- Blev medlem
- 8 Maj 2020
- Meddelanden
- 3 321
- Mottagna reaktioner
- 3 338
- Poäng
- 1 957
I dåliga tider riskerar fler människor att falla för lockropen från skrupelfria sms-låneföretag. Dyra snabblån är inte bara en cynisk bransch – det är en tickande bomb i svensk ekonomi som kan brisera under 2023.
Låna kostnadsfritt i 14 dagar. Så försöker bolaget Loanstep ragga kunder. För någon som såhär i början av januari drunknar i räkningar kan ett sådant erbjudande framstå som en skänk från ovan. Vem behöver kompisar när det finns så schyssta företag? Men att ta emot denna ”hjälp” riskerar att bli dyrt.
Den som lånar 5 000 kronor men inte klarar att betala tillbaka efter två veckor, inte helt osannolikt för någon med en ekonomi i kris, blir då lånekund hos Loanstep. Av det finstilta framgår att detta innebär en ”låneförmedlingsavgift” på hela 3 000 kronor och en ränta på upp till 38,4 procent. Betalar man tillbaka lånet på en månad uppgår den effektiva räntan, alltså inklusive alla avgifter, till 35 598 procent, enligt ett kalkylverktyg som tagits fram av Konsumenternas Bank- och finansbyrå.
Vid en återbetalningstid på sex månader landar totalkostnaden för de fem tusen kronorna på 8 575 kronor, motsvarande en effektiv ränta på 1 625 procent.
Det finns ännu värre exempel. Enligt en rapport från Finansinspektionen är den effektiva räntan för ett typiskt ”konsumentkreditinstitut”, eller sms-lånebolag på vanlig svenska, hela 819 procent. Och för den tiondel dyraste lånen är räntan (håll i er) 107 820 procent. Det är siffror som får lån från mc-gäng att framstå som allmosor.
Det är kombinationen höga räntor, små belopp och kort lånetid som pressar upp kostnaderna till svindlande nivåer.
2018 skärptes reglerna för sms-lån. Räntan får maximalt vara 40 procent per år och ingen ska behöva betala tillbaka mer än dubbla lånebeloppet.
Det där har lånebolagen redan börjat kringgå genom att smyga in diverse avgifter.
Ett (av många) exempel är sajten med det passande namnet smspengar.nu där man kan låna från 1 000 till 30 000 kronor utan kreditupplysning och med snabb utbetalning dygnet runt. Som gjort för en spelmissbrukare.
Förutom räntan på 40 procent utgår en ”uppläggningsavgift” på 280 kronor, en ”aviavgift” på 45 kronor i månaden och en ”uttagsavgift” på 95 kronor.
Att låna tusen kronor i 30 dagar kostar då sammanlagt 1 453 kronor motsvarande en effektiv ränta på 8 779 procent.
Drar återbetalningen ut på två år kostar tusenlappen totalt 2 921 kronor.
Ägaren till smspengar.nu omsatte under 2021 86 miljoner kronor med en vinst på 13 miljoner.
Ett annat bolag som strösslar med avgifter är Viaconto som enligt hemsidan erbjuder ”pengar samma dag” och ”inga dolda avgifter”. Det senare är faktiskt sant.
De skäms inte ens för att skylta med de hutlösa pålagorna: en administrationsavgift på 375 kronor per månad och en fakturaavgift på 45 kronor. Den som lånar 3 000 kronor har efter ett år pungat ut med totalt 8 720 kronor, en effektiv ränta på nästan 1 000 procent. Viaconto Sweden, ett bolag vars ägare är baserad i Lettland, har de senaste fyra åren haft intäkter på 143 miljoner kronor och en vinst på 33 miljoner.
Dessa exempel utgör en slumpmässigt nedstucken hand i den sörja som är den svenska snabblånebranschen. Det är en blomstrande industri som kännetecknas av en slags skamlöshet där svindyra krediter inte sällan marknadsförs som en räddare i nöden (Cashbuddy är bara ett av många fantasifulla namn).
Men industrin har blivit alltmer rumsren. Nämnda Loanstep ägs av Savelend Group som är noterat på börsens First North-lista, värderad till en halv miljard kronor (grundaren Ludwig Petterssons aktier är värda drygt 90 miljoner kronor).
I fjol försökte ett annat finansbolag i samma sväng, Rocker, genomföra en börsnotering som dock drogs tillbaka. Största ägare är norska mediebolaget Schibsted (som även äger Aftonbladet, reds. anm).
Förlorarna är bolagens kunder.
Hela en av sex kunder hos sms-lånebolagen hamnar hos inkasso under ett år, och av dessa är unga under 25 år med låga inkomster kraftigt överrepresenterade, enligt Finansinspektionen.
Nästan var tredje kund hos konsumentkreditbolagen tjänar mindre än 25 000 kronor i månaden.
18-25 åringarnas skuldberg hos Kronofogden växer varje år, 2021 var det 1,6 miljarder.
Men snabblånen är inte bara ett problem på individnivå utan också för svensk ekonomi. När man talar om svenskarnas skuldsättning handlar det oftast om bolånen. Men trots att lån utan säkerhet bara står för drygt 5 procent av svenskarnas totala skulder utgör de runt 20 procent av de sammanlagda räntebetalningarna. Och med stigande räntor kan många hamna i problem.
Av de som tog nya blancolån i början av 2022 kommer hela 28 procent få underskott i sin hushållsbudget under 2023 när räntor och basala levnadskostnader är betalda, enligt Finansinspektionen.
Att dessa personer inte direkt kommer att öka sin konsumtion säger sig självt. Något som slår mot ekonomin i stort. Handelsbankens förre chefsekonom Jan Häggström har kallat blancokrediterna för Sveriges svar på de subprime-lån som utlöste finanskrisen i USA.
Den stora frågan är förstås hur allt detta kan fortgå. Lån som riktar sig till unga med räntor på över 100 000 procent hör knappast hemma i ett civiliserat land.
Hur blev Sverige en godisbutik för ockrare? Det skulle man vilja höra en politiker svara på.
Låna kostnadsfritt i 14 dagar. Så försöker bolaget Loanstep ragga kunder. För någon som såhär i början av januari drunknar i räkningar kan ett sådant erbjudande framstå som en skänk från ovan. Vem behöver kompisar när det finns så schyssta företag? Men att ta emot denna ”hjälp” riskerar att bli dyrt.
Den som lånar 5 000 kronor men inte klarar att betala tillbaka efter två veckor, inte helt osannolikt för någon med en ekonomi i kris, blir då lånekund hos Loanstep. Av det finstilta framgår att detta innebär en ”låneförmedlingsavgift” på hela 3 000 kronor och en ränta på upp till 38,4 procent. Betalar man tillbaka lånet på en månad uppgår den effektiva räntan, alltså inklusive alla avgifter, till 35 598 procent, enligt ett kalkylverktyg som tagits fram av Konsumenternas Bank- och finansbyrå.
Vid en återbetalningstid på sex månader landar totalkostnaden för de fem tusen kronorna på 8 575 kronor, motsvarande en effektiv ränta på 1 625 procent.
Det finns ännu värre exempel. Enligt en rapport från Finansinspektionen är den effektiva räntan för ett typiskt ”konsumentkreditinstitut”, eller sms-lånebolag på vanlig svenska, hela 819 procent. Och för den tiondel dyraste lånen är räntan (håll i er) 107 820 procent. Det är siffror som får lån från mc-gäng att framstå som allmosor.
Det är kombinationen höga räntor, små belopp och kort lånetid som pressar upp kostnaderna till svindlande nivåer.
2018 skärptes reglerna för sms-lån. Räntan får maximalt vara 40 procent per år och ingen ska behöva betala tillbaka mer än dubbla lånebeloppet.
Det där har lånebolagen redan börjat kringgå genom att smyga in diverse avgifter.
Ett (av många) exempel är sajten med det passande namnet smspengar.nu där man kan låna från 1 000 till 30 000 kronor utan kreditupplysning och med snabb utbetalning dygnet runt. Som gjort för en spelmissbrukare.
Förutom räntan på 40 procent utgår en ”uppläggningsavgift” på 280 kronor, en ”aviavgift” på 45 kronor i månaden och en ”uttagsavgift” på 95 kronor.
Att låna tusen kronor i 30 dagar kostar då sammanlagt 1 453 kronor motsvarande en effektiv ränta på 8 779 procent.
Drar återbetalningen ut på två år kostar tusenlappen totalt 2 921 kronor.
Ägaren till smspengar.nu omsatte under 2021 86 miljoner kronor med en vinst på 13 miljoner.
Ett annat bolag som strösslar med avgifter är Viaconto som enligt hemsidan erbjuder ”pengar samma dag” och ”inga dolda avgifter”. Det senare är faktiskt sant.
De skäms inte ens för att skylta med de hutlösa pålagorna: en administrationsavgift på 375 kronor per månad och en fakturaavgift på 45 kronor. Den som lånar 3 000 kronor har efter ett år pungat ut med totalt 8 720 kronor, en effektiv ränta på nästan 1 000 procent. Viaconto Sweden, ett bolag vars ägare är baserad i Lettland, har de senaste fyra åren haft intäkter på 143 miljoner kronor och en vinst på 33 miljoner.
Dessa exempel utgör en slumpmässigt nedstucken hand i den sörja som är den svenska snabblånebranschen. Det är en blomstrande industri som kännetecknas av en slags skamlöshet där svindyra krediter inte sällan marknadsförs som en räddare i nöden (Cashbuddy är bara ett av många fantasifulla namn).
Men industrin har blivit alltmer rumsren. Nämnda Loanstep ägs av Savelend Group som är noterat på börsens First North-lista, värderad till en halv miljard kronor (grundaren Ludwig Petterssons aktier är värda drygt 90 miljoner kronor).
I fjol försökte ett annat finansbolag i samma sväng, Rocker, genomföra en börsnotering som dock drogs tillbaka. Största ägare är norska mediebolaget Schibsted (som även äger Aftonbladet, reds. anm).
Förlorarna är bolagens kunder.
Hela en av sex kunder hos sms-lånebolagen hamnar hos inkasso under ett år, och av dessa är unga under 25 år med låga inkomster kraftigt överrepresenterade, enligt Finansinspektionen.
Nästan var tredje kund hos konsumentkreditbolagen tjänar mindre än 25 000 kronor i månaden.
18-25 åringarnas skuldberg hos Kronofogden växer varje år, 2021 var det 1,6 miljarder.
Men snabblånen är inte bara ett problem på individnivå utan också för svensk ekonomi. När man talar om svenskarnas skuldsättning handlar det oftast om bolånen. Men trots att lån utan säkerhet bara står för drygt 5 procent av svenskarnas totala skulder utgör de runt 20 procent av de sammanlagda räntebetalningarna. Och med stigande räntor kan många hamna i problem.
Av de som tog nya blancolån i början av 2022 kommer hela 28 procent få underskott i sin hushållsbudget under 2023 när räntor och basala levnadskostnader är betalda, enligt Finansinspektionen.
Att dessa personer inte direkt kommer att öka sin konsumtion säger sig självt. Något som slår mot ekonomin i stort. Handelsbankens förre chefsekonom Jan Häggström har kallat blancokrediterna för Sveriges svar på de subprime-lån som utlöste finanskrisen i USA.
Den stora frågan är förstås hur allt detta kan fortgå. Lån som riktar sig till unga med räntor på över 100 000 procent hör knappast hemma i ett civiliserat land.
Hur blev Sverige en godisbutik för ockrare? Det skulle man vilja höra en politiker svara på.