Har lust att ge upp

[Kimsan72]

Detta med att släppa taget är oerhört svårt... Vad är rätt för den enskilda individen kan ingen sia om här ute.
Vi som har gjort det kan bara tala för våra egna erfarenheter...

Det var med stor sorg/vanmakt i mitt hjärta som jag själv tvingades släppa mina skulder i mars/april i fjol, men den ångesten, oron, jagandet på att fixa lån för att betala av på existerande lån, sömnsvårigheterna, mardrömmarna blev helt enkelt fööör mycket för mig att hantera.

Att släppa var likväl INGET lätt beslut och drevet med tfn samtal, Mail och brev från borgenärer fick mig näst intill att krypa på alla fyra... Trodde verkligen där och då att jag skulle gå under...

Till en dag i början av juli då jag bara bestämde mig att nu får det vara slut på självömkan. Jag tog tjuren vid hornen och för var dag som gick, så stärktes min tro om att jag (dessvärre) likväl hade gjort rätt...

I augusti när allt typ var klart och iscensatt gällande löneutmätning, så ”landade” jag i någon form av tyst acceptans. Jag valde helt enkelt att ”gilla läget” och ett lugn kom över mig...

Jag hade, som sagt, löneutmätning mellan augusti - februari. Det var OK. Jag levde dock med hoppet om att en dag ”få” skuldsanering. Om inte nu, så någon dag iallafall...
För mig har denna tro varit det jag har klamrat mig fast vid när det vid tillfällen stormade inom mig - när sorgen tog sitt grepp om mig...

Jag tror att vi alla behöver drömmar/visioner för att livet ska bli intressant och tillfredsställande... För de flesta ”normala” så innehåller dessa drömmar: husköp, semester resor, ny bil, bra jobb, etc etc...

I’ve been there - Done that ! För mig är min dröm idag att EN dag bli skuldfri och bli fri som en fågel igen, men oxå att här & nu likväl NJUTA AV LIVET !!!

Jag vägrar bli en bitter ”kärring”! Mina val - mina felsteg.
Tack vare Svenska Staten (inte ofta ja applåderar staten), så ges jag nu förhoppningsvis möjligheten att FÅ GÖRA OM - få göra rätt !

Det Ni, gott folk - det är en ynnest och något som jag är galet tacksam över!

Valen Ni gör är Era - lev med dom, men vad Ni än gör: bli aldrig bittra ! Det klär ingen...

Love always ❤️

 

[tigerkatten007]

Ska fundera på att släppa en del till inkasso. Har ingenting där så det kanske går. :/

Förstår att du vill kämpa så länge det går. Det kan bara du själv bestämma. Får du ingen ekonomisk stöttning från din man/sambo?

 

[samillan]

Finns det ingen möjlighet för dig att söka skuldsanering? 5 år går fort. Jag har redan klarat ett halvår.
Är så imponerad av hur du kämpar men det är ju så tärande på en och man mår skit.

 

[Kimsan72]

Finns det ingen möjlighet för dig att söka skuldsanering? 5 år går fort. Jag har redan klarat ett halvår.
Är så imponerad av hur du kämpar men det är ju så tärande på en och man mår skit.

...& risken är stor för såväl psykiska som fysiska hälsorisker, vilket kan få överväldigande långsiktiga konsekvenser...
Absolut inte alltid, men tillräckligt ofta för att även den aspekten skall vägas in...

 

[jordnöten]

Kämpa på eller släppa när man går back ca 20 papp per månad?
Hur gjorde ni, ångrar ni er?

Det är svår fråga och högst individuell, ett beslut bara du kan fatta.

Jag släppte hälften ca och hälften fortsatte jag att betala. Tur i oturen hade jag så många mindre lån utan större. Jag kalkylerade om det var värt att släppa allt och ha löneutmätning en längre tid eller en del och ha det kortare tid. För mig var det värt att minimera tiden med löneutmätning för jag tyckte det var piss. Mest egentligen att det stod på min lönespecifikation och att det sparas hos arbetsgivaren i 10 år. Jag hade hellre skulder och betalade in själv än att det skulle dras från min lön.

Men men, nu blev det så och jag hade möjligheten att fixa ett extrajobb så jag kunde fortsätta betala av på de lånen jag ”behöll”

Det är precis som du skriver, att välja mellan pest eller kolera.

Sjunk in i dina alternativ och sen när valet är gjort så acceptera det. Det är inte värt att bli bitter och fundera tänk om. Vi kan önska att vi gjort många saker annorlunda. Nu är situationen som den är och det viktiga är att se framåt och inte att fastna i det förgångna.

Lycka till hur du än väljer att göra

 

[Per1975]

Förstår att du vill kämpa så länge det går. Det kan bara du själv bestämma. Får du ingen ekonomisk stöttning från din man/sambo?

Ja... men min man kan inte fast han är snäll. Om jag har 370 000 eller något sånt har han nästan dubbelt så jag har fått hjälpa honom.

 

[Per1975]

Det är svår fråga och högst individuell, ett beslut bara du kan fatta.

Jag släppte hälften ca och hälften fortsatte jag att betala. Tur i oturen hade jag så många mindre lån utan större. Jag kalkylerade om det var värt att släppa allt och ha löneutmätning en längre tid eller en del och ha det kortare tid. För mig var det värt att minimera tiden med löneutmätning för jag tyckte det var piss. Mest egentligen att det stod på min lönespecifikation och att det sparas hos arbetsgivaren i 10 år. Jag hade hellre skulder och betalade in själv än att det skulle dras från min lön.

Men men, nu blev det så och jag hade möjligheten att fixa ett extrajobb så jag kunde fortsätta betala av på de lånen jag ”behöll”

Det är precis som du skriver, att välja mellan pest eller kolera.

Sjunk in i dina alternativ och sen när valet är gjort så acceptera det. Det är inte värt att bli bitter och fundera tänk om. Vi kan önska att vi gjort många saker annorlunda. Nu är situationen som den är och det viktiga är att se framåt och inte att fastna i det förgångna.

Lycka till hur du än väljer att göra

Tack, ska fundera. Varför skriver alla något om bitter.

 

[Per1975]

Finns det ingen möjlighet för dig att söka skuldsanering? 5 år går fort. Jag har redan klarat ett halvår.
Är så imponerad av hur du kämpar men det är ju så tärande på en och man mår skit.

Tack Samillan! Hade varit skönt.
Det är egentligen min man som borde söka skuldsanering och fokusera på att betala ner mina lån under tiden han väntar på allt. Han har nog 750-800 000 i lån och två bet. anm. medan jag är fri från det och har 370-380, men han vill inte att det kommer ut att han har löneutmätning eller skuldsanering, han har nära släktingar på samma jobb.
Om jag ska sälja in det till honom måste jag ha mer underlag som konkreta siffror på hur mycket snabbare det kan gå, han tänker bara på skammen och säger "skulle du göra det själv eller?" Jag vet att det skulle vara svårt att övertala honom.

 

[Per1975]

Ser så bra ut på Kreddy och minUC, 151 000 i utnyttjad kredit av 154 000.

Sen har jag 130k i sms lån och betalkoll på 50k och säkert något mer mindre.

Så egentligen känns det som att jag har så förbenat lite i skuld? Bara jag jobbar med sms lånen som drar multum.
Och fortsätter vara anmärkningsfri.

 

[Per1975]

Att släppa var mitt klokaste beslut.
Ångesten var fruktansvärd i början och när alla brev kom. Det går dock över och till slut infinner sig ett lugn.

Ja, det är lugnet jag hade velat ha istället för att känna press att sälja kläder, inredning och smycken billigt. Bara tradera har inbringat 75 000 till lån och är borta föralltid och det var mycket jobb bakom så jag har inte gjort något på veckor men nu har jag traderaräkning på 3400 kronor för försäljningar så jag måste sälja saker för att betala för en räkning för att jag sålt saker... bara det känns stressigt, eller som att ingenting egentligen ändras.