- Blev medlem
- 21 Mars 2026
- Meddelanden
- 1
- Mottagna reaktioner
- 0
- Poäng
- 1
Jag har förstört mitt liv, det är så det känns.
När jag var 20 drog jag på mig massa skulder, som jag inte kunde bwtala o hamnade hos fogden. Först när jag var 30 år fick jag ett fast jobb och påbörjade utmätning. Tack vare en snäll bror löste vi ett samlingslån och jag kom ur den värsta biten ca fem år senare.
Jag lyckades få ett eget lån som kunde lösa resterande skulder och livet rullade på. Tills bilen gick sönder, katten blev sjuk, krig, elkris osv.
Nu står jag här 42 år gammal med skuld hos fogden på över 400000 kr. 90000 kr till hos brixo/cashbuddy, privat till morsan på 60 000 kr och fortfarande lån via brorsan på 275000 kr.
I höstas gick det inte längre. Jag hade inga pengar till att betala lånen och gjorde vad jag är bäst på, struts. Betalade bror/mor, hyra mm, klarna osv men överlevde knappt.
Igår kom beslut om löneutmätning, jag kommer ha 11000kr kvar. Jag har gråtit sen dess.
Jag har en 21 årig dotter plus hennes pojkvän boendes hos mig, de har bidragit en del, men flyttar snart pga plugg och jag har i princip bara hållit mig över ytan för hennes skull. När de flyttar får jag ett par tusen till att leva för.
Med utmätning har jag inte råd att betala mor/bror. Med skuldsanering har jag inte råd att betala heller. Känner mig så jävla maktlös.
Stora lånet på 340000 kr hos remember betalade jag 5k på varje månad i två års tid och ändå var skulden samma som vid start.
Jag inser att det bästa vore att ansöka om skuldsanering. Jag inser också att de privata skulderna inte kommer ingå. Försökte boka tid hos kommunen men de hade inga tider att boka.
Jag har ingen som kan stå som medsökande, möjligen dottern då men inte länge till då hon snart ska börja plugga som sagt å jag vet inte ens om det är vad jag vill, om hon hade vart ok med det eller om hon ens skulle godkännas. (Hon har fast anställning sen juni, jobbat extra innan dess)
Min tankar är så mörka att jag inte vet vad jag ska göra, jag ser bara tunnel.
När jag var 20 drog jag på mig massa skulder, som jag inte kunde bwtala o hamnade hos fogden. Först när jag var 30 år fick jag ett fast jobb och påbörjade utmätning. Tack vare en snäll bror löste vi ett samlingslån och jag kom ur den värsta biten ca fem år senare.
Jag lyckades få ett eget lån som kunde lösa resterande skulder och livet rullade på. Tills bilen gick sönder, katten blev sjuk, krig, elkris osv.
Nu står jag här 42 år gammal med skuld hos fogden på över 400000 kr. 90000 kr till hos brixo/cashbuddy, privat till morsan på 60 000 kr och fortfarande lån via brorsan på 275000 kr.
I höstas gick det inte längre. Jag hade inga pengar till att betala lånen och gjorde vad jag är bäst på, struts. Betalade bror/mor, hyra mm, klarna osv men överlevde knappt.
Igår kom beslut om löneutmätning, jag kommer ha 11000kr kvar. Jag har gråtit sen dess.
Jag har en 21 årig dotter plus hennes pojkvän boendes hos mig, de har bidragit en del, men flyttar snart pga plugg och jag har i princip bara hållit mig över ytan för hennes skull. När de flyttar får jag ett par tusen till att leva för.
Med utmätning har jag inte råd att betala mor/bror. Med skuldsanering har jag inte råd att betala heller. Känner mig så jävla maktlös.
Stora lånet på 340000 kr hos remember betalade jag 5k på varje månad i två års tid och ändå var skulden samma som vid start.
Jag inser att det bästa vore att ansöka om skuldsanering. Jag inser också att de privata skulderna inte kommer ingå. Försökte boka tid hos kommunen men de hade inga tider att boka.
Jag har ingen som kan stå som medsökande, möjligen dottern då men inte länge till då hon snart ska börja plugga som sagt å jag vet inte ens om det är vad jag vill, om hon hade vart ok med det eller om hon ens skulle godkännas. (Hon har fast anställning sen juni, jobbat extra innan dess)
Min tankar är så mörka att jag inte vet vad jag ska göra, jag ser bara tunnel.