapen att ha klickat bort så ofantligt mycket pengar. Pengar jag velat ge till min mamma för att göra livet gladare för henne, köpt mig ett hus, levt lite trevligare eller vad som helst. Jakten på att jaga ikapp förluster startade såklart och gick rent lavinartat käpp rätt åt helvete. Nya lån börjades tas och fortsatte tills det tog stopp. 460.000kr slutade notan på. Alltså med ett fett minus före. Och alltså med en nettoförlust på ca 1060000kr från vinsten.
Och i fredags förra veckan kom droppen. Uppsagd. Från det arbete som kunde lösa så mycket. Förskräckligt bra lön och en trivsel som räddade mig från resten av det helvete livet har bjudit på. Allt borta. På bråkdelen av en sekund. Ett brev i näven och sedan - Poff.
Jag vet fan inte ens varför jag skriver allt detta. På något sjukt sätt är det ett sätt för mig att få säga mitt, även om det är så jävla lite som kommer fram. Jag önskar ingen detta helvete. Jag börjar på riktigt tro att livet inte är för mig och att allt annat bortom detta bara kan visa sig som bättre.
Jag har gått ifrån att ärva en stor summa pengar och ha framtiden ljus, till att spela bort allt detta och 500.000kr därtill och sedan gjort en rekordvinst om 1100000kr på ett knapptryck. Ja, ni läste rätt - en miljon ett hundra tusen. Allt vad ekonomiska bekymmer heter var lösta. Ha en buffert som gynnat mig för lååång, lång framtid. Jag intalade mig själv att jag skulle kunna hantera vinsten. Ville spärra mig själv från allt vad spel heter men slogs mot ett casino som inte ville utbetala mer än 25000kr/vecka, vilket slutligen slutade med att jag spelade bort allt. Ja. Åter igen, ni läste rätt - Allt. Ni som förstår ni förstår, och ni andra inte alls. Fann mitt mitt i allt kaos mitt livs jobb och träffade mitt livs kärlek. Kärleken försvann i och med återfallet, vem vill vara ihop med en lögnare som seriöst åker hemifrån för "att uträtta ärenden i ca 4 timmar" = spelade och åter spelade. Är så jävla less på alla dessa lögner från mig själv, om mig själv. Jag har ingen ork kvar nu.
När vinsten var borta började allt såklart om igen. Vem fan vill leva med vetskapen att ha klickat bort så ofantligt mycket pengar. Pengar jag velat ge till min mamma för att göra livet gladare för henne, köpt mig ett hus, levt lite trevligare eller vad som helst. Jakten på att jaga ikapp förluster startade såklart och gick rent lavinartat käpp rätt åt helvete. Nya lån börjades tas och fortsatte tills det tog stopp. 460.000kr slutade notan på. Alltså med ett fett minus före. Och alltså med en nettoförlust på ca 1060000kr från vinsten.
Och i fredags förra veckan kom droppen. Uppsagd. Från det arbete som kunde lösa så mycket. Förskräckligt bra lön och en trivsel som räddade mig från resten av det helvete livet har bjudit på. Allt borta. På bråkdelen av en sekund. Ett brev i näven och sedan - Poff.
Jag vet fan inte ens varför jag skriver allt detta. På något sjukt sätt är det ett sätt för mig att få säga mitt, även om det är så jävla lite som kommer fram. Jag önskar ingen detta helvete. Jag börjar på riktigt tro att livet inte är för mig och att allt annat bortom detta bara kan visa sig som bättre.
