Jag har läst på det här forumet ett tag, och ibland skrivit och frågat under lite olika gästnamn. Men allting går åt helvete. Så jag måste bara skriva av mig lite.
Jag är en aktivt spelberoende man på 30 år. Jag vill sluta, för det mesta, men de senaste löningarna har jag inte tyckt att jag haft något annat val än att chansa. "Någon jävla gång måste det ju gå upp lite innan jag förlorar allt" har tankarna gått.
Jag har kraschat i lånekarusellen 3 gånger förut, men har alltid lyckats ta mig ut på ett eller annat sätt.
Den senaste kraschen förstörde mitt förhållande, min studiesituation, ruckade kraftigt på förhållandet till familjemedlemmar och satte mig i en riktigt tråkig ekonomisk situation.
Men där och då, för ca 1 år sedan, så bestämde jag mig för att kämpa utav bara helvete. Så jag började jobba som en idiot. Trots att jag inte fick något heltidsjobb direkt, så pusslade jag ihop 3-4 olika jobb så att jag fick ihop 50-60 timmar i veckan, och kunde beta av de skulderna som låg närmst att hamna hos fogden.
Men efter en tid så tappade jag kontrollen igen. Jag upptäckte att jag kunde ta nya lån, och jag började spela igen. Förmodligen var det en mix av att jag aldrig bearbetade känslorna över mitt ex, eller riktigt funderade över min ekonomiska situation (jag började aldrig planera långsiktigt, utan allt överskott gick till att släcka de värsta bränderna hela tiden), och att jag mer eller mindre jobbade mig in i fördärvet (jag är tyvärr mycket mer mottaglig för destruktiva tankar och beteende, såsom spelet, när jag är utmattad).
Så i nuläget har jag satt mig i den klassiska situationen att jag vid varje löning måste dryga ut kassan med spel för att överhuvudtaget ha en chans att betala av det viktigaste. Och det går åt helvete för det mesta. Jag har ett enormt självförakt när jag tänker tillbaka på det nu.
Så just nu sitter jag och ska betala en hyra på ett femsiffrigt belopp senast idag. Jag har slarvat med hyran tidigare (pga spel), så jag är verkligen inne på sista chansen. Kommer den inte in i tid så blir jag uppsagd (har dock ca 2 dagar på mig innan de skickar ut påminnelser).
Och jag ska, på något sätt, kunna föra över några tusen till en släkting senast i eftermiddag. Dessutom ska CSN ha 1800 kronor. Jag har en dryg hundralapp i kapital totalt. Resten är borta.
Jag har inte en jävla aning om hur jag ska ta mig ur det här.
Mitt UC-betyg är åt skogen, 24.3% och 8 förfrågningar.
Synliga blancolån på 349 000, ett maxat kreditkort på 30 000, och osynliga lån på säkert 150 000 (där allt utom betalkoll ligger hos inkassobolag eller nyss är skickade till kronofogden).
Det här är andra månaden jag knappt kommer kunna betala av någonting på blancolånen, så egentligen skulle jag behöva betala in ca 11 000 kronor där för att komma ikapp.
Min tidigare plan var att hålla mig flytande fram till nästa vår/sommar då årets inkomst uppdateras på UC och 4 förfrågningar försvinner, och minska blancolånen så gott jag kunde fram tills dess, och sedan ta ett samlingslån.
De två senaste månaderna har dock gått käpprätt åt helvete, och ju värre det känns, ju mer destruktiv blir jag i mitt spelande, vilket givetvis gör hela saken värre osv.
Släpper jag allt till kronofogden så känns det verkligen som att chansen att få ett samlingslån på ett större belopp är helt jävla tokkörd.
De två lösningarna jag tidigare har funderat över är
1) Betala av de 3000 kronorna jag har hos klarna/inkasso som härstamamr från Klarna, och ansöka om Klarnakortet, och försöka släcka de värsta bränderna med det.
2) Ansöka om utökat lån hos Norwegian (kan ansöka fr.o.m. 8 augusti). Dock kunde jag inte betala förra månaden, och nu ser det mörkt ut igen, så jag måste alltså betala in drygt 3000 kronor för att vara "i fas" och ens kunna ansöka. Dock ser min UC mycket värre ut nu än den gjorde när jag utökade lånet för 3 månader sedan, så inte helt säker på att det skulle gå.
-------
Under allt det här kaoset i mitt liv har jag lyckats hyfsat bra på jobbet. Jag tror jag kan ha hamnat på rätt plats i rätt tid, och nu finns det all världens möjlighet för mig att klättra uppåt i det företaget och nå en bra position ganska snabbt.
Men ångesten börjar ta ut sin rätt där med; jag sover sämre, ältar skulderna och eventuella lösningsplaner i mitt huvud 24/7, slarvar med maten pga brist på pengar. Allt detta gör att jag knappast kan prestera på topp. Än så länge har ingen märkt något, men jag känner verkligen hur energin inom mig blir mindre för varje dag.
-------
Jag vet inte ens om jag har någon fråga, eller om jag är ute efter någon respons.
Jag är en aktivt spelberoende man på 30 år. Jag vill sluta, för det mesta, men de senaste löningarna har jag inte tyckt att jag haft något annat val än att chansa. "Någon jävla gång måste det ju gå upp lite innan jag förlorar allt" har tankarna gått.
Jag har kraschat i lånekarusellen 3 gånger förut, men har alltid lyckats ta mig ut på ett eller annat sätt.
Den senaste kraschen förstörde mitt förhållande, min studiesituation, ruckade kraftigt på förhållandet till familjemedlemmar och satte mig i en riktigt tråkig ekonomisk situation.
Men där och då, för ca 1 år sedan, så bestämde jag mig för att kämpa utav bara helvete. Så jag började jobba som en idiot. Trots att jag inte fick något heltidsjobb direkt, så pusslade jag ihop 3-4 olika jobb så att jag fick ihop 50-60 timmar i veckan, och kunde beta av de skulderna som låg närmst att hamna hos fogden.
Men efter en tid så tappade jag kontrollen igen. Jag upptäckte att jag kunde ta nya lån, och jag började spela igen. Förmodligen var det en mix av att jag aldrig bearbetade känslorna över mitt ex, eller riktigt funderade över min ekonomiska situation (jag började aldrig planera långsiktigt, utan allt överskott gick till att släcka de värsta bränderna hela tiden), och att jag mer eller mindre jobbade mig in i fördärvet (jag är tyvärr mycket mer mottaglig för destruktiva tankar och beteende, såsom spelet, när jag är utmattad).
Så i nuläget har jag satt mig i den klassiska situationen att jag vid varje löning måste dryga ut kassan med spel för att överhuvudtaget ha en chans att betala av det viktigaste. Och det går åt helvete för det mesta. Jag har ett enormt självförakt när jag tänker tillbaka på det nu.
Så just nu sitter jag och ska betala en hyra på ett femsiffrigt belopp senast idag. Jag har slarvat med hyran tidigare (pga spel), så jag är verkligen inne på sista chansen. Kommer den inte in i tid så blir jag uppsagd (har dock ca 2 dagar på mig innan de skickar ut påminnelser).
Och jag ska, på något sätt, kunna föra över några tusen till en släkting senast i eftermiddag. Dessutom ska CSN ha 1800 kronor. Jag har en dryg hundralapp i kapital totalt. Resten är borta.
Jag har inte en jävla aning om hur jag ska ta mig ur det här.
Mitt UC-betyg är åt skogen, 24.3% och 8 förfrågningar.
Synliga blancolån på 349 000, ett maxat kreditkort på 30 000, och osynliga lån på säkert 150 000 (där allt utom betalkoll ligger hos inkassobolag eller nyss är skickade till kronofogden).
Det här är andra månaden jag knappt kommer kunna betala av någonting på blancolånen, så egentligen skulle jag behöva betala in ca 11 000 kronor där för att komma ikapp.
Min tidigare plan var att hålla mig flytande fram till nästa vår/sommar då årets inkomst uppdateras på UC och 4 förfrågningar försvinner, och minska blancolånen så gott jag kunde fram tills dess, och sedan ta ett samlingslån.
De två senaste månaderna har dock gått käpprätt åt helvete, och ju värre det känns, ju mer destruktiv blir jag i mitt spelande, vilket givetvis gör hela saken värre osv.
Släpper jag allt till kronofogden så känns det verkligen som att chansen att få ett samlingslån på ett större belopp är helt jävla tokkörd.
De två lösningarna jag tidigare har funderat över är
1) Betala av de 3000 kronorna jag har hos klarna/inkasso som härstamamr från Klarna, och ansöka om Klarnakortet, och försöka släcka de värsta bränderna med det.
2) Ansöka om utökat lån hos Norwegian (kan ansöka fr.o.m. 8 augusti). Dock kunde jag inte betala förra månaden, och nu ser det mörkt ut igen, så jag måste alltså betala in drygt 3000 kronor för att vara "i fas" och ens kunna ansöka. Dock ser min UC mycket värre ut nu än den gjorde när jag utökade lånet för 3 månader sedan, så inte helt säker på att det skulle gå.
-------
Under allt det här kaoset i mitt liv har jag lyckats hyfsat bra på jobbet. Jag tror jag kan ha hamnat på rätt plats i rätt tid, och nu finns det all världens möjlighet för mig att klättra uppåt i det företaget och nå en bra position ganska snabbt.
Men ångesten börjar ta ut sin rätt där med; jag sover sämre, ältar skulderna och eventuella lösningsplaner i mitt huvud 24/7, slarvar med maten pga brist på pengar. Allt detta gör att jag knappast kan prestera på topp. Än så länge har ingen märkt något, men jag känner verkligen hur energin inom mig blir mindre för varje dag.
-------
Jag vet inte ens om jag har någon fråga, eller om jag är ute efter någon respons.