Hopp eller förtvivlan?

[Doodles]

Jag har ganska bra koll på ekonomin. Mitt syfte här har varit att få bort inkassobolagen, och minska risken för att de ska bestämma sig för att mina avbetalningsplaner inte gäller längre, och sen skicka till fogden och ge mig ännu mera anmärkningar. Jag betalar 4200 i månaden just nu. Jag kan nå upp till 5000 om jag minskar min budget matbudget till 100 och dagen. Så, jag klarar att betala det. Men det vore bara så jävla skönt att slippa ha med inkassobolagen att göra, och ha "ett lån" ett tag, och sen omvandla det till ett lågräntelån som jag kan leva med. Men jag har verkligen en stark motvilja mot att släppa in främlingar i min lägenhet. Jag höll på och surrade i andrahandsträsket i Göteborg i fyra år, och bodde med allsköns konstiga hyresvärdar (och en del bra också). Jag värdesätter helt enkelt mitt privatliv just nu högre än vad jag trodde att jag gjorde när jag började den här tråden.

Koll på ekonomin kan man ha även om man måste leva på nudlar. Du bestämmer helt enkelt.

 

[Kraputt]

Skickade mejl till Nystart i lördags i förra veckan för att fråga om de kan låna ut en lägre summa än det jag begärde. När jag loggar in står det fortfarande "Tack för att du verifierat ditt konto", eller något sådant. Jag tänker att jag ska ringa dem när jag går på semester i nästa vecka, men risken är väl stor att de som kan besluta (eller säga något överhuvudtaget) är på semester de också.

 

[Kraputt]

Huvudet är ändå bra konstigt. Trots att de flesta låneförmedlare vänder sig till samma banker så har jag nu försökt med tre stycken. Trots att jag innan gick igenom i huvudet att det inte skulle spela någon roll, så slängde jag ändå in en ansökan hos advisa. Nu har jag sökt hos Lendo, Zmarta, och advisa. Självklart blev resultatet detsamma.

Jag hade hoppats på komma ur den här karusellen nu. Jag har en i grunden god ekonomi. Det är ingen fara att jag ska skaffa betalningsanmärkning igen – jag har blivit så bränd av de senaste tio åren att jag kan vara supersnål gentemot mig själv. Inte mot andra, hoppas jag. Men… till exempel. Det var så varmt i veckan, och jag har semester och följde med en god vän på en dagstur till Styrsö för att bara vandra omkring och kanske ta en öl vid en bryggservering någonstans.

Jag kunde inte låta bli att matematiskt försöka räkna ut hur mycket jag skulle behöva spara in nästa vecka om jag gjorde det. Det är knäppt. Jag har en ekonomi som går ihop. Det är snålt, men det går, och jag har till och med lite över nu. Jag har avtal med alla jag är skyldig pengar, och jag skulle få ångest om jag inte betalade en vecka innan förfallodagen.

Ett år till av det här då.

 

[Kraputt]

Tillägg, Jag har fortfarande någon sorts kontakt med NStart. De svarande inte på mejlet jag skickade den 18 juni, så i fredags ringde jag dem och för andra gången fick jag verifiera mina konton. Sedan lade de på, och när jag försökte ringa tillbaka var det telefonsvarare som sa att de hade gått för helgen.

 

[Kraputt]

En av mina skulder är till Intrum, och den var på 268k. Tidigare i år ringde jag dem och frågade om de kunde gå med på att jag betalade kapitalbeloppet på 100k, och det gick de med på, men förfallodagen var den 15 juli. Jag var rädd för att om jag inte klarade det, så skulle skulden hoppa tillbaka till 268k, men jag fick veta idag att jag får behålla ackordet. Nu ska det betalas i oktober 2023. Ja, jag får betala varje månad, men bara 800 från augusti 2022 till september 2023. Cirka 11 000 extra är bättre än 168 000.

Jag har givit upp försöken helt och hållet på att få lån. Jag skaffade mig totalt 6 förfrågningar på UC, och det fick min kreditvärdighet att tanka helt från förfärliga 14% till bedrövliga 29%. NStart har fortfarande inte svarat, så jag tror de helt enkelt ignorerar mig.

Tolv månader till får jag bita ihop, men jag tror jag klarar det här. Det blir inte fett, men det blir heller inte särskilt magert. Jag är inte dyr i drift, trots allt. Och ja, jag klarar det här. Det känns jäkligt skönt, faktiskt.

Ett år till. Jag är nu glad att jag inte sökte skuldsanering. Då hade jag inte varit färdig förrän tidigast 2025-2026. Och om jag hade fått skuldsaneringen beviljad, så hade jag nog inte varit färdig förrän i 2027.

 

[Myra]

En av mina skulder är till Intrum, och den var på 268k. Tidigare i år ringde jag dem och frågade om de kunde gå med på att jag betalade kapitalbeloppet på 100k, och det gick de med på, men förfallodagen var den 15 juli. Jag var rädd för att om jag inte klarade det, så skulle skulden hoppa tillbaka till 268k, men jag fick veta idag att jag får behålla ackordet. Nu ska det betalas i oktober 2023. Ja, jag får betala varje månad, men bara 800 från augusti 2022 till september 2023. Cirka 11 000 extra är bättre än 168 000.

Jag har givit upp försöken helt och hållet på att få lån. Jag skaffade mig totalt 6 förfrågningar på UC, och det fick min kreditvärdighet att tanka helt från förfärliga 14% till bedrövliga 29%. NStart har fortfarande inte svarat, så jag tror de helt enkelt ignorerar mig.

Tolv månader till får jag bita ihop, men jag tror jag klarar det här. Det blir inte fett, men det blir heller inte särskilt magert. Jag är inte dyr i drift, trots allt. Och ja, jag klarar det här. Det känns jäkligt skönt, faktiskt.

Ett år till. Jag är nu glad att jag inte sökte skuldsanering. Då hade jag inte varit färdig förrän tidigast 2025-2026. Och om jag hade fått skuldsaneringen beviljad, så hade jag nog inte varit färdig förrän i 2027.

Som du säger, 12 månader går fort. Hoppas att inga oförutsedda utgifter dyker upp under tiden, det är ofta såna som kan få kärran att välta. Kan du så lägg undan nån hundralapp i månaden i fall att det händer ngt.

 

[Kraputt]

Ja, jag försöker ha 10k i ett esparkonto som jag inte rör. Så fort jag måste plocka av det så ersätter jag det så fort jag kan.

 

[Myra]

Ja, jag försöker ha 10k i ett esparkonto som jag inte rör. Så fort jag måste plocka av det så ersätter jag det så fort jag kan.

Perfekt, då startar vi nedräkningen

 

[Kraputt]

Som sagt, huvudet är rätt konstigt ändå. Jag var ute på en promenad på min favoritrunda, det vill säga ner mot Askim mot Hovås här i Göteborg. Då har jag havet och skärgården till höger och inlandet till vänster. Det är väldigt fint där, särskilt på sommaren. Jag satte mig ner på en stubbe och drack termoskaffe, och blev så heligt förbannad att jag ville ställa mig upp och gorma rakt ut.

Jaja, jag gjorde ju inte det, är ju ändå svensk. Jag knöt handen i fickan, efter att inte ha hytt mot solen och förbipasserande. Men efteråt vill jag bara skratta. En gubbe på en stubbe som gormar åt ingenting mitt i sommarsolen...

Jag var mest så arg på mig själv. Jag ramlade ner i mitt svarta hål i 2012. Nu tio år senare har jag tappat bort tio år av mitt liv. Men nu när jag är på raksträckan fram till målssnöret - då blir jag arg. Det är bara att konstatera att jag är rätt konstig ändå.

 

[Mirars]

Som sagt, huvudet är rätt konstigt ändå. Jag var ute på en promenad på min favoritrunda, det vill säga ner mot Askim mot Hovås här i Göteborg. Då har jag havet och skärgården till höger och inlandet till vänster. Det är väldigt fint där, särskilt på sommaren. Jag satte mig ner på en stubbe och drack termoskaffe, och blev så heligt förbannad att jag ville ställa mig upp och gorma rakt ut.

Jaja, jag gjorde ju inte det, är ju ändå svensk. Jag knöt handen i fickan, efter att inte ha hytt mot solen och förbipasserande. Men efteråt vill jag bara skratta. En gubbe på en stubbe som gormar åt ingenting mitt i sommarsolen...

Jag var mest så arg på mig själv. Jag ramlade ner i mitt svarta hål i 2012. Nu tio år senare har jag tappat bort tio år av mitt liv. Men nu när jag är på raksträckan fram till målssnöret - då blir jag arg. Det är bara att konstatera att jag är rätt konstig ändå.

Vi alla är nog rätt konstig och tokiga emellanåt..

Jag känner igen och relaterar till känslan! Äg dina känslor, känn det du vill/behöver, skaka av dig och kom ihåg, du är på väg framåt!