- Blev medlem
- 6 December 2024
- Meddelanden
- 1
- Mottagna reaktioner
- 1
- Poäng
- 0
Ok,
Blev tvungen att skapa ny profil då jag glömde tidigare lösenord. (För mkt i huvudet)
Min tidigare profil är Access.
Hmmmm vet inte riktigt varför jag är här nu med ny profil , samtidigt som jag vet varför.
Problemet med mig är att jag är jävligt envis som person. Lever ett liv där ALLA tror jag lever bra på ALLA sätt.
När jag pratar med ngn face2face så har jag lätt för att få dig att tro att jag är topp toppen . Medan jag inombords gråter.
Det ”roliga” är att jag inte gråter pga min situation längre….. Det är mer för att jag tänker på tex min mamma, dem närmaste.
Jaaaa jag vet,det löser sig osv osv….” Eller att detta kanske är mitt sätt att på ngt vis tänka annorlunda men jag har kommit till en acceptans. Ett lugn i mig själv. Hmmm
Såååå vad vill jag med detta meddelande?
I dont know… Jag hoppas på att livet löser sig för den som känner i igen sig.
Jag är tyvärr för för damaged. På alla sätt. Men den enda som vet om det, är jag själv.Orkar ärligt inte mer its ok.
Haft förhållande (som jag tror jag tagit upp sen tidigare, GONE!)
Jag ger inte längre chansen till nya personer att lära känna mig djupt, då jag i mitt huvud tänker, for what. Ser inte mig själv framåt……
Jag kan titta på folk o le o tänka ”vad fan hände med mig” och sekunden senare gå vidarare i hamsterhjulet. Haha
Jag känner hur min motivation med livet inte finns kvar. När jag tänker på det så har jag bara levt för andra. I really dont care. Mot mig själv.
Hade tidigare ett samtal med min mammasom ringt sönder mig i över 2veckir där jag inte svarar. Jag tog upp lite snabbt att jag nyligen förlorat mitt jobb och att jag är rätt körd men samtalet gick snabbt in på att jag behövde hjälpa dem med tekniska saker. Där och då tänkte jag och smile:ade för mig själv…,Det är okej! Jag har accepterat det. Lägg inte inte det på dom,och jag vet det kmr jobbigare men ärligt talat jag orkar inte …tänka på ..
Att höra hur alla andra andra barn/familj,bra jobb påverkar inte mig längre. Blev mer att jag bara tänkte förlåt för att jag inte blev den jag borde blivit.
Hmmmm hehe sjukt att man hamna här.
Man är ensam fast inte ensam. Trodde aldrig detta om mig själv och vet det blir chock för alla andra.
Men äsch blev mkt text.
Ta hand om er nu. Och ni behöver inte skriva om att jag behöver prata med ngn eller att det löser sig. Jag är en person bearbetat/reflekterat etc etc o mig själv. Och läser era texter o h tänker ”vrf blev jag sån som jag är”
Sen jag var lite. Har jag varit envis till döden.
till er som har denna sida. Uppskattar er.
Blev tvungen att skapa ny profil då jag glömde tidigare lösenord. (För mkt i huvudet)
Min tidigare profil är Access.
Hmmmm vet inte riktigt varför jag är här nu med ny profil , samtidigt som jag vet varför.
Problemet med mig är att jag är jävligt envis som person. Lever ett liv där ALLA tror jag lever bra på ALLA sätt.
När jag pratar med ngn face2face så har jag lätt för att få dig att tro att jag är topp toppen . Medan jag inombords gråter.
Det ”roliga” är att jag inte gråter pga min situation längre….. Det är mer för att jag tänker på tex min mamma, dem närmaste.
Jaaaa jag vet,det löser sig osv osv….” Eller att detta kanske är mitt sätt att på ngt vis tänka annorlunda men jag har kommit till en acceptans. Ett lugn i mig själv. Hmmm
Såååå vad vill jag med detta meddelande?
I dont know… Jag hoppas på att livet löser sig för den som känner i igen sig.
Jag är tyvärr för för damaged. På alla sätt. Men den enda som vet om det, är jag själv.Orkar ärligt inte mer its ok.
Haft förhållande (som jag tror jag tagit upp sen tidigare, GONE!)
Jag ger inte längre chansen till nya personer att lära känna mig djupt, då jag i mitt huvud tänker, for what. Ser inte mig själv framåt……
Jag kan titta på folk o le o tänka ”vad fan hände med mig” och sekunden senare gå vidarare i hamsterhjulet. Haha
Jag känner hur min motivation med livet inte finns kvar. När jag tänker på det så har jag bara levt för andra. I really dont care. Mot mig själv.
Hade tidigare ett samtal med min mammasom ringt sönder mig i över 2veckir där jag inte svarar. Jag tog upp lite snabbt att jag nyligen förlorat mitt jobb och att jag är rätt körd men samtalet gick snabbt in på att jag behövde hjälpa dem med tekniska saker. Där och då tänkte jag och smile:ade för mig själv…,Det är okej! Jag har accepterat det. Lägg inte inte det på dom,och jag vet det kmr jobbigare men ärligt talat jag orkar inte …tänka på ..
Att höra hur alla andra andra barn/familj,bra jobb påverkar inte mig längre. Blev mer att jag bara tänkte förlåt för att jag inte blev den jag borde blivit.
Hmmmm hehe sjukt att man hamna här.
Man är ensam fast inte ensam. Trodde aldrig detta om mig själv och vet det blir chock för alla andra.
Men äsch blev mkt text.
Ta hand om er nu. Och ni behöver inte skriva om att jag behöver prata med ngn eller att det löser sig. Jag är en person bearbetat/reflekterat etc etc o mig själv. Och läser era texter o h tänker ”vrf blev jag sån som jag är”
Sen jag var lite. Har jag varit envis till döden.
till er som har denna sida. Uppskattar er.

