- Blev medlem
- 27 Maj 2022
- Meddelanden
- 838
- Mottagna reaktioner
- 1 049
- Poäng
- 817
Jag har märkliga, komplicerade, konflikterade (om det nu är ett ord, och om inte så uppfann jag det just!) och svårförståeliga känslor idag.
Igår fick jag min bil. Jag har inte körkort än, men ändå fick jag min bil. En Renault Captur från 2021 från gått 5100 mil. Jag fick en god vän att följa med mig och hämta den, och känslorna började när jag satte mig i bilen. Min bil. Min bil.
Den ser liten ut, men är väl stor som en Volvo V40. Ingen jättebil, men heller ingen pyttebil. Bilden nedan är en marknadsföringsbild. Ungefär 0,6 l per mil drar den. Det är en bil både för att pendla till jobbet med, och som överlever timtals åkning på motorvägen.
Varför denna omvända ordning med att skaffa bil innan körkortet? Det är många skäl, de flesta privata som jag inte vill ta upp här, men också ekonomiska som jag kan prata om. Främst den kommande deklarationen som nog gör att min årsinkomst, på pappret, går ner. Och världsekonomin ser väl inte så ljus ut så det kommer kanske problem med lån senare.
Jag bestämde mig för att betala 50% kontant, och 50% med ett billån. Så, mina 100k från min indexfond som legat på ett Avanza sparkonto sedan jag sålde innehavet innan årsskiftet, plus 100k från Zikla Bank (tidigare Volvo Finans) till en ränta av 6,95% över åtta år. Inget restvärde – planerar att köra bilen tills den faller i bitar. Så, min lånebörda går från 200k (av 320) till 300k (av 320).
Jag tror att jag fortfarande, till en del, har kvar mentaliteten från när jag började den här tråden. Jag förtjänar inte riktigt det här. Det är inte riktigt på riktigt. Samtidigt så är det ju tecken på någon sorts rehabilitering. Jag är inte samma som gubbstrutten i början av tråden. Men jag har kvar en hel del av tankegodset från den gubbstrutten.
Som sagt… märkligt, komplicerat, konflikterat och svårförståeligt. Min första resa ska gå till havsbandet - jag och kameran och en stuga vid havet. Efter det, så får vi ser varthän det bär.
Igår fick jag min bil. Jag har inte körkort än, men ändå fick jag min bil. En Renault Captur från 2021 från gått 5100 mil. Jag fick en god vän att följa med mig och hämta den, och känslorna började när jag satte mig i bilen. Min bil. Min bil.
Den ser liten ut, men är väl stor som en Volvo V40. Ingen jättebil, men heller ingen pyttebil. Bilden nedan är en marknadsföringsbild. Ungefär 0,6 l per mil drar den. Det är en bil både för att pendla till jobbet med, och som överlever timtals åkning på motorvägen.
Varför denna omvända ordning med att skaffa bil innan körkortet? Det är många skäl, de flesta privata som jag inte vill ta upp här, men också ekonomiska som jag kan prata om. Främst den kommande deklarationen som nog gör att min årsinkomst, på pappret, går ner. Och världsekonomin ser väl inte så ljus ut så det kommer kanske problem med lån senare.
Jag bestämde mig för att betala 50% kontant, och 50% med ett billån. Så, mina 100k från min indexfond som legat på ett Avanza sparkonto sedan jag sålde innehavet innan årsskiftet, plus 100k från Zikla Bank (tidigare Volvo Finans) till en ränta av 6,95% över åtta år. Inget restvärde – planerar att köra bilen tills den faller i bitar. Så, min lånebörda går från 200k (av 320) till 300k (av 320).
Jag tror att jag fortfarande, till en del, har kvar mentaliteten från när jag började den här tråden. Jag förtjänar inte riktigt det här. Det är inte riktigt på riktigt. Samtidigt så är det ju tecken på någon sorts rehabilitering. Jag är inte samma som gubbstrutten i början av tråden. Men jag har kvar en hel del av tankegodset från den gubbstrutten.
Som sagt… märkligt, komplicerat, konflikterat och svårförståeligt. Min första resa ska gå till havsbandet - jag och kameran och en stuga vid havet. Efter det, så får vi ser varthän det bär.