Finns ingen väg ut för mig

[Humle]

Hej!

Jag hoppar in här. Jag förstår precis hur du känner, var själv där för ett par månader sen. Ständig ångest och ont i magen varende jävla dag. Så fort porten öppnades i trappuppgången frös jag till is i rädsla för kronofogden. Det var det värsta som hade kunnat hända. Kronofogden var min fiende som jag försökte undvika i allra högsta grad. Mitt spelmissbruk drev mig längre och längre ner och när jag trodde att jag hade nått botten visade sig att det fanns ytterligare en avgrund som jag föll ner i. Allt var hopplöst och mitt ända sätt att försöka rädda situationen var att spela-trodde jag. De senaste 2 år sen har jag försökt tricksa varende månad och med noll på kontot den 26:e varje månad. Jag hade gett upp och, precis som dig, så var den enda utvägen att avsluta mitt liv. Men det som stoppade mig var att jag inte kunde lämna all min skit hos mina nära och kära. Bestämde mig därför att försöka städa upp, hur jobbigt det än var.

Idag vet hela min familj om mitt spelmissbruk. Min sambo som jag inte vågade berätta för i rädsla över att bli lämnad har bestämt att han inte vill leva med mig längre. Det är givetvis skitjobbigt men livet går inte under. Självklart förstår jag att du vill fortsätta med din fru men då måste du berätta ALLT. Ta med henne på gruppmöte hos spelberoendes riksförbund- där får hon träffa andra i precis samma situation. Du får träffa andra som känner precis som du. Kronofogden som jag alltid har varit livrädd för visade sig att vara så vänliga och hjälpsamma att jag idag ångrar att jag inre kontaktade dom tidigare. Just nu försöker jag få anstånd för att få sälja lägenheten själv- utan exekutiv försäljning och nästan alla fodringsägare har svarat ja så det ser ljust ut ( men jag säger inte hej än). Jag är spelfri och går på möten 2 dagar i veckan, installerat betfilter på telefonen, lagt till min mammas mailadress på kivra så att jag inte kan ta lån utan hennes vetskap och mamma har alla mina pengar. Även om jag inte vet hur jag ska lösa min boendesituation så känner jag mig för första gången på många år äntligen fri. Fri från lögner.

Ibland hjälper det att ventilera och här inne är vi många som förstår och känner med dig- du har vårat fulla stöd och du är inte ensam. Men snälla, lova oss att inte göra handling av dina tankar. Även om allt känns hopplöst så ordnar det sig på ett eller annat sätt- jag lovar. Du kommer vara så tacksam och stolt över dig själv när du kommit på fötter igen.

Nu kanske jag upprepar vad någon annan har skrivit men börja med att ta hjälp- kbt, spelberoendes riksförbund är något jag stark rekommenderar då det är skönt att prata med likasinnade även om man har en skitdag. Kbt hjälper väldigt bra med att hitta det som triggar igång dina tankar och får verktyg över hur du ska förhindra dessa. Jag kör swipmetoden- när en tanke på spel kommer upp swipar jag vänster så försvinner den ( jag vet, urflummigt men det funkar för mig). Sen har du alltid forumet där du kan skriva av dig.

Nu blev det ett megalångt inlägg som inte var tänkt från början och säkert en del stavfel- men ni fattar säkert poängen.

DU är viktig, glöm aldrig det!

 

[Annhha]

Jag kan bara instämma i forumets stöttepelare. Vi kan argumentera hur mycket som helst för att välja att berätta för din fru och ta tag i ditt liv med spelberoende men det är du som väljer. Tycker att din fru är värd en chans och att du inte bestämmer hur hon ska reagera. Tror att din fru skulle bli väldigt ledsen och besviken om du lämnade henne för detta. Så jag håller fast vid att du ska berätta omgående. Dra inte ut på det, gör det bara. Välj livet för det finns ett ljus i tunneln.

 

[Zedred]

Mina tankar går fram å tillbaka. Jag vill försvinna. Försvinna från kaoset som kommer uppstå. Hur kan en människa som mig dra ner så många... varför kan inte bara jag ta smällen. Låt mig sitta fängelse 1 år för att bli skuldfri. Kan inte dra ner mina närsstående ännu en gång.. inte första,andra de e fan 3e gången minst. Jag klarar det inte mer utan om jag inte hittar någon lösning snart så blir det den äckliga fega utvägen..

 

[Annhha]

Tyvärr är inte livet så enkelt och det blir bara värre att vänta med att berätta. Du kan inte komma vidare med livet om du inte tar tag i ditt spelberoende. Vad jag förstår är det inte första gången som du har fallit tillbaka. Vad är det som gör att dina anhöriga inte tror att du spelar. Litar de på dig ? Eller anar de något? Att försvinna är värre för dina anhöriga än att berätta att du har problem. Du gör dem verkligen illa om du väljer det. Så jag hoppas att du vaknar upp från spelbubblan och väljer livet.

 

[Endre]

Nångång måste du berätta Zedred. Antingen väljer du att gå mot friskhet eller kvarstanna i det sjuka som sänker dej och dina anhöriga.
Du har all info och hjälp i tråden. På ett sätt vill du ha hjälp men verkar och agerar fast besluten att fortsätta på din egen destruktiva linje.
Så..vad ska du göra för att må bättre? Fortsätta missbruka? Fortsätta låna pengar? Fortsätta ljuga? Fortsätta lura dig själv? Lyssna på alla råd och berätta för din sambo?
Du har provat att inte göra som vi vet är vägen ut och hur blev resultatet av det, bättre eller sämre?
Ta ansvar för dig själv och stå rak i ryggen som du kan Zedred! Berätta för din sambo nu! Annars förlorar du all din cred!

 

[Tessanki]

Zedred
Har läst och följt ditt tråd,känner att jag måste skriva några rader till dig.Berätta till din sambo.Jag var i din situation och berättade det till min kära make.Jag har spelmissbruk i botten.Har lånat och slösat så in i helvetet mycket pengar.Har kommit upp till en skuld på ca 840 000 kr,trodde först att skulden låg på ca 740 000 kr.Visste varken ut och in ,tills slut gick det inte mer hade ca 37 st kreditgivare att betala till varje månad.Ville ha en sist skön semester ihop med min man nu i somras och sedan säga som det var till honom.Visste att bollen låg hos honom,upp till honom att fatta beslutet för våran fortsatta framtid tillsammans .Men jag mådde psykiskt så dåligt med att jag har ljugit för honom och lånat upp pengar bakom hans rygg,att jag till slut valde att berätta för honom sanningen.Det blev mycket ilska och tårar.Vi har varit gifta i tjugo år och är det fortfarande.Han valde ändå vi skulle vara tillsammans och vi kämpar fortfarande med denna situation som jag har skapat.Med detta vill jag säga dig att berätta för din sambo hur det är,har ni en stark relation ,så klarar ni detta.Ni kommer att bli väldigt sammansvetsade.Glöm nu bort dessa tankar med att avsluta ditt liv,du kommer att må så mycket bättre när du har berättat detta för din sambo.Vi är ju fler här som har suttit i din situation och utfallet har blivit olika.En del relationer har överlevt detta och blivit starkare tillsammans och en del har inte överlevt detta.Men då har man iallafall börjat att reda ut situationen och får ta det därefter.Massor med styrkekramar och kraft till dig.

 

[Humle]

Mina tankar går fram å tillbaka. Jag vill försvinna. Försvinna från kaoset som kommer uppstå. Hur kan en människa som mig dra ner så många... varför kan inte bara jag ta smällen. Låt mig sitta fängelse 1 år för att bli skuldfri. Kan inte dra ner mina närsstående ännu en gång.. inte första,andra de e fan 3e gången minst. Jag klarar det inte mer utan om jag inte hittar någon lösning snart så blir det den äckliga fega utvägen..

Zedred, jag och många fler här inne förstår precis vad du känner. Det kommer inte bli lätt men den enda sättet att bli frisk är att i första steg berätta. Andra steget är att ta hjälp- det finns hjälp antingen via vården eller att du kontaktar spelberoendes riksförbund eller kbt-terapeut. Troligtvis misstänker redan dina närstående att något inte står rätt till och för att få stöttning, vilket du verkligen behöver just nu, måste du ge dem en chans att kunna göra det. Det är tufft men bestäm inte innan hur de kommer att reagera utan låt dem avgöra. Låt inte ditt spelmissbruk definiera dig.

Ensam är inte stark och du behöver också rannsaka dig själv. Vad vill du? Sätt upp små delmål som är realistiska. Kanske börja med att sätta upp att du ska berätta innan veckan är slut? Eller att du ska ta kontakt med sjukvården? Att gå igenom 5 brev tills på söndag så att du börjar någonstans? Eller skriv ett brev till dina närstående?

Du måste börja någonstans och är verkligen pengar mer värt än ditt egna liv?

 

[Annhha]

Skriver på din tråd igen Zedred då det gör mig så ont att du inte försöker ta tag i ditt spelberoende. Din fru är på sätt och vis medberoende då hon säkert anar något men inte tagit upp det med dig. Som medberoende så orkar man inte eller väljer att inte se. Jag önskar att du gör ett besök på stöd föreningen för Spelberoende, jag själv går i Trollhättan. Vet inte vart du bor men hoppas att det finns en sådan förening i närheten där du bor. På dessa möten sitter vi 15-20 personer som är i samma situation, spelberoende och även anhöriga är med om de vill. När du ser att du inte är ensam om att ha raserat ditt liv och hör deltagarnas livshistorier så kommer det att hjälpa dig att bli Spelfri även om ditt spelberoende är livet ut så går det att förbli Spelfri.Likaväl som det otroligt fina stöd på detta forum från alla medlemmar så får du ett lika fint stöd på dessa möten och där möter du spelberoende människor i verkligheten. Det är alla kategorier av människor, unga, äldre, kvinnor, män, chefer, lärare, dataingenjörer, ja listan kan göras hur lång som helst.
Så ge det en chans, berätta för din fru, skicka ett brev eller mail om det känns jobbigt att stå öga mot öga, så är hon lite förberedd och hon blir säkert besviken, förbannad och ledsen. Vem skulle inte bli det?. Tänker tillbaka på när jag säkert för femte gången var tvungen att säga att jag fallit tillbaka i spelet igen till min man i somras och dessutom misskött min skuldsanering under två månader. Då min man sa att han inte orkade mer och jag förstod det. När jag gjorde mitt självmordsförsök, överlevde och min man har jag kvar då han kommit över första chocken men framförallt för att han älskar mig och nu sitter här efter fyra månader senare och försöker hjälpa en medmänniska i liknande situation. Då var mitt liv nattsvart och nu sitter jag här och skriver till dig Zedred innan jag ska i väg till jobbet för jag vill att du ska våga berätta.
Ge det en chans Zedred berätta och låt din fru få ge sin syn på saken. Jag tror på dig Zedred.

 

[Zedred]

Allas svar är underbara. Ni förstår mig och min situation. Jag önskar jag öppnade upp mig här på forumet förra året... nu känns det så jävla sent föe mig.. förlorad lägenhet är inte acceptabelt för mig.. hur ska jag göra? Det finns verkligen ingen lösning just nu. För mig handlar set om att hitta en lösning där tjejen ej förlorar lägenheten samt jag klarar av månadskostnaderna...

 

[Humle]

Har du pratat med en budget och skuldrådgivare? Nu har jag inte stenkoll men tror att det finns i de flesta kommunerna. Jag ringde dit och fick lite tips och råd kanske de kan hjälpa dig med hur du ska gå tillväga.

Självklart förstår jag att lägenhetsförsäljning känns som det värsta som kan hända, det gjorde jag också. Men nånstans kommer man till insikt att man ibland inte har något val, har man satt sig så långt ner får man ta konsekvenserna oavsett hur jobbigt det än är.

Missförstå mig inte, jag vill bara hjälpa dig men du har egentligen bara två val- att berätta är det första så att det inte blir en chock om kronofogden kommer och knackar på. Kanske kan till och med dina närstående hjälpa dig. Men då måste du vara klar med spelandet och beredd på att kämpa för att återfå deras tillit. Ingen kan lita på en spelmissbrukare, vi har lärt oss med åren hur vi kan manipulera för att rädda oss själva. Det tar tid men jag lovar att du kommer må så mycket bättre. Andra valet är att försöka rädda situationen själv, kan du prata med någon låneaktör och se om det går att baka in skulderna i bostadslånet? Då behöver du å andra sidan prata med din fru om ni bägge står på lånen.

För bara två månader sedan var jag på samma plats som dig. Med nästan 700 tkr hos kronofogden och ingen utväg tänkte jag exakt samma tankar. Men nu är jag glad över att jag inte gjorde tankar till handling. Visst är mitt liv fortfarande kaos och vi ska sälja lägenheten, förhoppningsvis utan exekutiv auktion. Mitt förhållande är slut men vi pratar för första gången med varandra på riktigt. Inga lögner, inga försköningar och vi funkar bra ihop. Kanske hittar vi tillbaka till varandra? Det får vi se, men det känns inte lika skrämmande längre. Just nu måste jag fokusera på mig själv och bli frisk. Det måste du också göra, misshandla inte dig själv genom att må såhär. Det är inte heller rättvist mot dina närstående. Varje dag som går som du inte berättar gör avståndet längre och det blir bara svårare och svårare. Men du måste själv acceptera vad som är gjort och ta tag i ditt liv- ingen kan göra det åt dig.