- Blev medlem
- 30 Mars 2016
- Meddelanden
- 963
- Mottagna reaktioner
- 373
- Poäng
- 487
idag har jag suttit och tänkt.
Innan jag berättade allt för min man hade jag ett väldigt jobb med att dölja allt. Jag var tvungen att tömma brevlådan innan min man. Fick gömma räkningar och påminnelser i en väska i garderoben. Ibland kom inte pengarna in förrän kvällen och räkningarna var på väg till inkasso. Ofta fick man låsa in sig på toan och sitta och betala räkningarna eller vänta tills gubben la sig så man fick in dom före tolvslaget.
På helger umgicks man och låtsades som inget hade hänt men hjärnan gick på högvarv.
Man var dörädd för att bankerna skulle ringa o prata om att var sen med inbetalningarna när gubben var hemma. Vilket pusslande allt detta var?!
Sen visste man ju att detta kommer brista förr eller senare.
Detta var hemska år!
Nu får jag ta ansvar för allt jag gjort. Det jobbiga är att jag sviket min nära och får leva med det. Dom behandlar mig som om jag är iq-befriad och inte kan sköta något mer. Men jag har inga lögner mer så det är befriande. Även on jag blir illa behandlad.
Nu har jag inte tagit in posten på nästan 11 månader. Och har börjat sluta tänka på när den kommer och vakta den.
Och det är en befrielse att jag släppt allt till KFM.
Men hur löser ni allt praktiska? Hur gör ni för att dölja detta? Det är ju ett heltidsjobb. Jag märker nu hur mycket tid allt detta tagit.
Kramar till er!
Innan jag berättade allt för min man hade jag ett väldigt jobb med att dölja allt. Jag var tvungen att tömma brevlådan innan min man. Fick gömma räkningar och påminnelser i en väska i garderoben. Ibland kom inte pengarna in förrän kvällen och räkningarna var på väg till inkasso. Ofta fick man låsa in sig på toan och sitta och betala räkningarna eller vänta tills gubben la sig så man fick in dom före tolvslaget.
På helger umgicks man och låtsades som inget hade hänt men hjärnan gick på högvarv.
Man var dörädd för att bankerna skulle ringa o prata om att var sen med inbetalningarna när gubben var hemma. Vilket pusslande allt detta var?!
Sen visste man ju att detta kommer brista förr eller senare.
Detta var hemska år!
Nu får jag ta ansvar för allt jag gjort. Det jobbiga är att jag sviket min nära och får leva med det. Dom behandlar mig som om jag är iq-befriad och inte kan sköta något mer. Men jag har inga lögner mer så det är befriande. Även on jag blir illa behandlad.
Nu har jag inte tagit in posten på nästan 11 månader. Och har börjat sluta tänka på när den kommer och vakta den.
Och det är en befrielse att jag släppt allt till KFM.
Men hur löser ni allt praktiska? Hur gör ni för att dölja detta? Det är ju ett heltidsjobb. Jag märker nu hur mycket tid allt detta tagit.
Kramar till er!