- Blev medlem
- 4 Augusti 2018
- Meddelanden
- 366
- Mottagna reaktioner
- 647
- Poäng
- 597
Jag har varit aktiv på detta forum sedan augusti 2018. Efter att ha varit Spelberoende i ungefär fyra år. Inte så lång tid kan tyckas men på åtta månader hade jag en skuld på drygt en miljon och mina anhöriga visste ingenting..släppte bomben. De blev både ledsna och besvikna men stöttade mig. Vi besökte budget och skuldrådgivare och rådet var att släppa allt till KFM för det fanns ingen chans att jag skulle lösa det.
Besökte föreningen för Spelberoende och grät mig igenom mötet, aldrig mer det här skulle jag klara själv..
Spelfri i fyra månader och då ansåg jag mig vara frisk...en vinst som min man fick på trav och delade med mig blev katastrof. Då jag varit Spelberoende och aldrig haft några pengar så blev jag förvirrad vad ska jag göra med pengarna? Det blev att spela..och givetvis spelade jag upp både vinsten och mer därtill. Mitt första återfall som skulle följas av fler..
Gång på gång fick jag krypa till korset och berätta när jag kört det i botten igen..min son var den som var mest förbannad och varnade mig att han kommer inte att orka med mitt beteende. Han hjälpte mig att spärra för spel på mobilen, dock var jag uppfinningsrik och hittade en väg till spel genom Facebook..
Jag fick skuldsanering beviljad juni 2017 men slutade aldrig spela. Pantsatte mina och även min mans smycken vilket han inte visste om något som jag berättade i slutet på november 2017 och lovade att lösa ut.
I februari 2018 spelade jag bort hela min lön på några timmar, 26 000 kr, ingen betalning på min skuldsanering och inga pengar att överföra till min man för mat och hyra. Panik och frågar min son om ett lån. Får nej då han insett att det är ingen hjälp för mig så jag får ta konsekvenserna...han lämnar hemmet och flyttar till en egen lägenhet och vill inte ha kontakt med mig..fullt förståeligt.
Jag lyckas få uppskov hos KFM och löser det med återbetalning på skatten. Allt är lugnt..
En månad senare dags igen för spel och kan inte betala KFM, likadant i maj ingen betalning till KFM. Får uppskov till juni hos KFM och då ska 19 000 kr betalas utöver det vanliga..
Inser att mitt liv är på väg att rasa samman...min man opereras och hans äldsta son ska gifta sig, inte kan jag berätta om mitt elände då...
Lönen kommer i juni och nu måste jag få "den stora vinsten som löser allt" men den kommer inte..inser att jag måste berätta och då kommer inte min man att orka. ..han har ställt upp gång på gång men någonstans så tar det slut.
Jag berättar och min man säger nu går jag till fastighetsägaren och sätter upp mig på en egen lägenhet.
Mitt mående är så dåligt att jag ser ingen annan utväg än att ta mitt liv..räddas dock av min son som påkallar hjälp och efter ett dygn vaknar jag upp på intensiven. Det är först då som jag inser att jag måste välja spela och bli hemlös eller bli Spelfri och få ett liv.
Jag väljer det senare och har nu varit spelfri i 180 dagar som jag är oerhört stolt över. Jag har även återupptagit kontakten med min son och det glädjer mig. Min man ska ha ett guldhjärta för att han alltid stöttat mig och vägrat tro annat än att den förnuftiga tjejen som han träffade för nio år sedan finns där och se det gör hon.
Vill med min historia inge hopp att det går att bli Spelfri. Det måste komma inifrån och du måste erkänna för dig själv att du är Spelberoende och kommer så att vara livet ut. Sluta spela i första hand för din egen skull och i andra hand för dina nära och käras skull. Den rätta ordningsföljden enligt min mening. Våga berätta även om du är kvinna och kanske till och med mor för det kan drabba vem som helst. Kontakta föreningen för Spelberoende. Det är ett stöd och så småningom kanske du själv försöker hjälpa andra människor som hamnat i ett beroende.
Till Spelberoende som läst min historia hoppas jag att ni väljer att år 2019 ska bli ett år som Spelfri.
Besökte föreningen för Spelberoende och grät mig igenom mötet, aldrig mer det här skulle jag klara själv..
Spelfri i fyra månader och då ansåg jag mig vara frisk...en vinst som min man fick på trav och delade med mig blev katastrof. Då jag varit Spelberoende och aldrig haft några pengar så blev jag förvirrad vad ska jag göra med pengarna? Det blev att spela..och givetvis spelade jag upp både vinsten och mer därtill. Mitt första återfall som skulle följas av fler..
Gång på gång fick jag krypa till korset och berätta när jag kört det i botten igen..min son var den som var mest förbannad och varnade mig att han kommer inte att orka med mitt beteende. Han hjälpte mig att spärra för spel på mobilen, dock var jag uppfinningsrik och hittade en väg till spel genom Facebook..
Jag fick skuldsanering beviljad juni 2017 men slutade aldrig spela. Pantsatte mina och även min mans smycken vilket han inte visste om något som jag berättade i slutet på november 2017 och lovade att lösa ut.
I februari 2018 spelade jag bort hela min lön på några timmar, 26 000 kr, ingen betalning på min skuldsanering och inga pengar att överföra till min man för mat och hyra. Panik och frågar min son om ett lån. Får nej då han insett att det är ingen hjälp för mig så jag får ta konsekvenserna...han lämnar hemmet och flyttar till en egen lägenhet och vill inte ha kontakt med mig..fullt förståeligt.
Jag lyckas få uppskov hos KFM och löser det med återbetalning på skatten. Allt är lugnt..
En månad senare dags igen för spel och kan inte betala KFM, likadant i maj ingen betalning till KFM. Får uppskov till juni hos KFM och då ska 19 000 kr betalas utöver det vanliga..
Inser att mitt liv är på väg att rasa samman...min man opereras och hans äldsta son ska gifta sig, inte kan jag berätta om mitt elände då...
Lönen kommer i juni och nu måste jag få "den stora vinsten som löser allt" men den kommer inte..inser att jag måste berätta och då kommer inte min man att orka. ..han har ställt upp gång på gång men någonstans så tar det slut.
Jag berättar och min man säger nu går jag till fastighetsägaren och sätter upp mig på en egen lägenhet.
Mitt mående är så dåligt att jag ser ingen annan utväg än att ta mitt liv..räddas dock av min son som påkallar hjälp och efter ett dygn vaknar jag upp på intensiven. Det är först då som jag inser att jag måste välja spela och bli hemlös eller bli Spelfri och få ett liv.
Jag väljer det senare och har nu varit spelfri i 180 dagar som jag är oerhört stolt över. Jag har även återupptagit kontakten med min son och det glädjer mig. Min man ska ha ett guldhjärta för att han alltid stöttat mig och vägrat tro annat än att den förnuftiga tjejen som han träffade för nio år sedan finns där och se det gör hon.
Vill med min historia inge hopp att det går att bli Spelfri. Det måste komma inifrån och du måste erkänna för dig själv att du är Spelberoende och kommer så att vara livet ut. Sluta spela i första hand för din egen skull och i andra hand för dina nära och käras skull. Den rätta ordningsföljden enligt min mening. Våga berätta även om du är kvinna och kanske till och med mor för det kan drabba vem som helst. Kontakta föreningen för Spelberoende. Det är ett stöd och så småningom kanske du själv försöker hjälpa andra människor som hamnat i ett beroende.
Till Spelberoende som läst min historia hoppas jag att ni väljer att år 2019 ska bli ett år som Spelfri.