Jag mår inte så bra idag

[AphexTwin]

Mitt bästa svar är. Lär känna din panikångest. Den kommer att försöka lura dig genom mängder av olika tillstånd men var ihärdig. Stå på dig. Det är ren jävla inbillning allting. Sånt här kan ta tid. Men har hjälpt mig enormt. Bara genom ren tjurskallighet.

 

[yves123]

Tack för alla svar!
Det är bara så jobbigt att man kan jobba upp panik på bara några sek.
Bam och man andas redan fel, och bam så är alla tankar igång,
Det jag hatar mest är yrseln/svimningskänslan.
Har aldrig svimmat men känns ju alltid så, känns som man alltid är på gränsen.
Fysiskt är det även tungt, ni som har haft en rejäl panikattack vet vad jag menar,

Ska försöka ta till mig dom tipsen som funkar här,
och tack @Terry_

Nervous wrack som är överkänsligt,
Normala folk går inte runt med såna här tankar..

Återigen tack alla.

 

[Fieldex]

Blev lite berörd av ditt inlägg och förstår verkligen hur du känner. Lider själv av panikångest och har haft problem med det i nästan tio år nu, och det började i samma ålder som för dig.

Jag tycker inte du ska tänka ”normala folk går inte runt med såna här tankar” för det är just det tankesättet som förvärrar symptomen. Det som hjälper är att förlåta sig själv när paniken kommer, och istället tänka ”det är okej att jag mår dåligt just nu, jag gör så gott jag kan” och bara låta ångesten välla in och inte kämpa emot. Sätt ribban lågt och ta ett kort varv runt huset i början och belöna dig med en chokladbit när du kommer hem igen, och sen tar du små steg framåt och kanske kan gå lite längre efter några dagar.

Vet precis vilka tankar som snurrar runt i huvudet när man mår sådär som man gör när ångesten kommer, ”vad är det för fel på mig?” ”varför kan jag inte bara vara stark och klara såna här enkla saker?” Etc. Det är egentligen hemskt hur kritisk man kan vara mot sig själv. Man skulle ju aldrig klanka ner på en vän som mådde psykiskt dålig och älta dessa frågor.

Önskar dig lycka till och håll inte allt för dig själv utan prata med människor om hur du känner. Psykisk ohälsa är väldigt vanligt och det är helt normalt att lida av ångest! Jag tror på dig

 

[Myra]

Har du varit i kontakt med vuxenpsykiatrin? Om inte ta kontakt och be om hjälp. Ångest- och panikattacker är tyvärr vardag för många fler än vad man tror.
Idag finns det bra mediciner som inte är beroendeframkallande. Förstår din rädsla men det har hänt otroligt mycket på den fronten.
Ang psykolog, känns det inte bra med den man träffar eller om man känner att det inte hjälper så är in fulla rätt att be om en annan.
Livet väntar på dig med allt det fina som livet har att erbjuda, en dag kommer du att må bättre!

 

[yves123]

Blev lite berörd av ditt inlägg och förstår verkligen hur du känner. Lider själv av panikångest och har haft problem med det i nästan tio år nu, och det började i samma ålder som för dig.

Jag tycker inte du ska tänka ”normala folk går inte runt med såna här tankar” för det är just det tankesättet som förvärrar symptomen. Det som hjälper är att förlåta sig själv när paniken kommer, och istället tänka ”det är okej att jag mår dåligt just nu, jag gör så gott jag kan” och bara låta ångesten välla in och inte kämpa emot. Sätt ribban lågt och ta ett kort varv runt huset i början och belöna dig med en chokladbit när du kommer hem igen, och sen tar du små steg framåt och kanske kan gå lite längre efter några dagar.

Vet precis vilka tankar som snurrar runt i huvudet när man mår sådär som man gör när ångesten kommer, ”vad är det för fel på mig?” ”varför kan jag inte bara vara stark och klara såna här enkla saker?” Etc. Det är egentligen hemskt hur kritisk man kan vara mot sig själv. Man skulle ju aldrig klanka ner på en vän som mådde psykiskt dålig och älta dessa frågor.

Önskar dig lycka till och håll inte allt för dig själv utan prata med människor om hur du känner. Psykisk ohälsa är väldigt vanligt och det är helt normalt att lida av ångest! Jag tror på dig

Du vet säkert exakt hur det känns, jag märker det på ditt inlägg.

Man tänker alltid hey jag haft över 1000 attacker, tror 1000 är underdrift, borde jag inte vara ´´Expert´´ nu, men varje gång samma tanke: Tänk om detta är ´´DEN´´ gången det faktiskt är något.

Nej exakt, finns ju jättefina sätt där ute på internet, jag måste bara ta till mig energin jobba för det.

Belöningen vore enorm.

Jag har blivit mer öppen om det, hjälper bra faktiskt

Hur är din panikångest idag och hur begränsar den dig eller är du nu frisk och kan hantera det? Tack.

 

[yves123]

Jag undrar hur det känns för någon som inte har dessa problem att läsa detta, måste se knäppt ut, jag har ju levt tidigare ett liv utan detta, och man kan inte ens tänka sig hur det är, det finns liksom inte på kartan i hjärnan, vilket också är anledningen varför vissa inte har detta problem, haha hur som helst,

Den tanken jag bär med mig som motivation är att om jag blir av med detta kommer jag uppskatta små saker i vardagen,

Först och främst, tack alla första forumet där folk är trevliga och man känner man får hjälp, hoppas även detta kan gynna någon där ute som bara läser.

Har insett det hjälper att prata om saker, både online och IRL.
-Idag natt hade jag massvis med panikattacker i följd,
-Hade inte varit utomhus på närmare 1-2 månader, vilket ökar ångesten, Detta ökar ju på agorafobin/panikattackerna.
-Idag bestämde jag mig trots jag inte mådde så bra att bara göra det, jag tänkte att jag är ung kille, folk gör så mycket mer och klarar sig, jag kommer inte svimma utomhus eller få en panikattack jag inte kan hantera och om jag gör det är det i alla fall bättre än sitta hemma och i princip leva som en växt. Det är väl det värsta med detta egentligen, man vill gå ut göra saker men kan man? Nej. Hade aldrig frivilligt suttit hemma, aldrig varit sån person, de lite som mentalt fängelse.
-Åkte hiss för första gång på ett långt tag, något jag varit rädd för länge, dock med en support person.
-Tog en bilresa till till inner Stockholm, bara att komma ut lite var härligt, sen utsatte jag mig för det jag ogillar mest i princip, tandläkaren, visst gjorde jag inget mer än bara en undersökning och det var svårt, men jag var där i alla fall och berättade om hur jag känner osv, förhoppningsvis klarar jag besöket nästa vecka fint. Hade paniken i mig under besöket men valde stanna kvar där och försöka jobba med den lite.

Det man enkelt gör dock är ger sig ´´Sämre Credit´´ Och är lite väl hård, till exempel tankar som:
- Du klarade det bara för du åkte bil och inte kommunalt
- Du klarade inte fullborda tandläkare besöket, du var bara där, det räcker inte
- Du kände fortfarande lite panik, och du hade inte klarat nu gå ut igen, du hade bara ´´tur´´.
- Du var bara där en kort tid, du vågade inte utmana panikattackerna.
- Du klarade det bara för du gick direkt på morgonen dina ångestnivåer hade inte nått toppen ännu.

Alla såna jobbiga tankar som sitter hårt inpräntat, det är dock ett bevis för mig att jag måste jobba med tankarna och inse alla tankar inte är fakta.

Tack för alla svar återigen,
Det betyder mycket när man är en person som kanske tyvärr förlorat alla nära vänner, och samtidigt familj som inte är så förstående jag har liksom fått höra ord och meningar som kan du inte bara vara normal, och andra saker som inte är så kul höra kanske, vilket jag förstår dock att man inte förstår som jag alltid säger, ett brutet ben ser man, ett mentalt tillstånd syns inte, men det är så mycket värre.

Kan jag hjälpa någon med något som tack är det bara PM:a vare sig det är ekonomiskt en liten hjälpande hand, eller råd/tips om egna erfarenheter.

Nu ska jag bara hitta orken jobba med all material jag har kring panikattacker. Och ge det en ärlig chans och en näve av tålamod.

 

[Dunder]

Jag undrar hur det känns för någon som inte har dessa problem att läsa detta, måste se knäppt ut, jag har ju levt tidigare ett liv utan detta, och man kan inte ens tänka sig hur det är, det finns liksom inte på kartan i hjärnan, vilket också är anledningen varför vissa inte har detta problem, haha hur som helst,

Den tanken jag bär med mig som motivation är att om jag blir av med detta kommer jag uppskatta små saker i vardagen,

Först och främst, tack alla första forumet där folk är trevliga och man känner man får hjälp, hoppas även detta kan gynna någon där ute som bara läser.

Har insett det hjälper att prata om saker, både online och IRL.
-Idag natt hade jag massvis med panikattacker i följd,
-Hade inte varit utomhus på närmare 1-2 månader, vilket ökar ångesten, Detta ökar ju på agorafobin/panikattackerna.
-Idag bestämde jag mig trots jag inte mådde så bra att bara göra det, jag tänkte att jag är ung kille, folk gör så mycket mer och klarar sig, jag kommer inte svimma utomhus eller få en panikattack jag inte kan hantera och om jag gör det är det i alla fall bättre än sitta hemma och i princip leva som en växt. Det är väl det värsta med detta egentligen, man vill gå ut göra saker men kan man? Nej. Hade aldrig frivilligt suttit hemma, aldrig varit sån person, de lite som mentalt fängelse.
-Åkte hiss för första gång på ett långt tag, något jag varit rädd för länge, dock med en support person.
-Tog en bilresa till till inner Stockholm, bara att komma ut lite var härligt, sen utsatte jag mig för det jag ogillar mest i princip, tandläkaren, visst gjorde jag inget mer än bara en undersökning och det var svårt, men jag var där i alla fall och berättade om hur jag känner osv, förhoppningsvis klarar jag besöket nästa vecka fint. Hade paniken i mig under besöket men valde stanna kvar där och försöka jobba med den lite.

Det man enkelt gör dock är ger sig ´´Sämre Credit´´ Och är lite väl hård, till exempel tankar som:
- Du klarade det bara för du åkte bil och inte kommunalt
- Du klarade inte fullborda tandläkare besöket, du var bara där, det räcker inte
- Du kände fortfarande lite panik, och du hade inte klarat nu gå ut igen, du hade bara ´´tur´´.
- Du var bara där en kort tid, du vågade inte utmana panikattackerna.
- Du klarade det bara för du gick direkt på morgonen dina ångestnivåer hade inte nått toppen ännu.

Alla såna jobbiga tankar som sitter hårt inpräntat, det är dock ett bevis för mig att jag måste jobba med tankarna och inse alla tankar inte är fakta.

Tack för alla svar återigen,
Det betyder mycket när man är en person som kanske tyvärr förlorat alla nära vänner, och samtidigt familj som inte är så förstående jag har liksom fått höra ord och meningar som kan du inte bara vara normal, och andra saker som inte är så kul höra kanske, vilket jag förstår dock att man inte förstår som jag alltid säger, ett brutet ben ser man, ett mentalt tillstånd syns inte, men det är så mycket värre.

Kan jag hjälpa någon med något som tack är det bara PM:a vare sig det är ekonomiskt en liten hjälpande hand, eller råd/tips om egna erfarenheter.

Nu ska jag bara hitta orken jobba med all material jag har kring panikattacker. Och ge det en ärlig chans och en näve av tålamod.

Jag har inte panik attacker men ångest och andra problem. Inklusive adhd och ska även utredas för annat. Men jag tycker inte det låter konstigt, all psykisk ohälsa är olika. Vem är man att döma
Någon annans tankar känslor. Tycker det är bra du skriver ut! Det hjälper säkert någon annan! Även dig själv.