- Blev medlem
- 4 Januari 2019
- Meddelanden
- 2 027
- Mottagna reaktioner
- 1 140
- Poäng
- 897
Med risk för att det dels inte riktigt handlar om KFM utan mer om min situation får jag ursäkta men hur som helst.
Har ju florerat runt på forumet under en tid. Under en period kände jag stort hopp och var ganska flitig med användandet här. Jag kände att jag fick hjälp och jag kunde dessutom ge den. Nu är situationen dock en helt annan.
Jag har sen jag fått mitt nya jobb för ett år sen bara ramlat djupare och djupare. Jag lämnade en tjänst där jag jobbade deltid (medvetet), kunde ro om mina barn och var fullkomligt trygg till ett mer välbetalt fräsigt jobb. Detta trodde jag skulle bli början på en strävan efter skuldfrihet men det började bedrövligt. Hamnade efter med en gång. Lönen betalades ut i efterskott. Jag tog en månads återhämtning innan detta så jag var utan lön i 2 månader. Mina skulder var redan stora så detta genererade ett återfall i spel.
Tiden gick och jag jobbade ihjäl mig och efter ett par månader fick jag utmätning eftersom jag inte kunde betala saker början av året. Detta var det absolut sämsta som kunde ske. 2 normala löner hann jag få.
Tappade mer och mer lust, jobbade bara, träffade knappt barnen och vid provanställningens slut kom dom fram till att den inte skulle förlängas. Trots att jag jobbade dubbelt. Efter diskussioner fortsatte dock anställningen med lite andra uppgifter men visstid då ist. Jag halkade långt ner i ”rang” och jag spydde verkligen på allt. Kände mig helt meningslös. Som att all min kunskap ignorerades totalt.
3 månader senare avslutas visstid. Jag är nu helt utbränd. Jag mår så jäkla dåligt så inget fungerar. Folk kräver pengar till höger och vänster (vissa med all rätt). Jag inser att jag inte betalat a-kassa så denna är körd. Grundersättningen är mindre än existensminimum och den har inte ens börjat handledas och jag är rädd att jag kanske får den utbetald först i Januari nån gång. Ingen slutlön eller semesterersättning har jag att se fram emot då allt sådant drogs i somras då provanställningen tog slut. Detta tog KFM. Vid senaste lön betalade företaget för mycket i utmätning (2000 kr). Jag ringde KFM och påtalade att dessa pengar var livsviktiga för att jag ens skall ställa bröd på bordet till mina barn. Men de har alltså ett så härligt system att detta ändå går iväg till skulder. ”De är redan fördelade” fick jag alltså till svar. Alltså??
Jag är nu arbetssökande igen, utan någon som helst inkomst på gång men är så utbränd så jag vill sjukskriva mig. Har jag ens något att tjäna på det? Antar ersättningen är samma som lägsta a-kassa?
Ansökte dessutom om AGB men den försäkringen hade givetvis inte företaget. Det var…sista chansen om man säger så.
Långt detta men tror aldrig jag varit såhär trasig inombords någonsin och då har det ändå hänt en hel del i mitt liv. Jag ser ingen framtid framför mig överhuvudtaget. Jag har skulder på 1 miljon, barn att ta hand om och en stundande Jul att fullkomligt försöka ignorera.
Fan säger jag faktiskt. Vad gör man?
Har ju florerat runt på forumet under en tid. Under en period kände jag stort hopp och var ganska flitig med användandet här. Jag kände att jag fick hjälp och jag kunde dessutom ge den. Nu är situationen dock en helt annan.
Jag har sen jag fått mitt nya jobb för ett år sen bara ramlat djupare och djupare. Jag lämnade en tjänst där jag jobbade deltid (medvetet), kunde ro om mina barn och var fullkomligt trygg till ett mer välbetalt fräsigt jobb. Detta trodde jag skulle bli början på en strävan efter skuldfrihet men det började bedrövligt. Hamnade efter med en gång. Lönen betalades ut i efterskott. Jag tog en månads återhämtning innan detta så jag var utan lön i 2 månader. Mina skulder var redan stora så detta genererade ett återfall i spel.
Tiden gick och jag jobbade ihjäl mig och efter ett par månader fick jag utmätning eftersom jag inte kunde betala saker början av året. Detta var det absolut sämsta som kunde ske. 2 normala löner hann jag få.
Tappade mer och mer lust, jobbade bara, träffade knappt barnen och vid provanställningens slut kom dom fram till att den inte skulle förlängas. Trots att jag jobbade dubbelt. Efter diskussioner fortsatte dock anställningen med lite andra uppgifter men visstid då ist. Jag halkade långt ner i ”rang” och jag spydde verkligen på allt. Kände mig helt meningslös. Som att all min kunskap ignorerades totalt.
3 månader senare avslutas visstid. Jag är nu helt utbränd. Jag mår så jäkla dåligt så inget fungerar. Folk kräver pengar till höger och vänster (vissa med all rätt). Jag inser att jag inte betalat a-kassa så denna är körd. Grundersättningen är mindre än existensminimum och den har inte ens börjat handledas och jag är rädd att jag kanske får den utbetald först i Januari nån gång. Ingen slutlön eller semesterersättning har jag att se fram emot då allt sådant drogs i somras då provanställningen tog slut. Detta tog KFM. Vid senaste lön betalade företaget för mycket i utmätning (2000 kr). Jag ringde KFM och påtalade att dessa pengar var livsviktiga för att jag ens skall ställa bröd på bordet till mina barn. Men de har alltså ett så härligt system att detta ändå går iväg till skulder. ”De är redan fördelade” fick jag alltså till svar. Alltså??
Jag är nu arbetssökande igen, utan någon som helst inkomst på gång men är så utbränd så jag vill sjukskriva mig. Har jag ens något att tjäna på det? Antar ersättningen är samma som lägsta a-kassa?
Ansökte dessutom om AGB men den försäkringen hade givetvis inte företaget. Det var…sista chansen om man säger så.
Långt detta men tror aldrig jag varit såhär trasig inombords någonsin och då har det ändå hänt en hel del i mitt liv. Jag ser ingen framtid framför mig överhuvudtaget. Jag har skulder på 1 miljon, barn att ta hand om och en stundande Jul att fullkomligt försöka ignorera.
Fan säger jag faktiskt. Vad gör man?