Som jag skrev tidigare, om du går ner i tid av bra anledning. T.ex sjukskrivning eller liknande så ska du självklart göra det och ompröva.Jag menar att det funkar att betala saneringen även om jag går ner i tid. Ska man ompröva ändå??
Jag kommer inte gå upp i lön förutom vanlig höjning då. Utan ska räkna på hur vi kan leva om man ska gå ner och om det funkar med inbetalningen till kfMan kan ju alltid ställa frågan, det skadar ju inte.
Samtidigt, om alla uppgifter man lämnat är sanningsenliga så har ju inte fordringsägarna att göra med vad det är som gör att man har pengar över eller inte. Hur mycket man ska betala och hur mycket man ska ha kvar att leva på är ju fastställt i ett regelverk, den som lever snålare och kanske kan spara undan pengar från förbehållsbeloppet ska ju inte straffas för det, tvärtom så är det ju positivt om man lär sig att ta ansvar för sin ekonomi på bästa möjliga sätt.
Har man däremot gått upp så mycket i lön att man kan klara sig på 80% av lönen där man tidigare behövde 100%, ja, då är det väl rimligt att det omprövas.
Men om man kan gå ner i tid utan att betala mindre finns väl ingen anledning att blanda in KFM i det, om grundinkomsten är densamma? Det finns ju inte utrymme att betala mer vid fulltid än vad personen redan gör, så ingen borgenär förlorar ju något på det hela.Som jag skrev tidigare, om du går ner i tid av bra anledning. T.ex sjukskrivning eller liknande så ska du självklart göra det och ompröva.
Men om du frivilligt går ner i tid utan att det är befogat så hade jag varit försiktig.
Kan du fortsätta betala samma summa som innan då finns väl ingen anledning informera. Borgenärererna kan ju heller inte veta om du jobbar heltid el inte.Jag menar att det funkar att betala saneringen även om jag går ner i tid. Ska man ompröva ändå??
Så länge ts fortsätter betala samma summa som innan så finns det ju ingen anledning ompröva. Det blir problem om ts inte kan betala som innan så det gäller att ha räknat på konsekvenserna.Som jag skrev tidigare, om du går ner i tid av bra anledning. T.ex sjukskrivning eller liknande så ska du självklart göra det och ompröva.
Men om du frivilligt går ner i tid utan att det är befogat så hade jag varit försiktig.
Korrekt, och det är ju lite det jag försöker fiska fram också.Men om man kan gå ner i tid utan att betala mindre finns väl ingen anledning att blanda in KFM i det, om grundinkomsten är densamma? Det finns ju inte utrymme att betala mer vid fulltid än vad personen redan gör, så ingen borgenär förlorar ju något på det hela.
Hej , om man vill/ behöver gå ner i tid från 100 till 80% under skuldsanering hur gör man då? Får man göra så utan att man ställer till de.?
Just denna situationen är det TS ska vara försiktig med.Jag har gjort exakt detta nu i mars..å skillnaden ä såpass så jag skickat in en omprövning. Jag har inte mående att jobba 100% men är inte beviljad sjukskrivning. Min tanke är att försöka pussla ekonomiskt fram till beslut. Om jag blir nekad lägre betalning måste jag väl tyvärr upp i arbetstid trots mående.
Svår sits man är i men inte hållbart som det ä nu. Första månadslönen med 80% så klara jag knappt fasta kostnader. Så jag kommer leva på sparade pengar och skatteåterbäring.
Såklart är det inte för att jag vill utan detta är pga mitt barn pga vissa omständigheter. Jag får som sagt räkna på allt sen se.Korrekt, och det är ju lite det jag försöker fiska fram också.
Planerar TS att ompröva för att man går ner i arbetstid och därav också inkomst? Så behövs en väldigt bra anledning för det. T.ex sjukskrivning.
Att gå ner till 80% i arbetstid för "att man vill" kommer ju ingen borgenär gilla. Om man nu omprövar. Omprövar man inte så blir ju ingen mer än TS påverkad pga sämre ekonomi vilket blir en risk i längden.
Ah! Men då tror jag faktiskt du ska ompröva också. Om du nyttjar "mitt barn är under 8 eller har inte avslutat sitt första skolår".Såklart är det inte för att jag vill utan detta är pga barn pga vissa omständigheter. Jag får som sagt räkna på allt sen se.