En känsla...

[Lillan]

Många av oss som hamnat i den här skiten har ju inte levt ett liv i lyx, man hade det lite tufft en månad och tänkte att jag kan ta ett smslån så kan jag betala bort det månaden därpå. Men sen rullar det bara på, för att kunna betala det lånet så tog man ett till osv.Jag tänkte ju alltid att jag ska göra rätt för mig och därför fortsatte man ta lån för att kunna betala bort det föregående lånet.Tänk om man hade stoppat direkt ,levt jättesnålt en månad så hade man betalat bort det där första lånet... Sen brakar ju allt.... Om man hade kunnat få ett samlingslån hos nån bank så hade man ju haft det hur bra som helst. Nu blir ju inga lån mindre utan man knappt betalar ränta på dom. När man ser en liten ljusning för några månader och man håller på att betala bort ett lån och tänker att nu har jag snart en tusenlapp mer i månaden. Ja då dimper ned nåt föreläggande igen.... Fy sjutton vad jag är less på att alltid vara orolig för att ha missat nåt , ha ont i magen och aldrig få känna mig glad.....

 

[tigerkatten007]

Precis så som jag känner mig. Varje dag. Vid varje social kontakt, jobb eller privat, blir man påmind om sin tillvaro. Många dagar har jag tappat livslusten helt. Och tron på samhället. Just nu känns det att jag aldrig kommer att komma ur detta. Precis som du skriver, så fort man tror att man får ihop det, då dimper ett föreläggande ner. Jag vet på riktigt inte hur länge jag orkar.