- Blev medlem
- 7 Januari 2015
- Meddelanden
- 1 555
- Mottagna reaktioner
- 997
- Poäng
- 787
Jag tänkte att det kunde vara intressant att höra hur vi som hänger här hamnade i olika djup av skuldfällan och hur ni ser på er ekonomiska framtid, alltså vilka mål och strategier vi har för att kravla oss tillbaka igen. Den andra delen av frågan mest med tanken att det ju kan vara guld värt för motivationen att inte bara sätta ord på varför det blev som det blev, utan också hur man ska hitta en fungerande väg tillbaka.
De flesta av oss kan väl sammanfatta problemen med överkonsumtion i kombination med (till en början) lättillgängliga och "billiga" lån som med åren blivit allt dyrare och svårtillgängliga.
I mitt fall handlar det inte främst om överkonsumtion av fina statusprylar som dyra bilar, kläder och köksrenoveringar. Jag bor tvärtom i en relativt billig hyreslägenhet med billig bil och modesta klädinköp. Däremot är jag svag för att samla på saker. Och jag har fått känslan av att samlande är betydligt vanligare än vad som till exempel framgår av Lyxfällan som källa till ekonomiska problem. Oavsett om det handlar om frimärken, vinylskivor, gamla gitarrer kan det med ett odiciplinerat mindset bli svindyrt och med åren väldigt destruktivt. Jag undrar ibland hur många som sitter omgivna av materia (samlarföremål) fulla av ångest av att ha hamnat i ekonomisk kris på grund av förödande habegär och vansinniga utsvävningar på annonssidor och auktionssiter, speciellt auktioner kan psykologiskt trigga en fanatiska samlare till rent idiotiska bud när väl ångan är uppe.
Det kan kort sammanfattat ge rejäla konsumtionskickar när man lyckas komplettera sin samling med tex en riktigt "rare" utgåva och faktisk bli ett beroende inte helt olikt spelmissbruk kan jag tänka mig. Skillnaden är är väl främst att samlaren har kvar något med andrahandsvärde. Men ibland är det betydligt lägre än vad man har köpt grejerna för, ibland är det känslomässigt jobbigt att sälja av, ännu oftare bara allt för jobbigt tror jag (att sälja tex ett par tusen böcker, filmer, CD-skivor styckvis kräver månaders arbete om man inte mer eller mindre ge bort den i klump Lyxfällan style).
Mitt mål är trots det att försöka sälja av saker i fungerande takt samtidigt som jag radikalt drar ner på inköpen. Kan jag få in några tusen i överskott varje månad som komplement till betalningar från lönen till de värsta lånen och krediterna hoppas jag redan till hösten på att kunna slå ihop allt i ett medlemslån. Och så inga nya förfrågningar och ökade kreditkortsskulder, det är nog den viktigaste nyckeln för att få ner UC-scoren.
De flesta av oss kan väl sammanfatta problemen med överkonsumtion i kombination med (till en början) lättillgängliga och "billiga" lån som med åren blivit allt dyrare och svårtillgängliga.
I mitt fall handlar det inte främst om överkonsumtion av fina statusprylar som dyra bilar, kläder och köksrenoveringar. Jag bor tvärtom i en relativt billig hyreslägenhet med billig bil och modesta klädinköp. Däremot är jag svag för att samla på saker. Och jag har fått känslan av att samlande är betydligt vanligare än vad som till exempel framgår av Lyxfällan som källa till ekonomiska problem. Oavsett om det handlar om frimärken, vinylskivor, gamla gitarrer kan det med ett odiciplinerat mindset bli svindyrt och med åren väldigt destruktivt. Jag undrar ibland hur många som sitter omgivna av materia (samlarföremål) fulla av ångest av att ha hamnat i ekonomisk kris på grund av förödande habegär och vansinniga utsvävningar på annonssidor och auktionssiter, speciellt auktioner kan psykologiskt trigga en fanatiska samlare till rent idiotiska bud när väl ångan är uppe.
Det kan kort sammanfattat ge rejäla konsumtionskickar när man lyckas komplettera sin samling med tex en riktigt "rare" utgåva och faktisk bli ett beroende inte helt olikt spelmissbruk kan jag tänka mig. Skillnaden är är väl främst att samlaren har kvar något med andrahandsvärde. Men ibland är det betydligt lägre än vad man har köpt grejerna för, ibland är det känslomässigt jobbigt att sälja av, ännu oftare bara allt för jobbigt tror jag (att sälja tex ett par tusen böcker, filmer, CD-skivor styckvis kräver månaders arbete om man inte mer eller mindre ge bort den i klump Lyxfällan style).
Mitt mål är trots det att försöka sälja av saker i fungerande takt samtidigt som jag radikalt drar ner på inköpen. Kan jag få in några tusen i överskott varje månad som komplement till betalningar från lönen till de värsta lånen och krediterna hoppas jag redan till hösten på att kunna slå ihop allt i ett medlemslån. Och så inga nya förfrågningar och ökade kreditkortsskulder, det är nog den viktigaste nyckeln för att få ner UC-scoren.
Senast ändrad:
