- Blev medlem
- 27 Augusti 2024
- Meddelanden
- 92
- Mottagna reaktioner
- 157
- Poäng
- 327
(Lång läsning)
Jag skriver denna tråden eftersom att jag vill dela med mig av min resa som skuldsatt samt tankar och känslor. Tänker att min historia kan hjälpa andra att ändra på beteende och tankesätt gällande skulder.
Jag är 35 år gammal och har haft skulder sedan 2014 då jag började använda mig av flera kreditkort. Jag tog mitt första blanco 2016. Det var på 50.000kr. Sedan eskalerade det och varje år tog jag ett större och större lån för att baka in skulderna. Det gjorde det inte lättare när låneförmedlare ringde varje månad och erbjöd sig att ”hjälpa” en.
Till slut så var mitt skuldberg uppe i 1.1M. Jag hade då varit gift i några år och min fru visste ingenting. För varje månad så växte ångesten över att lönen inte räckte och att min fru får veta allt. Att bära på lögnen var en gigantisk sten som var värre än själva skulderna. Efter mycket pepp och hjälp här inne så berättade jag. Min fru vart besviken och ledsen men valde att stanna kvar och stötta mig igenom detta fast jag inte förtjänade det.
Med hjälp av henne så började jag inse att jag inte kan leva så här. Jag ville inte känna så här längre. Jag besökte en skuldrådgivare som gick igenom mina skulder och konstaterade att jag kommer bli skuldfri om 15-16 år om jag betalar som jag ska. Hon rekommenderade att ansöka om sanering för detta inte är hållbart. Jag behövde även släppa skulderna då jag levde under minimum.
I somras så fick jag mitt första samtal från KF. Hade inte så höga förhoppningar om att få sanering men jag berättade hur jag hamnat där jag är och att jag var villig att göra allt för att vända på mitt liv. En stund senare så kom brevet att jag har fått inledande. Ville inte ta ut något i förskott men blev självklart glad att passera första dörren smärtfritt.
Två månader senare så fick jag betalförslaget och förra veckan så fick jag brev att ingen motsatt sig förslaget. För första gången börjar jag se ljuset. Från att ha levt i ett helvete där jag hatar mig själv, konstant känner stress och ångest till att jag börjar känna en inre frid. Det är inte lätt att leva med sanering men det är en typ av rehabilitering då du börjar lära dig att värdera pengar på ett annat sätt. Varje krona räknas och man lever så under några år.
Jag är extremt tacksam att få denna chansen och vi i Sverige är lyckligt lottade som kan få denna möjligheten. Min betalplan är 4 år och när saneringen är slut så kommer jag aldrig någonsin ens titta på fakturaköp eller lån. För mig var att låna pengar som att göra en deal med djävulen, det känns bra för stunden men det som följer är ett elände i många år. Alla vet att leva som skuldsatt är illa men bara vi som levt med det vet hur illa det är.
tack för att du läste hela vägen hit
Jag skriver denna tråden eftersom att jag vill dela med mig av min resa som skuldsatt samt tankar och känslor. Tänker att min historia kan hjälpa andra att ändra på beteende och tankesätt gällande skulder.
Jag är 35 år gammal och har haft skulder sedan 2014 då jag började använda mig av flera kreditkort. Jag tog mitt första blanco 2016. Det var på 50.000kr. Sedan eskalerade det och varje år tog jag ett större och större lån för att baka in skulderna. Det gjorde det inte lättare när låneförmedlare ringde varje månad och erbjöd sig att ”hjälpa” en.
Till slut så var mitt skuldberg uppe i 1.1M. Jag hade då varit gift i några år och min fru visste ingenting. För varje månad så växte ångesten över att lönen inte räckte och att min fru får veta allt. Att bära på lögnen var en gigantisk sten som var värre än själva skulderna. Efter mycket pepp och hjälp här inne så berättade jag. Min fru vart besviken och ledsen men valde att stanna kvar och stötta mig igenom detta fast jag inte förtjänade det.
Med hjälp av henne så började jag inse att jag inte kan leva så här. Jag ville inte känna så här längre. Jag besökte en skuldrådgivare som gick igenom mina skulder och konstaterade att jag kommer bli skuldfri om 15-16 år om jag betalar som jag ska. Hon rekommenderade att ansöka om sanering för detta inte är hållbart. Jag behövde även släppa skulderna då jag levde under minimum.
I somras så fick jag mitt första samtal från KF. Hade inte så höga förhoppningar om att få sanering men jag berättade hur jag hamnat där jag är och att jag var villig att göra allt för att vända på mitt liv. En stund senare så kom brevet att jag har fått inledande. Ville inte ta ut något i förskott men blev självklart glad att passera första dörren smärtfritt.
Två månader senare så fick jag betalförslaget och förra veckan så fick jag brev att ingen motsatt sig förslaget. För första gången börjar jag se ljuset. Från att ha levt i ett helvete där jag hatar mig själv, konstant känner stress och ångest till att jag börjar känna en inre frid. Det är inte lätt att leva med sanering men det är en typ av rehabilitering då du börjar lära dig att värdera pengar på ett annat sätt. Varje krona räknas och man lever så under några år.
Jag är extremt tacksam att få denna chansen och vi i Sverige är lyckligt lottade som kan få denna möjligheten. Min betalplan är 4 år och när saneringen är slut så kommer jag aldrig någonsin ens titta på fakturaköp eller lån. För mig var att låna pengar som att göra en deal med djävulen, det känns bra för stunden men det som följer är ett elände i många år. Alla vet att leva som skuldsatt är illa men bara vi som levt med det vet hur illa det är.
tack för att du läste hela vägen hit
