Hur är det att leva med löneutmätning?

[Jessica87]

Skicka in en ansökan. Av det du berättar här så känns det ju inte alls omöjligt att du skulle få sanering.

Instämmer helt! Skicka in en ansökan. Förhoppningsvis har du en god chans. Då är det 5 års kämpande men sen är det också över. Jag förstår din känsla helt. Samtidigt är det ju allt fler som hamnar hos kronofogden. Gör vad du kan för att lösa detta, och sträck på dig sen! Vi gör alla misstag men vi väljer att bättra oss och försöka rätta till dom, vilket är det viktigaste för det mesta.

 

[Terry_]

Okej, jag hänger med!!
Vad har jag gjort… Betalat det jag ska varje månad. Sålde mitt hus med vinst och alla pengar har gått till att betala på skulderna. Nu är sparkontot tomt. När jag var gift och hade gemensam ekonomi så gick det runt utan bekymmer egentligen. Men när jag blev lämnad och en mardröms separation kastade omkull mig blev jag själv stående med blancolånen jag egentligen inte själv var ansvarig för. Det är dock en historia för sig.
Jag jobbar heltid. Men när jag betalat hyra, el, försäkringar mm så är det inte mycket kvar att leva på till mat mm och att jag då dessutom skulle kunna betala av mina lån är en omöjlighet. Jag har några månader tillbaka överlevt genom olika mirakel, sålt saker av värde osv. Men nu finns det inte fler gruvor att gräva i. Det går inte runt.
Funderade på om jag skulle kunna omförhandla mina lån men inser att jag inte då heller kommer gå runt så det är ingen mening.
Jag vill bara att mardrömmen ska ta slut och att jag kommer ut på andra sidan i behåll och kan bygga en stabil ekonomi. Det här var inget jag såg i min spåkula. Nu anar jag istället att jag kanske har 5-10-15 år framför mig av detta elände. KFM sidan räknar mina kostnader, ensam med två tonåringar och då blir mina inkomster/utgifter vad mitt förbehåll skulle vara och totalen blir att KFM skulle kunna utmäta 0kr. Det betyder ju att jag inte ens med löneutmätning kan betala mina skulder.
Inte på något sätt vill jag smita undan utan hade helst betalat mina lån tills det var klart men det går inte. Skamsen. Ja, det känns jäkligt skamset! Om man LÅNAR pengar så betyder ju det att man ska betala tillbaka.
En skuldsanering skulle ju såklart vara en drömchans att få ordning på ”livet”, hitta MIN väg, tillvaro och lycka på egen hand. Som det är nu känner jag att jag inte ens kan dejta för jag sitter så i skiten och livet blir på paus. Jag vill inte leva på paus 5-15 år till utan att veta att det kommer och lösa sig….

Löste dock @Terry_ s upprepande ord. Det löser sig alltid, ibland tar det bara längre tid! Och ja, jag får ha förtröstan i det!

Jag lovar.

Det är det enda jag har levt efter exakt hela mitt liv - det löser sig.

Hittills har jag varit i krig, fattigdom, missbruk, på randen till hemlöshet och fan och hans moster.

Allt har ändå alltid löst sig....

Inte riktigt allt, mitt fotbollslag är SKIT men i övrigt har allt annat löst sig

 

[Mjau 74]

Okej, jag hänger med!!
Vad har jag gjort… Betalat det jag ska varje månad. Sålde mitt hus med vinst och alla pengar har gått till att betala på skulderna. Nu är sparkontot tomt. När jag var gift och hade gemensam ekonomi så gick det runt utan bekymmer egentligen. Men när jag blev lämnad och en mardröms separation kastade omkull mig blev jag själv stående med blancolånen jag egentligen inte själv var ansvarig för. Det är dock en historia för sig.
Jag jobbar heltid. Men när jag betalat hyra, el, försäkringar mm så är det inte mycket kvar att leva på till mat mm och att jag då dessutom skulle kunna betala av mina lån är en omöjlighet. Jag har några månader tillbaka överlevt genom olika mirakel, sålt saker av värde osv. Men nu finns det inte fler gruvor att gräva i. Det går inte runt.
Funderade på om jag skulle kunna omförhandla mina lån men inser att jag inte då heller kommer gå runt så det är ingen mening.
Jag vill bara att mardrömmen ska ta slut och att jag kommer ut på andra sidan i behåll och kan bygga en stabil ekonomi. Det här var inget jag såg i min spåkula. Nu anar jag istället att jag kanske har 5-10-15 år framför mig av detta elände. KFM sidan räknar mina kostnader, ensam med två tonåringar och då blir mina inkomster/utgifter vad mitt förbehåll skulle vara och totalen blir att KFM skulle kunna utmäta 0kr. Det betyder ju att jag inte ens med löneutmätning kan betala mina skulder.
Inte på något sätt vill jag smita undan utan hade helst betalat mina lån tills det var klart men det går inte. Skamsen. Ja, det känns jäkligt skamset! Om man LÅNAR pengar så betyder ju det att man ska betala tillbaka.
En skuldsanering skulle ju såklart vara en drömchans att få ordning på ”livet”, hitta MIN väg, tillvaro och lycka på egen hand. Som det är nu känner jag att jag inte ens kan dejta för jag sitter så i skiten och livet blir på paus. Jag vill inte leva på paus 5-15 år till utan att veta att det kommer och lösa sig….

Löste dock @Terry_ s upprepande ord. Det löser sig alltid, ibland tar det bara längre tid! Och ja, jag får ha förtröstan i det!

Hur gamla är barnen?

 

[ANG]

@Terry_ läst många av dina inlägg, länge. Och efter att ha läst om dit slit och skit så får man ju ändå liiiite hopp.

Barnen är 17 och 19. Den äldre bidrar en del hemma ekonomiskt så det behöver vi inte gå igenom. Det som känns tungt där är att det är inte hur vi sa att det skulle vara att bo hemma när han var yngre. Då hette det bo hemma gratis så länge du kan osv. Men nu blev ju förutsättningarna lite annorlunda. Så ja, han bidrar, och jag är okej med det han bidrar med.
Den yngre går fortfarande i skolan. NPF så kanske blir lite kämpigare att sen ta sig ut i arbetslivet men vi får se.

Den där spåkulan jag nämnde ovan… Det hade varit så mycket lättare att kämpa vidare om den kunde sia om hur det kommer se ut de närmsta åren, när lättar dimman…