- Blev medlem
- 14 Februari 2018
- Meddelanden
- 1
- Mottagna reaktioner
- 0
- Poäng
- 2
Hej!
Känner att jag bara behövde få skriva ner mina tankar. För 1.5 vecka lade min sambo korten på bordet och berättade om sitt spelberoende (skuld ca 250.000). Jag blev chockad och ledsen men bestämnde mig för att stanna kvar. Problemet är att jag inte vet hur vi ska lösa situationen. Jag har tagit över hela ekonomiska ansvaret. På många sidor står att det är den som spelar som ska ta ansvar för sina skulder. Men jag tänker ändå att jag vill hjälpa till. Problemet är att jag (vi) inte äger något, ett blanco-lån är det enda som funkar. Fick till slut ett med ok ränta (160.000) men när jag skulle skriva på pappret visade det sig att de bara ville lösa skulder som stod i mitt namn (har inga) så de ville inte bevilja lånet (man var tvungen att redogöra för kontonummer och företag som skulderna skulle lösas in på.
Har nu prövat söka ett annat lån till något högre ränta men som iaf betalar ut lånebeloppet direkt till kontot. Om det är kört så kan jag nog inte göra så mycket mer. Då får min sambos skulder gå till kronofogden. Porblemet är att jag känner mig så himla hjälplös, en del säger åt mig att jag bör lämna min sambo, men det känns som en dålig väg, att lämna den jag älskar mest i hela världen. Samtidigt känns det som om allt jag trott på och byggt upp i många år (vi har varit ihop i tio år) faller som ett korthus framför mina fötter, och jag funderar på om jag ska ge upp livet. Men jag måste, måste vara stark, men hur i helvete är man det.
Paul
Känner att jag bara behövde få skriva ner mina tankar. För 1.5 vecka lade min sambo korten på bordet och berättade om sitt spelberoende (skuld ca 250.000). Jag blev chockad och ledsen men bestämnde mig för att stanna kvar. Problemet är att jag inte vet hur vi ska lösa situationen. Jag har tagit över hela ekonomiska ansvaret. På många sidor står att det är den som spelar som ska ta ansvar för sina skulder. Men jag tänker ändå att jag vill hjälpa till. Problemet är att jag (vi) inte äger något, ett blanco-lån är det enda som funkar. Fick till slut ett med ok ränta (160.000) men när jag skulle skriva på pappret visade det sig att de bara ville lösa skulder som stod i mitt namn (har inga) så de ville inte bevilja lånet (man var tvungen att redogöra för kontonummer och företag som skulderna skulle lösas in på.
Har nu prövat söka ett annat lån till något högre ränta men som iaf betalar ut lånebeloppet direkt till kontot. Om det är kört så kan jag nog inte göra så mycket mer. Då får min sambos skulder gå till kronofogden. Porblemet är att jag känner mig så himla hjälplös, en del säger åt mig att jag bör lämna min sambo, men det känns som en dålig väg, att lämna den jag älskar mest i hela världen. Samtidigt känns det som om allt jag trott på och byggt upp i många år (vi har varit ihop i tio år) faller som ett korthus framför mina fötter, och jag funderar på om jag ska ge upp livet. Men jag måste, måste vara stark, men hur i helvete är man det.
Paul
