- Blev medlem
- 25 Juli 2013
- Meddelanden
- 388
- Mottagna reaktioner
- 173
- Poäng
- 347
Brät
Tyvärr låter det som du inte är redo för att sluta spela. Det är väldigt vanligt att hitta alla möjliga ursäkter för att inte berätta och även försöka rättfärdiga dom då man vet att det innerst inne är ända chansen att återvända till spel. Kanske inte just nu men när spärren släpper och det finns lite pengar över så kan man ju få prova att spela lite. Såklart mer måttligt och under kontroll denna gång. Historien upprepar sig igen och nu är situationen värre än någonsin. Kanske berättar du då eller så behöver du komma ännu längre ner i skiten? Vissa tar sig tyvärr aldrig ur sitt missbruk och hamnar för evigt i samma onda spiral.
Sällan är en missbrukare orolig för att berätta pga att dom har ljugit för sin partner. Visst dom skäms men det är ju inte där problemt ligger utan det är ju skulder och spelmissbruket som man oroar sig över. Oftast är det precis tvärtom, ju längre man väntar desto större blir sveket då lögnerna skapar svårläkta ärr.
Blir ledsen när jag läser vad du skriver för jag inser att jag har inte har den tron i han och att det borde va så självklart att om man älskar ngn så finns man där och stöttar varandra.
Ja han har sagt ibland att han vill lämna mig.
Jag är inte lätt att leva med...
Innan vi fick barn va jag i en period där jag hade ätstörningar låg inne på klinik under en lång tid.
Jag fick verktyg hur jag skulle hantera vardagen efter jag kom hem.
Bla unvika laga mat själv, ha matschema, om jag missa måltider ersätta med näringsdryck samt inte ha mat hemma som triggar mig.
Det funka inte att vi bodde tillsammans under den perioden.
Han /Vi klarade det inte ,han förstod nog inte hur viktigt det va att jag följde planen.
Jag flytta hem till mamma under en tid för att få det stödet jag behövde.
Det är väl kanske därför jag envisas om att inte berätta.
Tyvärr låter det som du inte är redo för att sluta spela. Det är väldigt vanligt att hitta alla möjliga ursäkter för att inte berätta och även försöka rättfärdiga dom då man vet att det innerst inne är ända chansen att återvända till spel. Kanske inte just nu men när spärren släpper och det finns lite pengar över så kan man ju få prova att spela lite. Såklart mer måttligt och under kontroll denna gång. Historien upprepar sig igen och nu är situationen värre än någonsin. Kanske berättar du då eller så behöver du komma ännu längre ner i skiten? Vissa tar sig tyvärr aldrig ur sitt missbruk och hamnar för evigt i samma onda spiral.
Sällan är en missbrukare orolig för att berätta pga att dom har ljugit för sin partner. Visst dom skäms men det är ju inte där problemt ligger utan det är ju skulder och spelmissbruket som man oroar sig över. Oftast är det precis tvärtom, ju längre man väntar desto större blir sveket då lögnerna skapar svårläkta ärr.
Senast ändrad: