Lånforum.se rekommenderar

1. Zmarta - Forumets favorit
2. Lendo - Ett bra alternativ
3. Klaralån - Lån utan UC
4. Brixo Privatlån (ny) - Ingen UC
5. Loanstep - Ingen UC, nytt erbjudande
6 Creditstar - Ingen UC, nytt erbjudande
7. Lumify - Lån utan UC
8. Kredio - Lån utan UC
9. Ferratum - Lån utan UC
10. Brixo - Lån utan UC
11. Nstart - Godkänner skuld hos KF+bet.anmärkningar

Hur sjukskriva sig?

Det där med "har diagnos" är ett argument jag inte riktigt förstår, jag får det då och då om dagarna "jag har diagnos". Jag har diagnos också, myopi.
Han har grov psykisk ohälsa och har haft sjukersättning i 15 år. Han äter typ 10 tabletter på morgonen och 10 st på kvällen. Sen är det också andra sjukdomar han har. Han klarar inte sig själv. Så jag förstår inte vad är det du inte förstår.
 
Han har grov psykisk ohälsa och har haft sjukersättning i 15 år. Han äter typ 10 tabletter på morgonen och 10 st på kvällen. Sen är det också andra sjukdomar han har. Han klarar inte sig själv. Så jag förstår inte vad är det du inte förstår.
Då vet jag att du inte förstår.
 
Nej, du förstår inte mig heller. Så jag förstår inte din kommentar.
Han menar nog på att uttrycket ”har diagnos” är extremt luddigt och säger inte så mycket. Man kan ju ha diagnoser och ändå fungera helt normalt. Din förklaring senare är ju mer informativ.
 
Han menar nog på att uttrycket ”har diagnos” är extremt luddigt och säger inte så mycket. Man kan ju ha diagnoser och ändå fungera helt normalt. Din förklaring senare är ju mer informativ.
Jo, men jag svarade på att min pappa inte fick hjälp trots att han har diagnos. Jag syftade då så klart på svårare diagnoser. Tror det är ganska självklart att man inte får hjälp för diagnoser som exempelvis myopi.
Jag har haft ett tråd just om ämnet när min pappa var på väg att vräkas och har förklarat just det med hans sjukdom. Lasseman har varit med och kommenterat mycket i den tråden, då antar jag att han i alla fall förstår att jag inte menar någon mildare diagnos. Syftet på min första kommentar var inte att skriva mer informativt om diagnosen utan det jag menade är att det är väldigt svårt att få hjälp av socialtjänster till och med i fall där man också är sjuk.
 
Jag var till soc en gång när jag var 19år och bad om hjälp med hyra osv i 2-3 månader tills jag skulle studera.
Fick hjälp, de va inga problem alls.


Jag "känner" andra som får hjälp av soc. En del av dem tycker jag personligen inte skulle få hjälp, att det mjäkas för mycket med.
Så många ggr jag hört dem gnälla om att de "inte får hjälp av soc".
När de själva gjort absolut noll, eller senast när jag fick höra gnäll om att de inte fått pengar till räkningarna.
Min reaktion "oj men om ni lämnat in papper borde ni ju fått pengar till den 27e när räkningarna ska dras"

De skruvade lite på sig och berättade att det dem behövde lämna in senast den 15e. Lämnade de in den 29e. Den 15e kunde de mejla in. Den 30e avslog soc ansökan och sa att de behöver inkomma med utdrag och papper de fyllt i för hand. De blev sura, för att soc ej hjälper och att de ska behöva GÅ till soc, 500 meter bort.

Stöter på dessa beteenden rätt ofta faktiskt. Tyvärr. De i exemplet ovan är 35år och har aldrig jobbat. Jagar "diagnoser" vid sjukvården. Men får inget, byter läkare hela tiden. Kan inte gå 500 meter till soc. Men kan lätt gå 1km till max för att köpa hamburgare, läsk eller cigg.
Blir sura när de får läkartid på FM, för de sover då.

Andra jag stöter på i jobbet. Kan inte gå på sina soc möten för de "saknar immunförsvar" vilket de gör att de inte kan vistas bland människor. På kvällen kan man möta dem i biokön, på mc Donalds etc.

Prioriteringar.

Ordet diagnos säger inte särskilt mycket. Eller piller per dag.
Jag är med diagnoser. Drar i mig 8 piller varje morgon, 3 varje kväll. Låter sjukt ja vist.
Mina diagnoser: dyslexi samt hypertyreos
Mina piller: levaxin och olika vitaminer o mineraler (ja på recept)


Säger inte att _alla_ inte sköter sig. Men när man gräver en del brukar de finnss orsaker till varför man ej får hjälp. Otroligt sällan jag stött på att det inte finns en vettig förklaring till utebliven hjälp.
 
Jo, men jag svarade på att min pappa inte fick hjälp trots att han har diagnos. Jag syftade då så klart på svårare diagnoser. Tror det är ganska självklart att man inte får hjälp för diagnoser som exempelvis myopi.
Jag har haft ett tråd just om ämnet när min pappa var på väg att vräkas och har förklarat just det med hans sjukdom. Lasseman har varit med och kommenterat mycket i den tråden, då antar jag att han i alla fall förstår att jag inte menar någon mildare diagnos. Syftet på min första kommentar var inte att skriva mer informativt om diagnosen utan det jag menade är att det är väldigt svårt att få hjälp av socialtjänster till och med i fall där man också är sjuk.
Jag har inte sett dom trådarna så förklarade hur jag tror han menade. Var inget illa menat.
 
Alla är olika så klart..för mig är jobbet min terapi sjuk skriva sig finns inte på kartan.. trots att man har upplevt mycket skit i livet och gjort mycket skit också, så står jag på mina ben.. min fru och mina barn är min drivkraft idag.
Exakt så är det för mig med de jobben jag har idag. Blev sjuk på mitt gamla jobb pga en psykopat till chef, som fick sparken till slut men då var jag inte kvar.
Vet hur viktigt det är att älska det man jobbar med. Och även om jag älskade mitt gamla jobb och trivdes väldigt bra så ändrades allt när den nya chefen kom. Då hade jag jobbat där i ca 10 år och alltid trivts. Ca 30-40 personer slutade där efter mig pga den chefen.
 
Jag var till soc en gång när jag var 19år och bad om hjälp med hyra osv i 2-3 månader tills jag skulle studera.
Fick hjälp, de va inga problem alls.


Jag "känner" andra som får hjälp av soc. En del av dem tycker jag personligen inte skulle få hjälp, att det mjäkas för mycket med.
Så många ggr jag hört dem gnälla om att de "inte får hjälp av soc".
När de själva gjort absolut noll, eller senast när jag fick höra gnäll om att de inte fått pengar till räkningarna.
Min reaktion "oj men om ni lämnat in papper borde ni ju fått pengar till den 27e när räkningarna ska dras"

De skruvade lite på sig och berättade att det dem behövde lämna in senast den 15e. Lämnade de in den 29e. Den 15e kunde de mejla in. Den 30e avslog soc ansökan och sa att de behöver inkomma med utdrag och papper de fyllt i för hand. De blev sura, för att soc ej hjälper och att de ska behöva GÅ till soc, 500 meter bort.

Stöter på dessa beteenden rätt ofta faktiskt. Tyvärr. De i exemplet ovan är 35år och har aldrig jobbat. Jagar "diagnoser" vid sjukvården. Men får inget, byter läkare hela tiden. Kan inte gå 500 meter till soc. Men kan lätt gå 1km till max för att köpa hamburgare, läsk eller cigg.
Blir sura när de får läkartid på FM, för de sover då.

Andra jag stöter på i jobbet. Kan inte gå på sina soc möten för de "saknar immunförsvar" vilket de gör att de inte kan vistas bland människor. På kvällen kan man möta dem i biokön, på mc Donalds etc.

Prioriteringar.

Ordet diagnos säger inte särskilt mycket. Eller piller per dag.
Jag är med diagnoser. Drar i mig 8 piller varje morgon, 3 varje kväll. Låter sjukt ja vist.
Mina diagnoser: dyslexi samt hypertyreos
Mina piller: levaxin och olika vitaminer o mineraler (ja på recept)


Säger inte att _alla_ inte sköter sig. Men när man gräver en del brukar de finnss orsaker till varför man ej får hjälp. Otroligt sällan jag stött på att det inte finns en vettig förklaring till utebliven hjälp.
Jag tror du syftar på min kommentar.

Ja, du har rätt finns som du beskriver personer som är lata och gör inget åt saken. Personer som egentligen kan jobba men inte vill det. De utnyttjar systemet helt enkelt och då ska de så klart inte få hjälp.

Ja, ordet diagnos säger inte mycket, det finns olika typer av diagnoser. Jag har också diagnoser och tar fler receptbelagda piller. Men det skiljer sig mycket ifrån min pappas diagnos/sjukdom och kan inte ens jämföras. Men min tanke var inte att gå in på vad för diagnos det är. Jag kanske utryckte mig fel också, jag kanske skulle skrivit sjukdom eller förklarat mer. Min kommentar var mer om att det inte är lätt att få hjälp från socialtjänsten.

I min pappas fall handlar det inte om prioriteringar.
Som jag skrev tidigare så lider han av grov psykisk ohälsa och har flera sjukdomar och diagnoser. Han hallucinerar och är rädd i sitt eget hem för att inte nämna ute bland folk och mycket mycket mer. Han besöker läkare och psykologer regelbundet.
Han själv tror att han är frisk och allt han hallucinerar tror det är sant. Ni som förstår psykisk ohälsa förstår vad jag menar. Hela familjen har påverkas väldigt mycket av det här. Läkare bedömde att han inte kan jobba alls och därför får han sjukersättning.

Förstår inte varför man direkt ska jämföra det med prioriteringar osv och döma när man inte vet situationen.
Skulle kunna skriva bok nu men orkar inte.
 
Ta en titt i Lånforums guide för bästa samlingslån, där finns svar på de vanligaste frågorna runt samlingslån.
Topp