De bor många många mil bort så öga mot öga är inte ett alternativ. Jag känner att jag bara börjar gråta om jag ringer och det blir inte bra därav ett sms förstGrymt skrivet, ett sms är så opersonligt på nåt vis att prata öga mot öga och visa sig sårbar visar på genuinitet och man bestämt sig och är målmedveten att göra något åt sin situation.Det är inte lika lätt som att skicka ett sms.
Det kan jag inte pga hus och barn tyvärr. Mina föräldrar har de Väldigt gott ställt och jag önskar jag bett om hjälp tidigare än att ta massa idiotiska lån.Jag gjorde mitt val för länge sen om att jag aldrig kommer fråga mina föräldrar om lån/arv eller pengar att betala mina skulder. Där drog jag min gräns.
Om det blir utmätning eller skuldsanering till slut så är det så det får bli kom jag fram till. Idag har jag skuldsanering och är glad över att jag aldrig diskuterat något om min ekonomiska situation med föräldrarna, trots att dom har pengar.
Att släppa lånen till Kronofogden och jobba dig mot skuldsanering (om du inte får första ansökan) är också ett alternativ som finns om allt annat är uttömt. Att vara hos kronofogden är inte så hemskt som det låter.
Det var ändå bra skrivet med sms:et och jag beklagar verkligen hur det togs emot. Så otroligt jobbigt och ledsamt för digInte min mening att ta modet ifrån dig, jag önskar dig genuint lycka till och håller tummarna för att du får den respons du förtjänar ❤️.
Jag skickade först ett sms där jag skrev att jag behöver fråga en sak men att jag inte riktigt vet hur jag ska uttrycka mig då jag skäms otroligt mycket.
I smsen skrev jag ner vad jag behövde hjälp med och varför.
Avslutade med att skriva att min mamma gärna får ringa om hon vill prata med mig om det.
Jo absolut. Men de bor väldigt långt bort tyvärr. Så det är sms eller telefon och vid just telefon blir jag så extremt ledsen och får inte ur mig något.Förlåt min fråga... men vore det inte på sin plats med ett samtal "öga mot öga" istället för "bara" ett sms/telefonsamtal?
Det hade jag missat eller så framkom det senare? Tycker man ska göra som man vill och tycker alla som skrivit här har lämnat bra förslag. Personligen så hade jag ringt om jag bott långt borta även fast jag hade haft gråten i halsen men om du inte klarar av det eller inte får ur dig det du vill säga så är det ju bara sms som fungerar eller göra det på gammal modigt vis per brev.Jag önskar dig bara lycka till i din situation!De bor många många mil bort så öga mot öga är inte ett alternativ. Jag känner att jag bara börjar gråta om jag ringer och det blir inte bra därav ett sms först
Ett sms kan vara början på ett fortsatt samtal. Tycker var och en ska själv avgöra hur man vill ställa frågan man tycker är väldigt svår att ställa. Vissa skriver brev, vissa ringer, öga mot öga, sms. Vilka är vi att döma hur andra väljer att göra.Grymt skrivet, ett sms är så opersonligt på nåt vis att prata öga mot öga och visa sig sårbar visar på genuinitet och man bestämt sig och är målmedveten att göra något åt sin situation.Det är inte lika lätt som att skicka ett sms.
Håller med dig! Dessutom kan det vara bra att skriva ner det man vill ha sagt, så att man inte kommer av sig, efter att ha skickat mejl/sms/brev så kan man ta det "öga mot öga" och svara på frågor e t c.Ts frågar inte efter råd om huruvida frågan om lån ska ställas via sms eller telefon eller ngt annat.
Är det inte bäst att bara svara på det som efterfrågas? I det här fallet lämlig formulering på ett sms som ts vill skicka till sin mamma. Tycker man det är olämpligt med sms så får man självklart göra det men det är inte det som frågas efter här.
Exakt.Håller med dig! Dessutom kan det vara bra att skriva ner det man vill ha sagt, så att man inte kommer av sig, efter att ha skickat mejl/sms/brev så kan man ta det "öga mot öga" och svara på frågor e t c.