Lånforum.se rekommenderar

1. Zmarta - Forumets favorit
2. Lendo - Ett bra alternativ
3. Creditstar - Ingen UC, nytt erbjudande
4. Klaralån - Lån utan UC
5. Brixo Privatlån - Ingen UC
6. Loanstep - Ingen UC, nytt erbjudande
7. Tomly - Lån utan UC
8. Kredio - Lån utan UC
9. Flexkontot - Swish, ingen UC
10. Ferratum - Lån utan UC
11. Brixo - Swish-utbetalning & Ingen UC

Hur orkar ni?

Som rubriken lyder skulle jag behöva tips på vad ni gör när ni känner för att ge upp. Just nu är jag i en period då livet känns som pest och jag vet inte hur jag ska orka. Jag ligger efter med avbetalningsplaner och är så psykiskt utmattad att jag inte vet vad jag ska göra. Vet att jag borde ringa runt men känner mig så värdelös som människa. Jag får inte heller något lån eftersom jag redan är så skuldsatt med många förfrågningar.

Varje morgon vaknar jag av en klump i magen och vill inte vakna. Jag vet att det är mitt eget fel att jag är i denna situation. För många år sen blev jag deprimerad efter att min storebror gick bort och för att slippa känna utvecklade jag ett spelberoende. Detta i sin tur gjorde mig desperat efter pengar och sms-lånen låg precis framför näsan och var så enkelt. Tankar på konsekvenser fanns inte då och jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden. Jag tycker inte synd om mig själv, jag vet vad jag har gjort men det är så jäkla jobbigt att leva med detta ensam. Ibland känner jag bara för att ge upp men jag vet att jag har så mycket att leva för. Jag har även gått i terapi och det har hjälp väldigt mycket. Problemet med mig är att jag behöver terapi kontinuerligt för att hålla kvar fokus men på vårdcentralen får jag bara 10 gånger sen får man ta det privat vilket jag inte har råd med.

Jag vet att jag egentligen vill leva men orkar inte hela tiden vara livrädd för brevbäraren och när telefonen ringer.
 
Önskar jag hade bra svar. Jag är helt utarbetad och knäckt. Både av ekonomi och jobb. Min räddning ibland är helgerna. Då sover jag inte mycket bättre men kan pausa från ringande och mailande. Förr mailade jag alltid förr jag ville ha det på papper om det blev fel. Nu ringer jag mer men är helt dränerad av det. Kämpa på! Det kommer en dag när vi iaf kan leva ett anständigt liv utan stress, rädsla och oro. Det måste vi tro.
 
Släpp alla skulder! Är mitt enda enkla svar. Betala inte på ett enda lån. Då har du ca 4 månader med full inkomst och knappt några utgifter innan utmätning börjar.
Sen har du lägre inkomst men du slipper klumpen i magen! Allt löser sig :) (jag gjorde precis så och mår 1000 gånger bättre idag)
 
Tack för ditt svar. Jag blir så frustrerad på allt. Hur det kan vara så lätt med sms-lån med skyhöga räntor men ett samlingslån är det tvärt nej. Förstår att det har med riskbedömningen att göra men ibland känns det verkligen som att man ses som världens avskum för att ekonomin har raserats och ingen vill hjälpa till för att det är för många förfrågningar. Som tur är har jag min mamma jag kan prata med men det känns ändå så jobbigt. Insåg idag att jag verkligen inte mår bra och har inte gjort det på väldigt länge. jag ska fortsätta kämpa och skattepengarna kommer hjälpa mycket, känns dock som en evighet dit och är orolig att något hinner gå till kronofogden innan dess.

Imorgon är det nya tag och då ska jag ringa runt och se om det går att göra något och även sälja allt jag har av värde. Förhoppningsvis har jag mer energi då.
 
Problemet med att släppa allt är att jag kommer förlora jobb och lägenhet och troligtvis även min sambo som jag älskar över allt annat. Jag önskar att jag var själv och kunde göra det men i dagsläget känns inte det som ett alternativ även om jag tänkt tanken många gånger.
 
Ett tag levde jag inte jag bara existerade. Det enda jag tänkte på från morgon till kväll var pengar, lån, skulder, avbetalningar etc. Personer i min närhet sa att jag på den tiden nästan var okontaktbar i samtal. Jag var helt inne i min bubbla. Nu några år senare utan hus, skilsmässa, löneutmätning och nu skuldsanering kan jag åter möta människor med fullt fokus och känner glädje nästan varje dag när jag stiger upp.
Hoppa av den där karusellen invanda blir avslängd och får men för livet. Ta det där snacket med din partner ta hand om skiten och börja lev! Minuter, dagar och år går åt till ett vettlöst kämpande. Jag är helt enig med Kassekonomi släpp taget! Det kan INTE bli sämre.
 
Problemet med att släppa allt är att jag kommer förlora jobb och lägenhet och troligtvis även min sambo som jag älskar över allt annat. Jag önskar att jag var själv och kunde göra det men i dagsläget känns inte det som ett alternativ även om jag tänkt tanken många gånger.
Jag sitter i samma sits. Riskerar så mycket mer än pengar om jag släpper.
 
Ett tag levde jag inte jag bara existerade. Det enda jag tänkte på från morgon till kväll var pengar, lån, skulder, avbetalningar etc. Personer i min närhet sa att jag på den tiden nästan var okontaktbar i samtal. Jag var helt inne i min bubbla. Nu några år senare utan hus, skilsmässa, löneutmätning och nu skuldsanering kan jag åter möta människor med fullt fokus och känner glädje nästan varje dag när jag stiger upp.
Hoppa av den där karusellen invanda blir avslängd och får men för livet. Ta det där snacket med din partner ta hand om skiten och börja lev! Minuter, dagar och år går åt till ett vettlöst kämpande. Jag är helt enig med Kassekonomi släpp taget! Det kan INTE bli sämre.
Du har rätt men det är så svårt. Vill inte bli av med familj.
 
Allt blev tusen gånger bättre när jag släppte allt! Kan bara hålla med er andra att det är ohållbart att trixa o fixa varje dag.
Livet hemma blev mycket bättre när jag släppte allt och berättade för frun hur det såg ut.
Började med löneutmätning och har nu från jan beviljad skuldsanering.

Funkade bra med löneutmätning tyckte jag.

Kämpa på och allt går att lösa!
 
Tack för era svar. Jag är glad att jag hittade detta forumet med så många vänliga själar som stöttar. Det värmer i ett ledset hjärta.

Vilken jävla soppa allt är. jag vet att jag borde släppa allt men då är det tyvärr både jobb och sambo som blir lidande. Hur berättade ni för era partners? Jag får så mycket ångest över att jag håller allt inne för honom och det gör att jag håller mig undan och blir undvikande. Vill så gärna berätta hur det ligger till men jag har märkt flera gånger pengar kommer på tal att han får nåt svart i blicken och då vågar jag inte. Han är verkligen världens snällaste och har hjälpt mig så många gånger. Dock känner jag inte att han förstår, vilket jag kanske inte heller hade gjort om det var tvärtom. Vet bara inte hur jag ska börja för det finns och kommer nog aldrig finnas nåt bra tillfälle. Funderar flera gånger om dagen om jag bara ska säga hur det ligger till och vill han inte fortsätta med mig på grund av det så får jag acceptera det hur svårt det än kommer att vara. För nu känns det som att jag går bakom ryggen på honom och jag tror jag skulle må bättre av att ett rent samvete än så jag håller på nu.

Hur gör ni för att organisera allt? jag har så svårt att ha koll på allt då några skickar faktura via post och några via mail och olika förfallodatum.
 
Ta en titt i Lånforums guide för bästa samlingslån, där finns svar på de vanligaste frågorna runt samlingslån.
Topp